Regissören bakom kritikerhyllade ”Kalifat”, Goran Kapetanovic, står också bakom TV4-dramat ”Knutby – Kristi brud”. En fristående säsong som fokuserar på pastorn Eva Skoogs uppgång och fall efter mordet., som i verkligheten går under namnet Åsa Waldau. Serien är nämligen, liksom föregående säsong, baserad på faktiska händelser från Filadelfiaförsamlingen i Knutby.
Efter mordet och mordförsöket bestämmer sig Eva Skoog (Aliette Opheim), även kallad Kristi Brud, för att knyta församlingen ännu tätare till sig och utnämner Örjan (Alexander Jubell), en snygg, salig glamrockare, till sin medbrottsling, eller – förlåt - medpastor. Relativt omgående framgår det att Evas metoder bygger på manipulation, gaslighting och fysiskt våld, vilket eskalerar i takt med att hennes frustration växer. Frustrationen inför Jesus som aldrig kommer. Trots att han tydligen lovat.
Serien lutar sig mot spänningen i Evas nyckfulla personlighet, där de i hennes direkta närhet ömsom hyllas för sin övertygelse, ömsom tilldelas örfilar beroende på dagsformen. Att spela en karaktär som är totalt uppslukad av tro utan att det blir överdrivet eller löjligt kräver hantverksskicklighet. Lyckligtvis balanserar samtliga skådespelare detta förvånansvärt väl.
Det är nämligen alltför enkelt att göra narr av människors tro, särskilt som ateist, men det råder ingen tvekan om att Evas och församlingens övertygelser särskiljer sig från de flesta troende människor i övrigt. Detta är en sekt. Och ”Knutby – Kristi brud” är i mångt och mycket en klassisk sektthriller, men tack vare den kvinnliga huvudrollen känns den ändå nyskapande. Aliette Opheim spelar också den galna överprästinnan otroligt övertygande.
Dessutom är manuset förvånansvärt roligt emellanåt, som då Eva menar att ”Jesus vill att det ska lukta nybakade bullar” när han kommer. Eller när hennes och Örjans högst okristliga otrohetsaffär sker under svepskälet att det är Jesus vilja. Eftersom han vill förenas med sin brud. De höjer även dirty talk till en helt ny nivå. Det är enkelt att se varför munkar och nunnor är populära fetischer.
Samtidigt förmedlar serien ett oerhört alvar, med hotet om våld som fullkomligen paralyserar församlingens anhängare och manipulerar dem till att göra vad som helst för sin brud – inklusive att ge upp sina egna barn. Kvinnorna i sekten lever också under både Evas och männens tyranniska styre, vilket gör dem särskilt utsatta. De refereras till som kossor, våld i hemmet uppmuntras och sex är något man kan behöva genomlida. Snart får också Örjan storhetsvansinne, vilket inte helt oväntat leder till de övergrepp som församlingen också i verkligheten har blivit anklagad och dömd för.
Historien i sig är inte ny, men svenska sekter är än så länge relativt ovanliga – både faktiska och fiktiva. Serien har lyckats fånga känslan av att leva i den ovisshet och osäkerhet som uppstår när man befinner sig nära människor med sociopatiska störningar och hur önskan om att göra rätt kan slå över i sadistiska handlingar. Anledningen till att sekter aldrig slutar att fascinera är sannolikt igenkänningsfaktorn i önskan om tillhörighet och kravlös kärlek, samt möjligheten att med skräckblandad förtjusning bevittna hur den önskan slår över i fanatism.
”Knutby – Kristi brud” är i sin helhet något av det mest välgjorda TV4 producerat på länge. Likväl är fotot inte helt tillfredställande där - de natursköna omgivningarna hade kunnat utnyttjats mer, och serien saknar en säregen stil, även om klippningen håller ett behagligt tempo som speglar handlingen. Något problematiskt är också inslagen av övernaturlig natur. Dels som minnen av mordet, dels i form av spirituella drömmar. Scener som serien klarat sig utan.
Bortsett från detta är serien ett spännande inslag i raden av filmer och tv-serier om sekter och bjuder på ett ovanligt obehagligt kvinnoporträtt som vi sällan får ta del av.
”Knutby – Kristi brud” har premiär den 18 februari på TV4 Play + och sänds linjärt på TV4 och TV4 Play den 4 mars.
