Eftersnack: Kriget i "Fargo" har bara börjat

I flera avsnitt nu har vi inväntat drabbningen mellan Kansas City och Gerhardt-familjen. Den här veckan hände det och vi behövde inte vänta länge. Vi är sex minuter in i avsnittet när det brakar loss ordentligt i en välkonstruerad shootout-scen ute i skogen. Ronald Reagans tal om ”rendezvous with destiny” i bakgrunden blandat med bröderna Kitchens galna skjutande gav oss en rivstart på kriget. Det här lär bara vara början. En väldigt bra början.

Det är dock värt att ifrågasätta varför Hanzee lämnade ena brodern Kitchen vid liv?  Nu när det är fullskaligt krig är det svårt att se värdet i hans benådande. Man kan också fråga sig varför inte Mike Milligan var vid Joe Bulos sida, när det vankas krig bör man kanske se till att omge sig med sina bästa män. Det här är detaljer som jag hoppas utvecklas nästa vecka.

Det är namnet på veckans avsnitt. Det är också namnet på en novell av O. Henry från tidigt 1900-tal. Kopplingen mellan novellen och ”Fargo” är paret Blomquist. I veckans avsnitt vill Peggy fly medans Ed vill stanna och följa den amerikanska drömmen genom att köpa köttbutiken. När Peggy sedan gör uppofringen och säljer sin bil för att uppfylla Eds dröm är det för sent och då vill Ed istället fly. En förväxlingshistoria om vad man gör för att göra sin respektive lycklig, som i korthet också är vad novellen handlar om. 

 

Det är tydligt att Noah Hawley gillar litterära referenser. Ett tidigare avsnittsnamn ”The myth of Sisyphus” hänvisar till en bok av Albert Camus som handlar om människans letande efter mening i ett meningslöst liv. Den uppmärksamme har redan uppfattat att det är boken som Noreen (kassörskan på köttbutiken) läser och som diskuteras kort även i veckans avsnitt. Namnet på veckans avsnitt är nog inte den sista blinkningen till litteratur vi får i säsong två.

Årets upplaga av ”Fargo” har haft mindre av den humor och ofta väldigt mörka humor vi vant oss vid från filmen och första säsongen. Det behöver inte enbart vara negativt då det ersätts med ännu mera spänning och action. Men ”Fargo” helt utan humor är otänkbart och i veckans avsnitt fick vi glimtar av briljans i Nick Offermans karaktär. Hade jag kunnat välja något annat som veckans roligaste? Knappast.

 

”The man made a movie with a monkey, it wouldn’t be dignified” svarar Karl på frågan om varför han inte tänker skaka Reagans hand. När han två sekunder senare skakar hand och berömmer presidentkandidatens filminsatser med ett pojkaktigt flin skrattar jag mer än någon gång tidigare denna säsong. 

Frågan är om Offerman är underanvänd eller om han passar perfekt i sin väldigt lilla roll?

Halva säsongen har gått. Mycket har hunnits med men som alltid i ”Fargo”-sammanhang kan vi nog vänta oss att ännu mer kommer ske när vi närmar oss slutet och tempot trappas upp. 

Peggy känns fortfarande som den mest oberäknerliga karaktären. Hon vill fly. Hon vill sälja bilen och stanna. Hon vill på Lifespring. Hon stjäl från jobbet. Hon är en hoarder? Hon manipulerar stackars Ed. Hon är helt enkelt instabil och jag är övertygad om att hon kommer spåra ur allt mer de kommande avsnitten.

Bruce Campbell funkade verkligen som Ronald Reagan. Karismatisk och talför som få. Campbells lilla cameo var värd väntan. Scenen tillsammans med Patrick Wilson på toaletten var förmodligen bäst. Nonchalant och leende besvarar han Lous frågor om krig och cancer med att allt amerikaner kan övervinna allt. Hur? Det har han svårare att svara på.

Vad händer nu med paret Blomquist? Lou är övertygad (en korrekt övertygelse) om att Peggy körde på Rye och att Ed gjort sig av med kroppen. Efter den sista scenen med brand och mord i veckans avsnitt finns många frågor som paret måste besvara. Frågan är om polisen kan bevisa något eller om dem fortfarande är öppet byte för familjen Gerhardt.

 

Säsong två av ”Fargo” går att följa via HBO Nordic där även hela säsong ett finns tillgänglig.