Skribent

Andreas Samuelson

5 oktober 2012 | 11:01

Krönika: 50 år i hennes majestäts hemliga tjänst

Den 5 oktober 1962 hade "Dr. No" premiär på Londons biografer. Idag firar vi Internationella James Bond-dagen.

Bond. James Bond. En odödlig replik från en till synes odödlig karaktär. Få filmfigurer har en sådan stor spridning i världen och genom åren. Sedan första filmen 1962 har han stolt behållit statusen som världens mest kända agent och nu inväntar vi nyfikna den 23:e Bond-filmen 50 år senare.

Säga vad man vill om den våldsamma, ständigt supande kvinnokarlen men få har lyckats uppnå ett sådan oöverträffat rykte som agent 007. Alla har vi en åsikt - bästa skådespelaren, bästa filmen, bästa vapnet. Även de som vanligtvis inte uppskattar actionfilm har fallit för någon av filmerna om den brittiske gentlemannaspionen med rätt att döda - och dricka martini.

Visst är det något speciellt med Ian Flemings mystiske men klart charmige enstöring som på 50 år avverkat oräkneligt antal kvinnor, skurkar, internationella äventyr och nära-döden-upplevelser. Hjälten i den sedvanliga actionrullen är ofta av den stora, tystlåtna typen - bittra, testosteronstinna muskelknippen där aggressiv machoattityd ofta ersatt all form av finkänslighet och hederligt beteende.

Men med Bond kom en actionhjälte som kunde avfyra vapen, slåss - och samtidigt charma de mest svårflirtade kvinnorna med sin burdusa charm samt röra sig i de finaste kretsar effektivt beväpnat med enbart smoking och fräcka ordvitsar. Den klassiska scenen där Sean Connery efter utfört uppdrag avlägsnar en dykardräkt och går rakt in på en elegant fest iförd den vita kostym han haft under summerar den kombination av äventyr och sexuella utstrålning Bond står för.

Om man någonsin drömt om att vara en hjälte på film så vinner nog Bond de flesta tävlingar. Kanske var det för att han faktiskt var en professionell agent som trots allt bara gjorde sitt jobb, ett jobb många tonåriga drömmare skulle döda för. Kanske för att han i de mest utsatta situationerna alltid klara sig och alltid fick den vackra flickan på slutet. Kanske för att han helt enkelt alltid varit jävligt cool.

Med de två senaste filmerna har den lättsamma tonen blivit en aning mörkare och allvarlig, något som kanske bättre passar vår tid. James Bond har i Daniel Craigs skepnad gått från en glad gentleman med pojkaktig humor till en ganska sammanbiten hårding med lite dyster uppsyn. Men det där charmiga hånflinet finns kvar - Bond kommer alltid vara Bond. Vare sig man föredrar de nya eller gamla (ja, vissa gillar t.o.m. Lazenby bäst!) så kommer agent 007 alltid ha en speciell plats i våra hjärtan.

Hur firar du James Bond-dagen? Kommentera nedan.

Läs allt om "Skyfall" och våra recensioner av alla de tidigare filmerna på MovieZine.se/007!

| 5 oktober 2012 11:01 |