Krönika: Den svenska deckaren förtjänar bättre

Varje år produceras en mängd svenska snutserier under epitetet “Nordic Noir”. Ibland är de baserade på mer eller mindre framgångsrika böcker och ibland inte. Resultatet brukar dock bli detsamma, ett mediokert och halvhjärtat försök till historieberättande.

 

Med tanke på den enorma kvantitet av polisserier som funnits att tillgå under en väldigt lång tid så är det underligt att ingen ens har försökt förnya genren. Om man bara ser till alla de böcker som getts ut så är det ju inte mer än logiskt att någon av dessa skulle ha potentialen att bli något riktigt bra.

 

Så frågan kvarstår: varför har ingen tagit på sig uppgiften och förnyat genren? Eller åtminstone dragit den till sin spets.

Skulle inte det passa som handen i handsken? Det finns ju få genrer som är så förknippade med Norden som Crime. Det finns nog ingen svensk, dansk eller norsk medborgare som inte kan rada upp åtminstone fem olika deckarserier i sömnen. Jag är själv uppväxt på Johan Falk, Wallander och Arne Dahl för att nämna några.

 

Under de senaste åren har det även skett en inflation av polisserier och då det var inte direkt glest mellan dem förr. Hur diverse produktionsbolag lyckas göra fler deckarserier än vad det finns människor i Sverige är ett mysterium i sig självt. Oavsett verkar svenska folket sluka vad som än erbjuds, det finns alltså bevisligen en redan inbiten publik som är redo att tillfredsställas. Att göra en ambitiös modern tappning av denna väldigt urvattnade genre, som har potential att generera både stora summor pengar och goda lovord från kritiker borde alltså vara öppet mål.

 

 

Om man ser till andra populära filmgenrer som till exempel superhjältefilmen kan man se ett mönster i hur genren förnyas emellanåt. Det är en fullt logisk konsekvens av en strömlinjeformad massproduktion som inte är helt olikt den hos svenska polisserier.

 

Nolan gjorde superhjältefilmen till ett legitimt drama med sin take på Batman, och man kan tycka vad man vill om "Joker" men sett i ljuset av övriga superhjältefilmer så är den extremt nyskapande. Varför samma sak inte gjorts i Sverige kan man bara spekulera om. Jag skulle tro att det har med svensk filmindustris ovilja att satsa på något innovativt snarare än bristen på nya originella idéer, men är ingen expert så vem är jag att döma.

Personligen gillar jag svenska polisserier, jag tycker det finns en viss charm i dess formulaiska och förutsägbara berättarspråk. Är det elegant gjort så kan det faktiskt vara riktigt bra. I de allra flesta fall kan det åtminstone beskrivas som “helt okej underhållande” men är det verkligen det som är den fulla potentialen av Nordic Noir?

 

Jag tror att genren kan nå högre än så.

Det är ju märkligt att det som är Sveriges och kanske Nordens största genre har skvalpat runt i samma vattenpöl i fem decennier. Det är ju omöjligt att genren skulle var helt tom på potential vid det här laget och publiken finns ju uppenbarligen. Frågan är dock om vi verkligen vill se en deckarrenässans? Genren och dess formula är kanske så förankrad i oss att om något ändras skapas ett omedelbart obehag.

 

Borde man verkligen ta tag i genren eller är det bäst att låta denna odödliga berättarform fortsätta leva sitt liv ostört?