Hur väljer man att reta upp och dela befolkningen? Hur får man någon att försvara dig samtidigt som du har en stor skara som kritiserar dig? Hur får man igång PR-maskineriet och snacket om dig?
Enkelt! Gör en film som är en extrem vattendelare och få den senare nominerad i flera kategorier på Oscarsgalan!
Kontroversiella nomineringar är ingen nyhet. Det har alltid funnits filmer som folk undrat vad fan Akademin egentligen tänkte när de nominerade den filmen eller den skådisen. Från ”Crash” 2004 till ”Green Book” 2017.
Men där de filmerna ansågs kontroversiella vinster av Bästa film på grund av deras bristande kvalitet så är årets kandidat betydligt känsligare på flera fronter.
En film som retat upp i princip allt och alla som inte tillhör kritikereliten och som fått undertecknad att tappa hoppet för Oscarsgalan.
Häng med! För nu jävlar ska vi dissekera skiten ur ”Emilia Perez”
En film som är något så udda som en fransk musikal och kriminaldrama om en mexikansk drogkartelledare som önskar göra en könskorrigering och bli kvinna.
Och innan jag hör er alla skrika pretentiös cineast åt mig vill jag bara poängtera att jag gärna välkomnar udda filmer som nomineras. Det kan vi verkligen argumentera att för att ”Emilia Perez” är. Det behöver liksom inte alltid vara gråtrista historiska och politiska dramer som sätter rekord i hur många gånger jag tittar på klockan som får ta hem statyetten.
Men det här går bara inte.
Filmen har i skrivande stund 17 procent publikbetyg på Rotten Tomatoes och ett 5,5 i snitt på Imdb. Nu kan man lätt tro att kritikerna av filmen tillhör arga högermän då filmen behandlar transfrågor men en stor del av “Emilia Perez” kritiker kommer från HBTQ-communityt som själva anser att den målar upp en negativ bild av transkvinnor och jag köper helt och hållet denna kritik. Filmen har också blivit ratad i Mexiko, då mexikanerna finner den kulturellt smaklös.
Lägg därtill att filmen är en ekonomisk flopp då den endast dragit in 11 miljoner dollar på en budget på 25 miljoner dollar minus kostnader för marknadsföring. Frågar man också folk om den så tycks många inte ens känna till den.
Trots allt detta har ”Emilia Perez” mottagit hela 13 nomineringar, inklusive för Bästa film. Alltså två nomineringar mer än vad “Sagan om konungens återkomst” fick.
Så hur kommer det sig att en film med så pass dåliga förutsättningar för att ta sig in i finrummen ändå nomineras hela 13 gånger? Ja, det kan vi bara spekulera om men frågar du mig så gissar jag på att filmens producenter och skådisar har helt enkelt gått på rätt fester bland branschfolk.
Oscarsgalan har nämligen blivit synonym med intensiva PR-kampanjer där filmerna och personerna bakom dem tävlar om att synas mest på exklusiva branschfester. Det är alltså inte en självklarhet att en vinst av en Oscar handlar om konstnärlig excellens utan snarare om ren och skär lobbyism.
"Emilia Perez" är också den perfekta filmen för att charma sagda branschfolk i Hollywood. Den stora drömfabriken i väst är ju känd för att vara progressiv och gör man då en film vars huvudrollsinnehavare är trans och vars handling behandlar transfrågor så känns det som en given vinst.
Men det är just dessa progressiva teman som blivit det största problemet för många, som tidigare nämnt.
Frågar du mig så anser jag att filmen använder transidentitet mer som en narrativ twist än att kunna erbjuda en djupare förståelse av transpersoners liv och verklighet. Den använder även transidentitet som ett sätt för protagonisten att vinna sympatier och friskriva sig ansvar från de horribla och hänsynslösa brott hon begått i egenskap av drogkaretelledare. Det är inte konstigt att transpersoner som sett filmen känner sig kränkta.
Det är med det i åtanke jag ställer mig frågan om filmen faktiskt är en progressiv film eller om den endast använder progressiva teman för att öka sina chanser att bli prisad?
Det blir skenheligt och ytligt.
Men! Hoppet lever för surgubbar som mig som helst ser denna film förpassad till ”Två för 59”-hyllan i kassan på CityGross inom kort.
Det verkar nämligen som att filmens egna stjärnor bränt sina chanser på vinst ordentligt nyligen.
Regissören Jacques Audiard har gjort sitt yttersta för att reta upp mexikanerna (och kanske även alla spansktalande) med sina uttalanden. Bland annat har han öppnat käften om att spanska är ett språk för migranter, u-länder och fattiga människor.
Och på tal om tvivelaktiga uttalanden så tog filmens egen stjärna, Karla Sofia Gascon, det till helt nya nivåer när en rad gamla tweets dök upp där hon gjorde rasistiska uttalanden om muslimer och snackade skit om George Floyd.
Låt oss nu bara hoppas att detta räcker för att skicka filmen till skamvrån för gott!
