Nu under våren är det redan hela fem år sedan Disney köpte upp historiska och anrika filmstudion 20th Century Fox. Medan många nördar och superhjältefans kom i brallan av händelsen, då det innebar att ”X-Men” äntligen skulle få leka med ”The Avengers” (något som fortfarande inte hänt inom MCU) så gjorde kritikerna också sig hörda. Det skrevs spaltmeter i branschpressen om det problematiska med uppköpet. Bland annat talade man om minskad konkurrens, förlust av unika röster och risk för kreativ stagnation.
Tidigare hade Hollywood haft sex stora studior (20th Century Fox, Disney, Paramount Pictures, Sony, Universal och Warner Brothers) och nu var de bara fem. Jag själv tillhörde skaran som såg kritiskt på det hela även om det ska erkännas att tanken på Wolverine vs. Hulk på film fick serietidningsnörden i mig att fnittra som en skolflicka av förtjusning. Själv ansåg jag att mindre antal studior och därmed mer centrerad makt, både ekonomisk och kreativ sådan, inte skulle leda till något bra.
Häromdagen möttes jag av nyheten att Sony nu visar intresse för att köpa upp Paramount Pictures genom ett bud som vi hade kunnat bygga en koloni på Mars för – hiskeliga 26 miljarder dollar!
Om Paramount nappar på detta skulle det innebära att vi nu helt plötsligt bara sitter på fyra stora studior och vi rör oss allt närmre en situation som påminner om alkohol och Systembolag i detta land. Likt Disneys köp av Fox kommer detta leda till mer monopol och en minskad konkurrens som per automatik kommer skapa en större koncentration av makt inom filmbranschen.
Skräckisen "A Quiet Place: Day One" är en av Paramounts släpp nu i sommar
Den kreativa mångfalden kommer minska vilket kommer vara skadligt för både filmskapare och publik. Glöm att nya och originella filmer kommer produceras i lika stor skala som de gjorde förr. Istället får publiken vänja sig vid mer säkra kort, alltså etablerade franchiser, uppföljare, remakes och reboots. En film som ”The Matrix” hade man aldrig vågat satsa på idag.
Tidigare har de olika studiorna också haft sina policys och sina unika varumärkesstrategier. När studior nu slukas upp av större studior innebär det att vi kommer få se allt snarlikare filmer. 20th Century Fox har som exempel varit kända för många franchiser som varit R-rated, som ”Alien”, ”Predator” och ”Die Hard”, samtidigt som Disney varit väldigt strikta gällande R-ratingen, även om dessa så klart förekommer, eftersom de alltid marknadsfört sig som ett familjevänligt företag.
Sonys eventuella uppköp av Paramount kommer även bidra till en ekonomisk obalans som kommer göra det mycket svårare för mindre studior och indie-filmskapare att få sina filmer finansierade och distribuerade. Om vi tar Fox som exempel igen så var de historiskt kända för att agera som distributör åt mindre indie-filmer och under de fem år som gått sedan Disneys uppköp har många inom branschen riktat kritik åt Disney då de inte är lika angelägna om att agera distributör åt de mindre studiornas filmer. Ni kan ju räkna med att detta problem kommer fortsätta om vi dessutom nu även blir av med Paramount.
Avslutningsvis ska det även nämnas att en minskad konkurrens och ökat monopol tenderar att leda till ökad prissättning för biobiljetter, streamingtjänsterna och merchandising. Någon som är sugen på dyrare biobiljett i tider där en biljett numera kostar som två stora mål på Donken?
Det enda vi kan hoppas på nu är att Paramount inte ger efter för den astronomiska summa pengar som Sony lockar med och för både filmskaparnas och publikens skull står på sina egna ben som en stark och självständig studio!
Niklas Sandberg
