Jag fick äntligen sett nya "Saw X" häromdagen och när jag såg den norska skådespelerskan Synnøve Macody Lund dyka upp i en av rollerna i filmen, tänkte jag för mig själv ”Huh? Norge igen i en Hollywood-produktion?”
Vårt grannland i väst dyker allt oftare upp i amerikanska storproduktioner. Bakgrunden är en attraktiv inspelningsplats, med regler och rabatter som lockar utländska producenter. Annat kan sägas om läget här på hemmaplan. Det är dags för de ansvariga för svensk filmproduktion att sluta vara så bajsnödiga kring sina regler och underlätta för filmskapare.
Efter filmen kollade jag upp på Imdb och såg att Norge inte har något med filmen att göra mer än att Macody Lund varit med i den. Men jag noterar att vårt grannland i väst varit delaktig i flera amerikanska produktioner de senaste åren.
Båda de två senaste "Mission Impossible"-filmerna har spelats in där, likaså "Dune" och senaste Bond-rullen "No Time To Die". Nolans "Tenet" från 2020 både spelades in och utspelades i Oslo och även några Marvel-produktioner har huserat sina produktioner på norsk mark.
Nu kan man säkert argumentera för att det endast rör sig om en sådan enkel sak som att naturen, med de norska fjälltopparna och bergen, är så pass vacker att den ger flera fotografer och regissörer våta drömmar, och kanske är det så att storyn i flera av dessa storproduktioners manus helt enkelt måste utspela sig i Norge.
Men det finns en bättre förklaring. Norge har sedan år tillbaka erbjudit attraktiva skatteincitament och andra ekonomiska förmåner som lockat utländska produktioner att välja landet som inspelningsplats. Lägg även till teknisk expertis och infrastruktur för just filminspelning och Norge som given plats för amerikansk filmproduktion är ett faktum. Andra europeiska länder som ofta dyker upp i amerikanska produktioner som vi sett är exempelvis Frankrike, Tyskland och Irland. Alla har de gemensamt rabatter och skatteincitament – allt i syfte att locka utländska filmskapare.
Annat är det dock med vårt eget avlånga land. Här skulle man kunna säga att situationen är den motsatta. Filmstödet i Sverige är i huvudsak riktat till inhemska filmer, och även för våra egna filmskapare är det inte helt lätt att få stöd från Svenska Filminstitutet. Detta eftersom man många gånger måste uppfylla en rad krav för att få stöd. Många gånger väldigt invecklade sådana. Fråga själv grabbarna i filmkollektivet Crazy Pictures hur det gick för dem när de skulle söka stöd för sin första långfilm, "Den blomstertid nu kommer".
Sverige saknar alltså direkta erbjudanden för utländsk produktion. Till exempel så har man inga aktörer som direkt arbetar aktivt med förfrågningar från utländska produktioner. Det är hög tid att det råder ändring på detta. Sverige är ett föregångsland inom nästan precis all annan form av populärkultur. Vi har exporterat fantastiska artister och musikproducenter. Våra spelstudior är med och utvecklar några av de populäraste Tv-spelen och folk världen över läser våra deckarförfattare med spänning.
Svensk filmproduktion kan dock inte räknas dit, även om vi levererat en och annan Kinnaman, Skarsgård och Vikander till det stora landet i väst. Det är synd med tanke på att filmografin från Bergmans tid ofta nämns i finrummen. Det är dags för de ansvariga att blicka mot Norge och lätta på reglerna för att göra Sverige till en mer attraktiv plats för internationellt filmskapande. Bjud in världen. "Norges sak är vår!"
Niklas Sandberg
