Krönika: "Game of Thrones" är inte så bra som ni tror

Den är snyggt inspelad, har hyfsat bra skådespelarinsatser och ändå fina specialeffekter för tv – men jag blir inte engagerad av serien. "Game of Thrones" dominerar helt i serievärlden, men jag förstår verkligen inte vad hypen är kring.

 

Missförstå mig rätt här, jag har absolut ingenting emot hype egentligen. Är ett stort fan av flera större "mainstream" fenomen som Star Wars, Harry Potter, Sagan om Ringen och superhjältar. Men just "Game of Thrones"... nja, det är något som inte riktigt stämmer där.

 

Jag har sett alla avsnitten, läst böckerna och också verkligen försökt att sätta mig in det – tycker inte att jag har rätt att uttala mig om jag inte ens hade gjort det. Jag fann det hela okej och tyckte ändå att det var lite underhållande att titta på. Jag störde mig dock rejält på den extrema hype som var kring serien, för den kändes liksom inte rättfärdigad. Det gick inte att kritisera den på något vis utan att rabiata fans eller vanliga tv-tittare hoppade på en. "Game of Thrones är bara bäst, så är det." Även om jag gillar någonting, så kan jag ändå vara kritisk till det och förstå varför andra kanske inte gillar det.

 

Så jag gjorde ett nytt försök och såg om serien en gång till. Kanske hade jag inte hittat kärnan i serien, det som fick folk så hookade.

 

Men då insåg jag faktiskt att den inte alls var så bra som jag först trodde. På grund av:

 

 

 

Det är ju inget speciellt unikt i detta världsbygge. Det mesta är standard-fantasy med alla de vanliga rollerna som ska vara där. Tittar man på Star Wars (fantasy i rymden) eller Harry Potter är ju deras världsbyggen mer unika egentligen, trots att även dem använder en hel del saker som är standard för genren. Du har historiken med gamla kungar, du har trollkarlar, du har exotiska språk, du har drakar och så vidare.

Väldigt standard och karaktärerna bryter inte normen speciellt mycket – behöver den inte göra heller, men tycker ofta att folk hävdar att det sker här. Icke så. "Game of Thrones" rubriceras också som fantasy för vuxna. Men måste det vara misär, elände och tråkiga sura karaktärer för att det ska vara för vuxna?

 

 

 

Just chockfaktorn är väl en av de saker jag tycker tillför minst i serien. Detta gör att den inte blir så värd att se om, då mycket kretsar kring dessa "chockerande händelser". Men när det väl är avklarat då har det inget mervärde.

På det sättet liknar "Game of Thrones" väldigt mycket en dokusåpa, som Paradise Hotel eller Robinson. De käbblas om saker som inte egentligen är huvudproblemet, de smider planer bakom ryggen på dem andra deltagarna, "nakenchockar", och har allianser med dem de inte egentligen gillar och sedan röstas deltagare ut för att chocka tittare. Precis samma sak, men klätt i kejsarens nya kläder för att lura tittaren att tro att det är bättre.

 

 

 

Hur jag än försöker så kan jag inte förstå varför jag ska tycka om karaktärerna i den här serien. De flesta jag talat med pratar om hur komplexa och bra karaktärerna är, men är de verkligen det egentligen?

 

Serien stoltserar med att det inte finns några regelrätt onda eller goda karaktärer, men det tycker jag ändå att den har på ett sätt. Eller snarare är det dåliga och mindre dåliga, och de mindre dåliga är dem som man ska heja på.

 

Exempelvis kan vi ta Tyrion och studera honom. Som tittare ska jag känna för honom för att dåliga saker har hänt honom, tidigare off-screen. Allting hänger på hans backstory som vi aldrig får se, utan bara får höra honom prata om.

 

Detta är fallet för i princip varenda karaktär man ska gilla i serien om ni tänker efter. Varys blev av med kulorna, Littlefinger blev utstött, Cersi fick en förbannelse osv. Backstory är inget problematiskt egentligen, men när det är allt som karaktärerna tar upp (tyck synd om mig!) och använder som en ursäkt för att bete sig som lika stora rövhål som de man inte ska gilla, känns det väldigt platt och tunnt.

 

 

Ett andra exempel som måste tas upp är Sam, som är en vandrande kliché. En fet odugling som man ska tycka synd om, för att han inte kan slåss.

 

Minns ni avsnittet då han och Jon möts? Där är meningen att man som tittare ska ogilla han som tränar dem, Ser Alister. Men tänk lite logiskt här nu. Sam, med sin oduglighet, riskerar de andras liv i strid. Han borde inte alls räddas av Jon där utan motiveras att träna för att bli en riktig soldat. För det är ju inte realistiskt överhuvudtaget, i en vanlig krigssituation skulle en överordnad aldrig acceptera ett sådant beteende. Och då serien ändå ska vara såpass grundad och realistisk (som det alltid tjatas om) känns detta konstigt.

 

Sedan blir det alltid tur som gör att Sam överlever, inte för att han skaffat sig några bättre inlärda färdigheter. Så Sam borde ha genom gått träningen enligt regementet eller blivit fängslad/dödad.

 

Och börja inte tala om Joffrey eller Ramsey – genomonda superklichéer. Inte nyanserade för fem öre.

 

 

Många gånger sitter man och tappar bort sig också, p.g.a mängden av karaktärer och istället för att fokusera på vad de säger, blir enda tanken "oj, vem är det som de pratar om nu då". Många karaktärer är inte nödvändigtvis ett problem, men när flertalet bara är där för att dö eller säga någonting som inte har med handlingen att göra, då tar de massa onödig plats.

 

På grund av detta tar karaktärsutvecklingen mycket stryk, då flera som har potential aldrig händer något med och de flesta står rätt still. Sansa är ett praktexempel på detta. Efter Joffrey borde det ju hänt något med hennes karaktär, men icke så, utan det krävs en ännu större knäppgök för att få henne att tippa över. Jaime Lannister är väl ett undantag, för hans utveckling sker i bra takt och känns vettig.

 

Arya och Daenerys, som jag inte förstår varför de är så populära, lider också av problemet att dem ska man gilla för att hemskheter händer dem. Förutom det har de inte så mycket som talar för dem som karaktärer. Daenerys har bara drakarna som talar till hennes fördel egentligen, annars är hon oerhört medioker och har ridit (pun intended) sin väg till toppen. Arya är ju bara... värdelös.

 

 

Serien ska också vara fri från klichéer har jag hört, men den kryllar ju av dem! Den största är väl huvudhotet – The White Walkers – zombies som ska döda alla. Det känns ju som taget ur vilken B-film som helst. Hur är de komplexa och intressanta? Just fraseringen komplext känns bara som en ursäkt för att rättfärdiga tillkrånglade saker och tycka att det är coolt på grund av det.

 

Sammanfattningsvis kan karaktärerna i "Game of Thrones" summeras som personer som blir utsatta för tragiska händelser, men de som räknas som goda är de som står upp för andra karaktärer i serien som varit med om tragiska händelser. Helt enkelt mobboffren som slår tillbaka.

 

 

 

Jag undrar över just vad det fascinerande är med handlingen i serien, då jag tycker att det inte händer speciellt mycket. Förstå mig rätt här, jag gillar dialog och intriger – men när de inte har med själva huvudfokuset som serien ska ha, blir det så mycket dötid. Det känns som en enda rörig och konstig historiebok.

 

Och vad är exakt handlingen egentligen? Är det makten som är det centrala, det vill säga övertagandet av tronen, eller är det om hur korrupt det samhället som de lever i är?

 

Vissa fans hävdar att serien är så djup då den "är en kommentar på samtiden". Men sen när har det varit exklusivt för vår samtid att makthavarna blundar för verkliga problem? Många hävdar att serien kommenterar på massinvandringen som är nu, men böckerna skrevs ju för herrens massa år sedan. Möjligen kan det vara någon parallell till den invandring som skedde på medeltiden, men det är ju historisk fakta och inte en kommentar på idag. Och miljöförstöringsmetaforen som vissa framför känns också ganska tagen ur luften (förstår inte vad det skulle ha med saken att göra). Det har dessutom gjorts oerhört mycket bättre innan.

 

"Men vadå då, Sagan om Ringen är ju samma sak! Och det suger!" Sagan om Ringen har visserligen mycket karaktärer och konstiga namn, men det har en mycket tydligare bild av vilka karaktärerna är, deras motivation och den övergripande tematiken. Samt att den berättelsen är koncentrerad i sin historik kring just Frodos uppdrag med Ringen. "Game of Thrones" ska centrera kring kriget om tronen, men sedan byter till konflikerna borta hos Danerys, sedan byter det till muren och zombies som knackar på dörren, sen byter det till... ja, det byter vidare helt enkelt.

 

Sen att varenda säsong har ett eller två "bra" avsnitt i slutet rättfärdigar inte en övrig säsong där inget händer. 

   

 

 

Det är hela tiden ett sådant tjat om dessa drakar. Jag gillar drakar. Jag tycker drakar är coola. Men här är de enbart mördarmaskiner som är till för att ge en orättfärdig ledare mer makt. Dessutom tar det så extremt lång tid innan de faktiskt gör någonting.

 

Introducera dem inte i första säsongen för att bara ha med dem som något sorts ögongodis. Bättre hade det varit om de faktiskt introducerats först i denna eller sista säsongen och bara i ett eller två avsnitt. Sparsamt och effektivt, varav de skulle gjort mycket större intryck. De är på väg, är ju bara extremt lamt att säga vid det här laget.

 

Seriens tempo ska nu för sista säsongen alltså ökas på, för att komma in i slutspurten. En eskalering är ju inte problematiskt i sig utan bra för att få till en dramatisk kurva. Så jag ser det som välkommet att de börjar runda av. Hade de kortat ned materialet ytterligare och tightat till storyn hade det nog varit mer för mig, men där ligger ju dess ursprungsförfattare att skylla som skrivit en alldeles för lång historia om alldeles för lite.