Vi räknar nu inte ner dagarna utan timmarna tills en viss film, ni vet vilken, kommer upp på bio. Maken till hajp och hemlighetsmakeri har filmvärlden inte skådat på många år - om någonsin. Men redan 1977, för 38 år sen, fångades världen i en "Star Wars"-yra när George Lucas första rymdepos visade hur en blockbuster skulle se ut.
Idag räknas "Stjärnornas krig" (eller "Episod IV", kärt barn har många namn) till en absolut klassiker i sci-fi-genren. Även om den omedelbart gick hem hos biopubliken, var det inte kärlek vid första ögonkastet från kritikernas sida. Aftonbladet har letat upp några av de allra första recensionerna som trycktes i svensk press i maj 1977.
Medan flera recensenter hyllade underhållningsvärdet och känner igen George Lucas många filmiska inspirationer, sökte de förgäves också efter en poäng eller ett djup.
Jörgen Blom delade ut 3 plus i Aftonbladet:
”Regissören och manusförfattaren George Lucas har lyckats till hälften med att göra den första riktat science fiction-filmen. Här finns nästan allt som läsare av science fiction har mött i oändligt antal böcker och noveller.
Man kan skratta roat och igenkännande åt robotarna, strålpistolerna, de utomjordiska varelserna i den osegregerade baren (ja, robotar är inte välkomna förstås), den goda prinsessan, de kolossala rymdskeppen och humorn som är så tungfotad som den ska vara.
Men tyvärr har inte Lucas tagit med det lilla extra som kan lyfta science fiction från vanlig enkel underhållning och eskapism till något värdefullare. Han har missat möjligheten att göra en satir, ja det finns inte ens något som griper tag i hjälterötterna på en under denna två timmar långa berättelse.”
3 getingar blev det även i Expressen där Lasse Bergström skrev:
”Skillnaden mellan min barndoms ”Blixt Gordon” och denna vittberömda ”Stjärnornas krig” fyrtio år efteråt är i sak mycket liten: det handlar i bägge fall om äventyr i okända världar och om den eviga pojkbokskampen mellan det riktigt goda och det riktigt onda.
”Stjärnornas krig” är rolig att se, men intressant är den främst som fenomen. I motsats till ”Blixt Gordon” är den gjord i en epok då människor verkligen betar rymden och då månen fått ett besök av jordevarelser. Det borde förminska dess attraktionskraft, men det är tydligen tvärtom.
Framgången vittnar om hur tråkig den andra filmvärlden blivit och hur vårt behov av barnslighet vuxit.
Jag tror att George Lucas skulle hålla med om analysen. Det var sin barndoms underhållande och positiva filmäventyr som Lucas ville hylla och återuppliva med Stjärnornas krig.”
Gunnar Rehlin recenserade i GT:
”Stjärnornas krig har ingenting att säga, kommer inte med några politiska eller sociala kommentarer. Den är ett dundrande, opretentiöst äventyr som enbart går in för att roa och som lyckas alldeles förbaskat väl med detta.”
Hans-Erik Hjertén tyckte till i Dagens Nyheter:
”(…) Här finns t ex ett par småputtriga robotar, varav den ene påminner om plåtgubben i ”Trollkarlen från Oz”, Judy Garlands gamla älskliga sång- och sagofilm. Och när unge Luke Skywalker och hans medhjälpare jagar fram mellan planeterna för att störta det ondskefulla kejsardömet ler man igenkännande, för det finns det gamla kära struntet i ny förpackning.
Här finns Vilda Västern, orientaliska äventyrsvärldar, gamla flygstridsfilmer och rivigt biljakter med mera, skickligt plagierade av en av dessa regissörsungdomar som häckat på bio sedan matinéåldern och gärna bläddrar i minnena.
Sånt tillhör förtjänsterna i ”Stjärnornas krig”. Men jag tycker inte att det räcker för att göra det till en bra film. Den är en underlig blandning av lekfullhet och idiotiskt underhållningsvåld utan riktig stil och styrsel, med fina uppslag som inte fullföljs.”
Hans Schiller skrev i Svenska Dagbladet:
”I ”Stjärnornas krig” talar man inte om någon Gud eller vanlig religion utan här härskar Kraften, en egenskap som de utvalda människorna själva kan förvärva bara de sköter sig och lyssnar till vad den gamle mästaren Alec Guinness har att säga. Kraften rår på teknologin och Kraften tycks glädjande nog vara i händerna på Det Goda. Är inte det romantik så säg.
Anledningen till att en stor publik gärna tar till sig ”Stjärnornas krig” ligger säkert också i det faktum att mitt i allt det fantastiska finns ett drag av nutida ”vardag”. Man kokar kålsoppa, ger en puss på kinden och anfaller det onda på ett sätt vi känner igen från filmer om slaget om Storbritannien.
Någonstans mitt i detta för stunden underhållande mekano kan inte regissören George Lucas (”Sista natten med gänget”) undanhålla sig en viss skämtsamhet, med filmcitat från Tarzan till James Bond.
I slutscenen plockar han fram till och med ut en bit ur Leni Riefenstahls film om partidagarna i Nürnberg där Hitler med två av sina närmaste vandrar fram mellan led av tysta uniforma trupper. Vad Lucas eventuellt menar med det låter vi vara osagt, kanske är det en varnande brasklapp för den romantiska teknologi han tidigare besjungit.
”Stjärnornas krig” är årets och nästa års fenomen på filmhimlen, om det råder inget tvivel. Huruvida den kommer att stanna i minnet längre än till nästa publikrekordfilm torde vara mer osäkert.”
På onsdag morgon släpps de första svenska recensionerna av "Star Wars: The Force Awakens". Vad tror ni att kritikerna kommer tycka?
