Lena Nyman - Fräck, uppkäftig och underbar

 

Lena Nyman var kanske någon som larmade en hel del, men aldrig att hon gjorde sig till. Nej, hon var katten bland hermelinerna bland samtidens skådespelerskor, en frisinnad dotter till konstnärer som motsatte sig att bedömas för sitt utseende i en tid när manliga kritiker satte agendan och kunde kommentera kvinnors kroppar på ett sätt som är helt otänkbart idag.

 

Liksom många andra välkända skådespelerskor vid den tiden hade hon en framgångsrik teaterkarriär bakom sig med bland annat uppsättningar av ”Vildanden” och ”Medea” på sin meritlista. På stora duken debuterade hon redan vid elva års ålder med den barnförbjudna thrillern ”Farligt löfte”. Att redan hennes debut tänjde på gränserna för vad som passade sig torde inte förvåna någon som kände henne. Lena var en fri ande och sökte ständigt sätt att staka ut sin egen väg i underhållningsindustrin.

 

 

Lena hade naturlig humor som lämpade sig väl för komiska roller som ”Släpp fångarne loss, det är vår” (regi Tage Danielsson), ”Raskenstam” och ”Morrhår och ärtor”(regi Gösta Ekman). Hennes magnetiska närvaro gjorde henne till en karaktär även bortom film och teaterscenerna likt legender som Gösta Ekman, Margaretha Krook och Ernst-Hugo Järegård som hon mer än gärna samarbetade med närhelst hon fick chansen. 

 

För att riktigt förstå fenomenet Lena Nyman måste man se hennes filmer. Ett hett tips är hennes mest skandalomsusade film "Jag är nyfiken - gul" av Vilgot Sjöman – en helt unik exposé över klasskamp och konstnärskap där kraften av hennes magnetiska närvaro löser upp gränserna för spel och verklighet.

 

Filmen vann en enorm popularitet i USA när den släpptes  där 1969. Politiska krafter tryckte på för ett totalförbud - den avslappnade sexualitet och nakenhet som filmen visade fick konservativa att göra korstecknet - men filmen friades av den högsta domstolen i USA. Givetvis blev den en stor publiksuccé och drog in mer box office än en hyfsat blygsam svensk produktion någonsin hade kunnat hoppas på.

 

 

Den var en av ett handfull filmer (Bergmans ”Sommaren med Monika” var en annan) som gav upphov till begreppet ”swedish sin” – en amerikansk bild av Sverige som världens mest sexualiserade land där nakna blondiner går runt på gatorna och folk gör det bakom varje gathörn. Det var en kultstämpel som fick många fans – ju större moralisk indignation desto mer drogs folk till biograferna. Inte minst kändisar.

Det är omvittnat att ingen mindre än Jackie Onassis själv gick till biografen för att se sig mätt på den svenska synden i "Jag är nyfiken - gul"

 

 

För vår samtidspublik är Lena Nyman kanske mest känd för sin insats i ”Ronja Rövardotter” från 1984 där hon spelade den oförglömliga Lovis. Många minns även hennes insatser i Ingmar Bergmans ”Höstsonaten” och komedierna ”Drömkåken”, ”Sånt är livet” och ”Att göra en pudel”, den sista film hon hann spela in innan hon gick bort vid ringa 66 års ålder.

 

Dokumentären ”Lena” ger samtiden en chans att lära känna och fascineras av en fascinerande, orädd kvinna - en stor personlighet som både utmanade samhällsnormer med sin frispråkighet och underhöll sin publik in decennier.

 

ANNONS: Just nu kan du se många av Lena Nymans filmer, inkl. "Jag är nyfiken"-filmerna, "Höstsonaten", "Sopor", "491" och "Släpp fångarne loss, det är vår" på C More. Nya kunder kan streama gratis i 2 veckor - läs mer på cmore.se...