Malou Marnfeldt om polisuniformer och att ge bort en kram

Fanny är nyutexaminerad, engagerad och godhjärtad. Precis som hjältebilden av poliser i barnböcker. Vi kan i dock ana en stökig uppväxt och hennes goda vilja till trots hamnar hon mitt i en hatstorm med nättroll. Vi har snackat med Malou Marnfeldt om att hoppa in i en prisvinnande tv-serie och kramar.

 

 

- Det kan man ju tänka sig är lite speciellt eller nervigt. Och det var det ju inledningsvis, men direkt när jag träffade hela gänget var det som att vi var en ensemble. Alla var jättefina,  öppna och välkomnande. Det hade inte kunnat vara bättre. Men jag minns ju när jag såg säsong ett och när den sedan vann kristallen då minns jag att det var ”ojoj, hur ska jag komma in i det här nu då?” Men det har varit jättekul.

 

 

- Det var ganska roligt, det följdes åt parallellt. Lotta Forsblad som castade hörde av sig till mig strax innan säsong ett började gå på tv så jag bara ”jaha, Tunna blå linjen vad är det?” Jag gick och gjorde selftapes och träffade regissören samtidigt som säsong ett gick. Efter första avsnittet kände jag att det här vill jag vara med i. Det var en speciell process. Det kanske ökade nervositeten, men också motivationen. Jag blev helt hooked i hur det filmades, karaktärerna, Malmö och utmaningarna.

 

 

 

- Ah, hon är ju nyexad och kommer med ryggsäcken full av polishögskolan. Hon är duktig och vill vara duktig. Fanny vill göra rätt och är så väldigt engagerad. Jag skulle säga att hon har ganska hög moral, eller det har väl alla, men det är väl en fördel när man är ny att man verkligen vill ge sig hän till någonting och göra ett bra jobb. Hon kommer lite från moderna skolan också så det är inte så hierarkiskt utan mer empatiskt.

 

 

- Hon har velat bli polis sedan alltid. Hon har ju fått bli vuxen tidigare än sina jämngamla och jag tror att hon kan ha stött på polisen som ung och att polisen har varit hjälpsam för henne och funnits där. Det kan ha varit en anledning till att hon vill bli polis.

 

 

- Nej, jag har ingen relation till det själv, men det har ju hänt i vår historia i Sverige att unga, kvinnliga poliser fått motta väldigt mycket mobbning. Det är researchat. Och även om jag själv aldrig varit med om det var det en väldigt obehaglig upplevelse att spela in. Att ha folk som man inte känner säga hemska saker både på internet och direkt till Fannys ansikte. Något som hon inte heller var alls beredd på, eftersom hon knappt visste att hon gjort något som kunde uppfattas som fel. Det var ganska skakigt och tufft.

 

 

 

- Fanny har inte det lätt.  Jag kände väldig mycket för den här lilla pojken i och med Fannys bakgrund. Man får ju liksom hitta på vad som triggar sin karaktär och man kan ju tänka sig att Fanny varit med om liknande situationer med sin mamma och det gör såklart ganska mycket. Jag satt innan och började tänka på alla barn som har det tufft och det var en känslomässig period att spela in avsnitt fyra. En riktig berg- och dalbana.

 

 

- Ja, det var supertacksamt att ha poliserna på plats. Men uniformen är tung alltså. Första veckorna efter en lång dag behövde jag sitta mellan tagningarna för det tar på ryggen. Vi bär inte lika mycket som riktiga poliser, vi har något kilo mindre. Vi sprang sådan där hinderbana i träningskläder och när dem sa ”nu ska ni göra den i uniformer” var det en helt annan femma. En riktig polis bär runt 10 kg, och vi kanske 8.

 

 

 

- Jag skulle bara vilja att hon fick landa i någon trygg plats typ. Jag vill ge henne en filt så hon kan hålla sig varm. Det är så svårt att ge någon det. Jag skulle också vilja att hon pratade med folk vad hon gick igenom. Jag skulle gett henne terapi, haha, nej jag vet inte. Generella känslan är trygghet. Det är synd sedan för hon söker det hos folk utanför. Eller kan man ge henne en kram kanske.