Klockan är 04:30 på morgonen och jag befinner mig i en bil för att åka från Manhattan, New York till Connecticut. Planen är att spela in sista delarna av en långfilm. Jag är med i flera scener för dagens inspelning, så med klädbyte, genrep, och schemat för alla scener - borde jag inte vara klar förrän 22:00. Plötsligt slår tanken att detta är livet jag valt. Och det är grymt.
Jag är själv född och uppvuxen i en liten stad i Skåne. Att åka till USA och bli skådis är verkligen inte något folk brukar göra där jag kommer ifrån. Men jag har alltid haft en eld i mig och visste att detta var min dröm. Men hur exakt skulle jag göra?
Vid 19 års ålder kom den stora flytten. Jag blev antagen till scenskola i New York. Jag hade aldrig bott själv tidigare, inte nog med det skulle jag till ett helt nytt land. Jag hade jobbat väldigt hårt för att kunna göra detta, men jag visste att det verkliga jobbet låg framför mig. Var jag nervös? Kanske lite.
Ingenting i svenska skolsystemet kunde förbereda mig för vad scenskolan i New York var. Här jobbade jag tillsammans med lärare som lärt ut till Oscar-belönade skådisar. Vissa dagar var jag på skolan från 8:00 till 21:00, d.v.s. 13 timmar om dagen. Men jag klagade inte, att träna och utvecklas som skådis var värt det, och jag är för evigt glad över att haft upplevelsen. Men hur skulle det gå efter examen?
Efter scenskolan fick jag tag på min agent. Sedan dess har det varit en otrolig och fullspäckad period, upp och ner som en berg-och-dalbana. Jag har gjort auditions och testat för några av de största TV-serierna i världen. Jag har stått på teaterscen på Davenport Theatre vid Times Square. Det känns som allting gått snabbt.
Jag är själv född och uppvuxen i en liten stad i Skåne. Att åka till USA och bli skådis är verkligen inte något folk brukar göra där jag kommer ifrån. Men jag har alltid haft en eld i mig och visste att detta var min dröm. Men hur exakt skulle jag göra?
Vid 19 års ålder kom den stora flytten. Jag blev antagen till scenskola i New York. Jag hade aldrig bott själv tidigare, inte nog med det skulle jag till ett helt nytt land. Jag hade jobbat väldigt hårt för att kunna göra detta, men jag visste att det verkliga jobbet låg framför mig. Var jag nervös? Kanske lite.
Ingenting i svenska skolsystemet kunde förbereda mig för vad scenskolan i New York var. Här jobbade jag tillsammans med lärare som lärt ut till Oscar-belönade skådisar. Vissa dagar var jag på skolan från 8:00 till 21:00, d.v.s. 13 timmar om dagen. Men jag klagade inte, att träna och utvecklas som skådis var värt det, och jag är för evigt glad över att haft upplevelsen. Men hur skulle det gå efter examen?
Efter scenskolan fick jag tag på min agent. Sedan dess har det varit en otrolig och fullspäckad period, upp och ner som en berg-och-dalbana. Jag har gjort auditions och testat för några av de största TV-serierna i världen. Jag har stått på teaterscen på Davenport Theatre vid Times Square. Det känns som allting gått snabbt.
Och här är jag nu. På min smart-TV hemma ser jag att min film “Kitchen Kingdom” är släppt på Amazon Prime i USA och England - till över 100 miljoner medlemmar. Varje dag känner jag att jag kommer närmare och närmare dit där jag vill hamna.
Om jag träffade mig själv som tioåring tror jag han hade blivit mycket förvånad, men stolt. Då handlade livet om min skateboard och att kunna dribbla som Ronaldo. Då fanns inga tankar om att leva i East Village i Manhattan eller jobba som skådis. Det har inte varit en enkel resa. Det har varit utmaningar - både triumfer och misstag, men allt det är nödvändigt för att ta sig fram. När man går på så många auditions som jag gör, kan vem som helst hamna i fällan av att ta det personligt när man får höra nej. Då gäller det bara att påminna sig själv varför man gör det från första början.
Och det var från det tankesättet som jag fick idén till "Kitchen Kingdom". Storyn handlar om en invandrarfamilj i Queens. Pappan driver restaurang och sonen har dragit igång ett teknik startup. Vi filmade ‘on location’ i verkliga gator i Queens, samt en äkta Queens-restaurang som har drivits av invandrare i två generationer. Inte nog med att teman i filmen betyder mycket för mig, utan hela upplevelsen av att spela in allt var så autentiskt det kan bli.
Jag fick komma in i detta projekt till Amazon efter en kortfilm jag tidigare gjort. Med denna cast nu som innehöll Emmy-skådisen Richard Barreto och ett manus jag lagt så mycket energi i, visste jag att det skulle bli bra.
Filmen "Kitchen Kingdom" är mycket relevant och representerar många människors liv och verklighet i USA. Det är mitt bästa jobb hittills.
Om jag träffade mig själv som tioåring tror jag han hade blivit mycket förvånad, men stolt. Då handlade livet om min skateboard och att kunna dribbla som Ronaldo. Då fanns inga tankar om att leva i East Village i Manhattan eller jobba som skådis. Det har inte varit en enkel resa. Det har varit utmaningar - både triumfer och misstag, men allt det är nödvändigt för att ta sig fram. När man går på så många auditions som jag gör, kan vem som helst hamna i fällan av att ta det personligt när man får höra nej. Då gäller det bara att påminna sig själv varför man gör det från första början.
Och det var från det tankesättet som jag fick idén till "Kitchen Kingdom". Storyn handlar om en invandrarfamilj i Queens. Pappan driver restaurang och sonen har dragit igång ett teknik startup. Vi filmade ‘on location’ i verkliga gator i Queens, samt en äkta Queens-restaurang som har drivits av invandrare i två generationer. Inte nog med att teman i filmen betyder mycket för mig, utan hela upplevelsen av att spela in allt var så autentiskt det kan bli.
Jag fick komma in i detta projekt till Amazon efter en kortfilm jag tidigare gjort. Med denna cast nu som innehöll Emmy-skådisen Richard Barreto och ett manus jag lagt så mycket energi i, visste jag att det skulle bli bra.
Filmen "Kitchen Kingdom" är mycket relevant och representerar många människors liv och verklighet i USA. Det är mitt bästa jobb hittills.
Tillsammans med skådespelaren Stephan Byc i “Kitchen Kingdom”.
Man slutar aldrig lära sig när man jobbar i min bransch. Det är som att vara entreprenör. Det innebär frihet såklart, men alla stora beslut och ansvar hänger på en själv. I mitt fall har jag agent, men även om man har agenter, managers och alla möjliga människor runtomkring sig, är det upp till en själv att hålla igång allt. Denna livsstil är något ingen bok eller något klassrum kan lära en, utan det måste man gå ut och uppleva själv.
Jag skulle uppmunta alla att våga ta risker och gå efter det man verkligen vill göra. Att ta vägen många andra inte tar kan verka svårt, men längre fram på samma väg finns de största belöningarna.
Och nu fortsätter min resa. Ibland är det bra att ta en snabb titt bakåt och se vad man gjort för att förstå vägen man gått. Sen är det bara att blicka framåt mot vad som kommer näst.
Man slutar aldrig lära sig när man jobbar i min bransch. Det är som att vara entreprenör. Det innebär frihet såklart, men alla stora beslut och ansvar hänger på en själv. I mitt fall har jag agent, men även om man har agenter, managers och alla möjliga människor runtomkring sig, är det upp till en själv att hålla igång allt. Denna livsstil är något ingen bok eller något klassrum kan lära en, utan det måste man gå ut och uppleva själv.
Jag skulle uppmunta alla att våga ta risker och gå efter det man verkligen vill göra. Att ta vägen många andra inte tar kan verka svårt, men längre fram på samma väg finns de största belöningarna.
Och nu fortsätter min resa. Ibland är det bra att ta en snabb titt bakåt och se vad man gjort för att förstå vägen man gått. Sen är det bara att blicka framåt mot vad som kommer näst.
Nick Bidar
22 år, från Lund.
22 år, från Lund.
