Efter att SVT Drama fått internationella framgångar med otaliga serier är det nu TV4:s tur att satsa på egenproduktion. "Modus” är TV4:s flaggskepp för hur kanalen vill utvecklas i framtiden enligt Josefine Tengblad, TV4:s dramachef som också är skådespelare och syns i rollistan.
Holt är den norska deckarförfattaren vars böcker vittnar om hennes förflutna som politiker, justitieminister, polis och journalist. Hennes deckare är spännande men också politiska, engagerade och beskriver sin samtid på ett träffande sätt. Flera av hennes böcker har Hanne Wilhelmsen, kriminalkommissarie hos Oslopolisen, som huvudfigur men hon har även skrivit om kriminologen Inger Johanne Vik och det är henne vi kommer få följa i denna thrillerserie.
Den första säsongen består av åtta avsnitt och baseras på en av Holts mest hyllade böcker, ”Frukta inte”. Serien inleds med att Inger Johanne Vik (Melinda Kinnaman) precis har flyttat hem till Sverige från USA när hennes autistiska dotter Stina blir vittne till ett mord på ett hotell. I samma veva dras Vik, som är professor inom kriminalpsykologi och jobbar med att ta fram gärningsmannaprofiler, in i en utredning av flera brutala våldsbrott tillsammans med kriminalkommissarie Ingvar Nyman (Henrik Norlén). Vik upptäcker snart kopplingar mellan fallen och ett internationellt livsfarligt nätverk och en ursinnig jakt på gärningsmannen tar sin början.
Även om öppningen är stark och spännande påminner brottsutredningen om så många andra. De manliga respektive kvinnliga deckarhjältinnorna är så oändligt lika i sina roller men det är några saker som skiljer ”Modus” från andra deckarhjältinnor som Annika Bengtzon, Maria Wern, Irene Huss och Erica Falck.
1. Kvalitetsnamn bakom "Modus"
För manus och regi står idel kvaliténamn som har stora erfarenheter från både thriller/polisdeckare och draman. Manuset har danska Mai Brostrøm och Peter Thorsboe (”Mordkommissionen”, ”Örnen”, ”The Team”) skrivit, och Lisa Siwe (”Bron”, ”I taket lyser stjärnorna”, ”Brandvägg”) och Mani Maserrat (”Arne Dahl”, ”Vi”, ”Ciao Bella”, ”Våra vänners liv”) regisserar de åtta avsnitten. Det känns verkligen att serien står på en gedigen grund och inte bara är skapad för att få snabba cash och höga tittarsiffror.
2. Efterlängtat återseende av Melinda Kinnaman
De har verkligen lyckats med skådespeleriet. Det är just mixen av ansikten som vi är vana vid att se med de lite mer anonyma som gör ensemblen så intressant. I huvudrollen ser vi Melinda Kinnaman som slog igenom i ”Mitt liv som hund” och för de allra flesta mest är känd som Joels syrra. Men sedan genombrottet -85 har hon synts i flertal tv-serier och filmer och framförallt axlat tunga Dramaten-roller, nu senast i monologen ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Trots detta är hon inte ett ansikte vi är vana vid att se i storproduktioner och det är så befriande skönt med en skådespelare som inte redan har synts i flertal, snarlika deckare. Det är en efterlängtad mäktig ”comeback” av Kinnaman och hon lyckas göra sin Vik komplex och trovärdig. Om det hade varit en annan skådespelare i frontlinjen hade jag nog känt mig så pass ointresserad att jag inte ens hade gett serien en chans.
En annan favorit från förr är Johan Widerberg och liksom Kinnaman är han väldigt kul att återse. Peter Jöback gör en stabil insats i en större biroll även om jag föredrar honom som sångare. I övriga rollistan syns några av vårt lands bästa skådespelare som Simon J. Berger, Suzanne Reuter, Henrik Norlén, Anki Lidén, Alexandra Rapaport och äkta paret Krister Henriksson och Cecilia Nilsson som spelar mot varandra.
3. Mer mångfald i tv-rutan
Anne Holt är lysande på att teckna levande personer och serien gör hennes böcker rättvisa genom att aldrig göra avkall på karaktärsbeskrivningarna. I ”Modus” har manusförfattarna jobbat för att sprida mångfald i tv-rutan. Den skildrar samhället genom flera av de familjekonstellationer som finns: homosexuella par, regnbågsfamiljer, adoptivföräldrar och ensamstående män och kvinnor. Autism får stor plats i historien eftersom Inger Johannes äldsta dotter Stina har diagnosen och kommer ha stor betydelse för varför dottern handlar som hon gör. Huvudpersonen i Anne Holts första böcker, kriminalkommissarie Hanne Wilhelmsen, är lesbisk och efter flera år av förnekelse gick Holt ut offentligt med sin egen homosexualitet. Serien speglar samhället men kanske inte det samhälle som vi är vana vid att se på tv. Det känns nytt och fräscht och oerhört välkomnande.
4. Ett annorlunda perspektiv
Även om serien handlar om en brottsutredning är det ingen polisserie som vi redan sett x antal gånger eftersom huvudpersonen inte är polis utan kriminalpsykolog. Bokens och sedermera seriens tema handlar om hatbrott och motsättningar inom samhället som tar alltmer desperata former. Det blir politiskt aktuellt och intressant och spännande och läskigt i en härlig blandning.
5. Fotot håller internationell klass
Andra saker som ”Modus” lyckas väl med är ljudarbetet, fotot, miljöerna (Stockholm under vintern med mycket panoramavyer och en blandning av vackra Hemnet-hus och ruffiga bakgårdar) som får den att kännas internationell, både rent visuellt och i sina karaktärsbeskrivningar.
För åtta år sedan försökte TV4 sig på att med serien ”Labyrint” anamma det moderna tv-dramats komplexa berättande med många trådar och fördjupade karaktärer. Serien floppade tittarmässigt och försvann från prime time illa kvickt. Sedan dess har tv-seriernas guldålder kommit för att stanna vilket även speglas i Sverige där SVT Drama har haft stora internationella framgångar med serier som ”Bron”, ”Äkta människor”, ”Jordskott” och ”Blå ögon”.
Nu är det dags för TV4 att återuppta det de lämnade i och med ”Labyrint”. Lyckas de? Absolut, det är inte riktigt i samma klass som ”Bron” eller danska mästerverk som ”Brottet” men den har något som både kommer locka storpublik och inge en viss respekt.
"Modus" har premiär på onsdag kl. 21 i TV4.
