Monsters of Film är sedan 2012 Sveriges största genrefilmfestival med fokus på just monster, skräck och science fiction. Men också allt det fantastiska, provocerande, hemska och knivskarpt konstnärliga som ryms däremellan. I år pågår festivalen på flera biografer i Stockholm, under en bloddrypande vecka, mellan 26 september - 2 oktober.
MovieZine har tjuvkikat i programmet och valt ut flera fantastiska filmer att särskilt hålla ögonen på under den mesta, värsta och blodigaste av alla filmfestivaler! Nedan, några tips till den ambivalente skräckfilmsfantasten.
MovieZine har tjuvkikat i programmet och valt ut flera fantastiska filmer att särskilt hålla ögonen på under den mesta, värsta och blodigaste av alla filmfestivaler! Nedan, några tips till den ambivalente skräckfilmsfantasten.
1. ”Crimes of the Future”
Regissören David Cronenberg är känd för att ta ut svängarna med begreppet body horror och har nått stora framgångar med filmer som ”The Brood” (1979), ”Flugan” (1986) och ”Crash” (1996). I sin senaste film, den mörka dystopin ”Crimes of the Future” är han tillbaka i äckelträsket.
Filmen utspelas i en framtid där mänskligheten har börjat anpassa sig till en syntetisk tillvaro och människokroppen genomgår nya mutationer. Tillsammans med sin partner Caprice (Léa Seydoux) visar kändisen och performancekonstnären Saul Tenser (Viggo Mortensen) upp sina egna organs metamorfoser genom avantgardistisk live-kirurgi som chockar de hänförda åskådarna. Filmen är på många håll riktigt grotesk och fruktansvärt vidrig. Men den är också filosofiskt fundersam och fysiskt fascinerande, och lär inte lämna någon som ser den oberörd.
2. ”Vortex”
Gaspar Noé, som är känd för att chocka sin publik, backar här några steg och berättar en stillsam historia om åldrande och död. Mycket frustration, förbittring, förtvivlan och förvirring ryms på och mellan raderna i denna ovanligt eftertänksamma filmpärla. Filmen kommer inte direkt skrämma er, men ändå beröra långt djupare än ni från början var beredda på. Detta är en emotionell och mycket meditativ film, som berättas effektivt i split screen. I huvudrollerna som det gamla paret ser vi Francoise Lebrun och Dario Argento.
3. ”Dark Glasses”
Dario Argento kör dubbelt i år och är tillbaka även som regissör efter en längre tids paus. ”Dark Glasses” är en blodig och rätt klassisk thriller av typisk giallostil. Den är inte den bästa av mästaren men ändå väl sevärd och mycket blodig. Filmen handlar om den prostituerade Diana, som överlever ett mordförsök. Den efterföljande biljakten slutar i en olycka, som gör henne blind. Vägen tillbaka blir lång, men för att få någon typ av ro känner hon att hon måste försöka spåra och fånga den ondskefulle mördaren som attackerade henne. Det blir en makaber katt- och råttalek i en, på fler än ett sätt, väldigt mörk natt i Rom.
4. ”Megalomaniac”
Det här är en skräckfilm som är lite löst baserad på en verklig och olöst seriemördargåta från 90-talet. ”Megalomaniac” av Karim Ouelhaj är en film om ursprung, och om arv kontra miljö, men den handlar även om det omöjliga att välja rätt väg när ens DNA är besudlat med bara massa fel och hemskheter.
I filmen får vi möta syskonen Martha och Félix vars far var den beryktade “Slaktaren från Mons”, och se hur de handskas med livet som vuxna. ”Megalomaniac” är mörk, våldsam, riktigt obehaglig och ofta väldigt grafisk, så kräsmagade göra sig icke besvär. Samtidigt ifrågasätter filmen, mellan de blodstänkta slaktscenerna, på ett spännande sätt gränsen mellan offer och förövare, och undersöker vad som får en person att korsa den.
5. ”Earwig”
”Earwig” är en ödesdigert vacker film av prisbelönta regissören Lucile Hadžihalilović. Historien om den lilla flickan Mia med is till tänder är både berörande och olycksbådande. Thrillern är baserad på en roman av Brian Catling och även om dialogen är sparsam och filmen överlag känns väldigt stillsam, så är den ändå hela tiden suggestivt kuslig. ”Earwig” fascinerar oerhört med sin skönhet och sitt konstant puttrande lågintensiva hot om våld och vidrigheter.
6. ”Animals”
”Animals” handlar om Brahim, en 30-årig muslimsk man, som är gay. Han blir en natt utsatt för en hemsk attack, enkom på grund av sin sexuella läggning. Detta är en brutal, berörande och extremt upprörande och stark film om våld och hederskultur. Dramat riktar ljuset på homofobi och rasism, och vissa scener är nästan för jobbiga att se. Filmen har en tydlig avsikt att göra ont för att tvinga oss att känna och faktiskt också se problemen, som fortfarande omger oss.
Inspirerad av verkliga händelser och med många, långa oförlåtande tagningar, har den belgiske regissören Nabil Ben Yadir skapat en berättelse om hat, som är både chockerande och tankeväckande.
7. ”Henry - Portrait of a Serial Killer”
Ingen festival är värd sitt namn utan minst en klassiker på repertoaren. I år bjuder festivalprogrammet på klassikern ”Henry - Portrait of a Serial Killer” från 1986, som än idag övertygar och får mig att rysa och resa ragg utmed hela ryggen. Filmen är vad den heter, och vi får alltså möta den patologiske mördaren Henry (spelad av en fenomenal Michael Rooker), som utan samvete har ihjäl människor i sin omgivning. Det här är en mycket obehaglig och jobbig, fast också fascinerade rysare, som visar upp en vidrig verklighet, som vi helst inte skulle vilja veta något av.
8. ”Final Cut”
Sist men absolut inte minst, i något avseende, har vi invigningsfilmen ”Final Cut” av Michel Hazanavicius. Filmen handlar om ett luttrat filmteam som kämpar med att slutföra en skräckis i en gammal militäranläggning. När inspelningen plötsligt störs av riktiga zombies, spårar det mesta minst sagt ur. Dock tänker inte regissören stänga ner produktionen utan instruerar alla att fortsätta, och att låta kameran rulla. ”Final Cut” är en ösig splatterkomedi med verkligen extra allt. Det blir roligt, blodigt, chockerande och helt vidrigt underbart i en allt annat än salig blandning.
