I huvudet på Kevin Bacon

57 år gammal har han hunnit bli. Med över 80 roller bakom sig har Kevin Bacon blivit ett populärkulturellt fenomen och i en öppenhjärtig intervju inför hans kommande film "Cop Car" delade han med sig av lite väl vald visdom...

- En av sakerna jag verkligen gillade med honom, och med att spela den här rollen, är att det handlar mycket mer om vad som inte sägs, än vad som faktiskt sägs. Du vet, när man börjar arbeta som skådis och bara hoppas att man ska få en replik någonstans i en film, kan det bli lite så att man bedömer sin karaktär efter hur många repliker man får. Men man lär sig sedan ganska snabbt att det handlar mycket mer om det som inte sägs, och att det gäller att kunna skapa en balanserad, väl genomtänkt karaktär genom andra saker än bara dialog. Och det fanns en bra möjlighet till det i det här projektet. Publiken får liksom chansen att luta sig in och tänka: "Hm, något är fel med den här killen. Men vad är det?".

- Jag tror ärligt talat inte att de kvaliteter man behöver för att vara en bra regissör ändras så mycket oavsett vilken budget filmen har. I slutändan kommer man ju ändå sitta där och säga "Action!" och "Cut!". Det är fortfarande samma process i grunden. Det handlar om att berätta en historia, att filma den på rätt sätt, och att hitta rätt skådisar, och att regissera dem på ett bra sätt, och hitta bra musik och allt sådant. Det ändras inte oavsett om du har 1 miljon dollar att göra film för, eller 100 miljoner dollar.

- Det har funnits sedan, typ, 1994 eller något sådant. Så det är en lång tid. Det började med tre universitetsungdomar från Pennsylvania, som antagligen satt och drack lite bärs, och som kom på den här galna grejen. Vad jag tycker om det? Det är helt okej med mig. Jag har accepterat det. Jag kan inte säga att jag vaknar varje dag och spelar spelet, men du vet, det är vad det är.

- Det är faktiskt svårt att svara på, delvis därför att jag aldrig tittar på mina gamla filmer. Så rollerna blir liksom bara olika kapitel i mitt liv och färgas av var jag var i mitt liv just då, eller förstår du? Till exempel om ett av mina barn föddes när jag gjorde en viss roll eller om en förälder dog under inspelningen. Det är sådana grejer jag associerar med en viss film. Jag är för övrigt inte en person som tittar bakåt, jag hoppas verkligen att det bästa ligger framför mig.

- Aldrig.

- Jag antar att det är för att det bara känns som att jag återupprepar något, när jag gör det. Jag vill hellre se framåt. Jag var ganska nyligen på en grej där de hade summerat min karriär genom att klippa ihop massa olika filmer jag varit med i, och det var en väldigt konstig känsla för ibland kunde jag se en scen från en film jag inte för mitt liv kunde minnas att jag varit med i. Jag kunde inte minnas inspelningen överhuvudtaget, eller när det var, eller vilka som var med. Det kändes rätt konstigt. Jag känner mig tacksam att jag hittat något att leva på, och verkligen tacksam att kunna leva på att skådespela. Jag hoppas att mina bästa roller ligger framför mig.

- Nej. Jag tittar inte bakåt. Saken är den, och det här låter som en kliché, men du lär dig mer av dina misstag än av dina framgångar.  Om jag har lärt mig en enda sak, så är det att jag inte vet ett skvatt. När jag började så kände jag det som att jag visste i princip allt som fanns att veta om skådespeleri och film, och att det inte fanns något som jag behövde lära mig. Nu vet jag hur mycket det finns att lära sig.

- En sak jag skulle vilja säga är faktiskt att jag var väldigt emot kändisskap och hela den biten. Jag förstod inte den delen av maskineriet. När allt det kom över mig så kämpade jag emot det med varje cell i min kropp, men jag förstod senare att det är en viktig del i att ha en karriär inom det här yrket. När jag såg folk som var ute och gjorde PR för sina filmer, eller när produktionsbolag ville att deras filmer skulle nomineras för olika priser och sådant, jag kunde verkligen inte förstå det. Allt jag ville göra var ju att skådespela, men man måste spela det där spelet också.

- Åh, ja. Åh, ja. Jag har försonats med det. Jag har varit i det så länge nu att jag inte ens kan förstå hur livet hade varit utanför strålkastarljuset. Jag är inte ens säker på att jag hade gillat att vara utanför det nu. Det är en så stor, naturlig del av mitt liv. Det är en konstig del, absolut, men ändå en stor del. Det är en del av mig.

- Det är roligt hur kort minne jag har av sådana här saker egentligen. Jag fokuserar bara inte på det, om jag inte får en roll så är det inte menat att jag ska spela den. Det är så jag tänker.

- Ja, det är verkligen det. Jag är övertygad om att en av de viktigaste sakerna att undvika när man blir äldre, för alla människor, är att känna bitterhet. Du kan hantera många saker i livet, men bitterhet är det som kommer döda dig. En stor del av att undvika bitterhet är att undvika att tänka på vad som kunde ha varit, och vad som borde ha varit. Jag tror verkligen att det är en väldigt farlig väg att gå för en skådespelare, eller för vem som helst, för den delen.

- Jag vet inte när det var, men jag vann för "Taking Chance" tror jag?

- Jag tycker att priser har en roll att spela i att göra folk uppmärksamma på filmer och skådisar eller regissörer som annars kanske inte hade uppmärksammats, och det är ett bra sätt att marknadsföra filmer på genom att skriva "Academy Award-winner bla, bla bla" på affischen. Men jag skådespelar inte för att få statyetter. Om någon kommer fram till mig på gatan eller på tunnelbanan och säger: "Jag såg dig i den där filmen du gjorde, och den påverkade mig verkligen. Tack för att du gjorde den." Om jag skulle kunna ta det och sätta på spiselkransen så hade jag gjort det. Sådant betyder verkligen mycket för mig. Det är en fråga som det egentligen inte finns något bra svar på, eller i alla fall inget svar som man kommer se sympatisk ut när man svarar på.

-  Jag har aldrig jobbat med Scorsese, jag har aldrig jobbat med Spielberg, eller David O. Russell, eller Ridley Scott. Det finns så många.

- Hemligheten är nog att det inte finns någon hemlighet. Långvarighet är hemligheten, kanske. Det gäller bara att hänga i, förr eller senare så ger de dig alltid något att göra!