Förhandstest: “Suicide Squad"-spelet är en färggrann triumf

Spelet om DC:s udda gäng antihjältar har försenats två gånger. I en tid då halvfärdiga spel släpps titt som tätt (lex "Cyberpunk 2077"), är det skönt att se produkten kvalitetssäkras ordentligt innan den släpps på marknaden. Efter att ha fått en del kritik till följd av sitt senaste speldemo, kan jag berätta att skaparna bakom ”Suicide Squad: Kill the Justice League” verkar ha lyssnat på feedbacken och skapat ett spel som verkar både snyggt och roligt att spela.

 

 

 

Suicide Squad består av Jokerns gamla side-kick Harley Quinn, den pricksäkre antihjälten Deadshot, Australiens stolthet Captain Boomerang och havets kung King Shark (även känd som James Gunns inslag av ”comic relief”). Som titeln avslöjar är deras uppdrag att stoppa Justice League, som hamnat i skurken Brainiacs grepp och hjälper honom att ta över Metropolis.

 

Det som först slår en när man landar i Metropolis, är hur välgjord staden är. Storslagna skyskrapor präglar stadsbilden, gatorna är prydda av färgglada vimplar och ballonger, stora monument till Justice Leagues förkämpar går att hitta mellan byggnaderna. Dessutom gör sig Brainiacs invasion påmind genom gigantiska tentakler som slingrar sig runt staden.

 

Det går inte att missa vilken stad man besöker, en omgivning som är väsensskild från Rocksteady’s tidigare Arkham-spel. Spelets regissör Axel Rydby berättar för MovieZine om varför:

 

- Om man tittar på Arkham-spelen så är de berättade från Batmans perspektiv, det handlar inte om att vi tycker om att göra mörka, dystopiska spel, utan vi gör spel som skildras genom karaktärernas ögon. Batman och Arkham-spelen var mörka för att Batman är en mörk karaktär, han är inte en glad människa, utan han ser världen på ett mörkt sätt. Det här spelet gav oss möjligheten att göra en helomvändning och tänka hur ett spel kan se ut i DCs universum om man ser det genom de kriminellas ögon. Ingen av de här karaktärerna är särskilt stabila, vilket gör det väldigt intressant. Det är också därför Metropolis är så mycket ljusare, galnare och vildare.

 

- Metropolis är också en stad med mycket hopp och framtidstro, som också har omfamnat Justice League. Det finns statyer av Superman, Wonder Woman, de hyllar sina hjältar. Ingen i Gotham City hyllar Batman, han lever i skuggorna.

 

 

 

Det märks att Rocksteady investerat mycket tid i att väcka karaktärerna till liv. Som spelare kan man välja att kontrollera en av de fyra antihjältarna och man märker verkligen skillnad i spelkänslan beroende på vem man spelar som. Harley är liten och smidig, medan King Shark är stor och bufflig. Deadshot flyger lätt fram med hjälp av sin jetpack och Boomerang använder just sin boomerang för att teleportera sig fram. Vilken karaktär du spelar som påverkar hur du tar dig runt i staden, men också vilket sätt du tar dig an fienden. Slänger du dig in mitt bland fiendehordarna som King Shark, eller plockar du fiende efter fiende från långt håll via Deadshots prickskyttegevär?

 

Karaktärernas personlighet lyser även igenom under spelets gång. Manuset är uppenbart skrivet av folk som känner karaktärerna på djupet och deras dialoger fortsätter under spelmoment, inte bara under filmade scener, vilket gör att spelet ständigt känns levande. Axel Rydby berättar om hur Rocksteady arbetat med att få fram karaktärernas unika känsla:

 

- Vi tänkte att det hade varit jätteroligt ifall Harley Quinn använde Batman-tech för att ta sig runt. Just för att de har en sån tydlig koppling till varandra. Vi tittade mycket på karaktärernas nemesis. Captain Boomerang och Flash, han behöver någon form av speed force, hur kan vi få det att fungera? Deadshot och Lantern, där måste vi ha någonting som gör att han kan flyga och mäta sig med Lantern. 

 

 

 

Det är mer än omgivningen som skiljer ”Suicide Squad: Kill the Justice League” från övriga spel i Arkham-universumet. Oavsett vilken karaktär man spelar som, cirkulerar spelsekvenserna främst kring att förgöra fienden med hjälp av skjutvapen. Smygmoment och kombo-baserade slagsmål verkar utebli, i alla fall baserat på de moment vi fick testa.

 

Det finns en risk att den mer koncentrerade spel-loopen blir enformig, om det inte dyker upp en mer varierad samling av fiender, eller fler typer av spellägen inte introduceras. Med det sagt verkar boss-fighterna bjuda på både variation och spelglädje. Axel Rydby berättar om processen för att ta fram unika boss-fighter:

 

- Om vi tittar på till exempel The Flash, hans grej är ju att han är snabb. Där tittar vi på hur vi kan få fighten att kännas som att du verkligen fightas mot the Flash och hans kraft, hur skulle Suicide Squad kunna kontra det? Det har vi gjort med varje boss-fight. Vi tar verkligen vara på deras unika superkrafter. Vi vill att spelaren ska tänka, herregud hur ska jag lyckas med detta?