Sista avsnittet av det lite annorlunda dejtingprogrammet ”Naked Attraction Sverige” har nu visats, och vi väntar alla med spänning på en eventuell fortsättning. Eller inte? Men kommer det mer, lär jag ännu en gång sitta där, med skämskudden pressad över ansiktet och storögt både förundras och förfäras över attraktionen vi i tv-soffan känner för naken hud.
Det har kallats kontroversiellt, bisarrt, äckligt och olämpligt, och ja, det är nog allt det, men också mycket mer. Jag pratar såklart om det nämnda programmet, som alltså går ut på att man väljer sin dejt baserad på den nakna sanningen. Eller om vi nu inte ska ljuga; man väljer helt enkelt den som man anser är snyggast naken. Vilket i och för sig kan vara sanning nog.
Idén är lika enkel, som den någonstans är god. Nakna, hyfsat oretuscherade kroppar, i olika former och färger ges plats i rampljuset, på till synes lika villkor. Och så långt är också allt gott. Men därefter ska individerna bedömas, för att sedan väljas bort, tills bara en återstår. Denna sista lyckliga sate får gå på den eftertraktade dejten, med kläderna på. Detta bortröstande är i och för sig inte charmigt, men samtidigt är det ju vad ett dejtingprogram går ut på. Så även om det inte känns så gott, vill jag ändå påstå att tanken bakom är det. För tanken, att vi med öppna armar ska välkomna alla möjliga och omöjliga kroppar, är fin men också upplyftande.
Tyvärr stannar det där, i tanken, eftersom i princip all jargong som följer i programmet går i slutändan ut på att hylla den redan förfördelade, normativa kroppshyddan. Hängpattar, bristningar, sladdriga pungkulor och mikropenisar får ofta tidigt stiga åt sidan, medan det släta och fasta får kliva fram. Liksom såklart också får äggplantekuken. Men då de attributen är applåderade i princip i alla andra sammanhang, känns upplägget tyvärr ganska mycket ”som vanligt” och därför bakåtsträvande.
En eloge ändå till programledaren Sofia Wistam, som försöker lyfta olikheter och se till att alla bärandes dessa får komplimanger, innan de snopet får stappla ut ur studion. Hon frustar förvisso väl förtjust varje gång en äggplanta tar plats, men helt ärligt: vem gör inte det?
”Naked Attraction” är ett lätt underhållande, men också ett rätt problematiskt program. Tyvärr tar den inte riktigt chansen att göra något vettigt av den tidigare påtalade goda tanken, och det är trist. Men ändå kollar jag. Och tycker nästan någonstans till och med om det jag ser. Men bara nästan, och jag skulle verkligen inte erkänna det för någon. Samtidigt uppskattar jag, utan att skämmas, det faktum att nakna kroppar visas upp och normaliseras, vilket på sätt och vis görs här. Men mest ges alltså det redan ”normala” ytterligare utrymme, på bekostnad av annat. Vilket, återigen, är mycket trist. Dessutom börjar konceptet trampa vatten efter ett par avsnitt, och resten är mer eller mindre repris på det som redan varit.
Men vad är det då som ändå lockar med ett program, som på många håll suger svettig sladderballe? Jag kan bara svara för mig själv, och för egen del är det delvis förväntningen. Jag hoppades in i det sista på att överraskas, och även om så inte direkt skedde, så var det kittlande med allt det nakna på vägen. För trots att inga jättekliv togs i mångfaldens namn, så ska inte pyttestegen underskattas.
Att bara få se så många varianter av kön, tuttar och stjärtveck på ett och samma podium piggar upp. Mycket mer hade kunnat göras för att ge den goda tanken lite spelrum, vilket jag tvivelaktigt hoppas kommer ske i en eventuell framtida säsong. Tills dess får jag väl leva på förväntningarna.
