Premiär för "Partisan" säsong 2 - med Nanna Blondell i huvudrollen

Nanna Blondell tar över som vår "polis i fokus" under den andra säsongen av den lite annorlunda svenska Viaplay-serien "Partisan". Under den första säsongen var det genom Johan Rheborgs och Fares Fares karaktärer som vi lärde känna det lilla inhängnade samhället Jordnära, men nu släpps vi in ännu mer bakom grindarna och dess historia.

 

Handlingen i övrigt tar vid precis efter händelserna av den första säsongen, där vissa kroppar behöver "gömmas" undan... men sedan hittas och leder den nya karaktären och polisen Mildred (Blondell) in i vår berättelse. MovieZine ringde därför upp Nanna för ett litet snack inför premiären av den nya säsongen av "Partisan" - och passade givetvis även på att snacka lite om hennes scener i Marvelfilmen "Black Widow" och hur det egentligen var att få jobba tillsammans med Scarlett Johansson.

 

 

 

- Det var faktiskt en av de serier som jag såg när den släpptes. För jag kommer ihåg att jag liksom lade märke till den. Den stod ut på något sätt. Det är så mycket serier nu men det var en sån där jag kände direkt att det var något jag skulle gilla att titta på.

 

- Jag såg den första säsongen och tyckte att den var väldigt speciell. Lite udda nästan. Men jag tyckte verkligen om den. Jag tycker alltid att det blir så när man ser något som är lite annorlunda, eftersom man är så van vid att allt alltid ska följa den här "nordic noir-mallen" annars. Du vet, lite grått och mörkt sådär. Här tyckte jag att det var kul att någon försökte göra något annorlunda. Och jag gillade hur "Partisan" lyckades med det, för den var lite otippad på något sätt. 

 

 

- Ja! Verkligen. Musiken och sättet man har filmat, allt är liksom lite förhöjt samtidigt som den är jätterealistisk på andra sätt. Det finns någon särskild ton där, som jag under den första säsongen undrade om det faktiskt var meningen... men sedan när jag jobbade med Amir [Chamdin, seriens skapare] så förstod jag att det var precis den "tonen" som är serien, att det är helt medvetet och att det ska vara på precis det sättet.

 

 

- Ja, alltså Mildred som jag spelar. Det var svårt, tyckte jag. Hon var inte någon som jag fick en direkt bild av när jag läste manuset. Jag hade många samtal med Amir om det. Han har ju en grej med att han gärna vill ge alla karaktärer... någonting, något litet problem eller något som är lite off och gärna skaver lite. Så, det var något vi diskuterade mycket... vad det skulle vara med Mildred. 

 

- För han vill inledningsvis ha henne väldigt fyrkantig och ganska maskulin. Med det sagt inte "manlig", men att hon inte skulle vara så tillmötesgående, inte skratta och le så mycket. Det var den där typen av ledord. Sen kommer jag inte ihåg exakt hur det var, men hon går ju igenom en IVF-behandling där väldigt tidigt - som egentligen inte är så mycket för själva handlingen. Utan det är mer av ett karaktärsbyggande. Då diskuterade vi en hel del hur mycket av det som vi skulle visa, hur vi kunde jobba med kroppen och att hon skulle vara lite obekväm och inte trivas.

 

 

 

- Haha, eller hur. Eller att man skulle ta mig tillfånga och döda mitt foster för att det inte passar in i deras världssyn. Men du har helt rätt, det blir också lite befriande när man tittar och tror att något ska få en viss payoff men att man snarare har blivit fintad och inte är beredd på att det ska komma någon annan vändning istället.

 

 

- Det är absolut inget som jag vet någonting om, alltså om det finns den typen av planer. Så jag har egentligen inte ens börjat tänka den tanken. Men jag förstår absolut vad du menar med att det finns sätt som man skulle kunna fortsätta det på om man ville det. Jag tyckte ju att det var jätteroligt att jobba med Amir och resten av "Partisan"-gänget, så det skulle absolut kännas kul om det blev något mer där. 

 

 

 

 

- Haha, ja. Visst var det väl MovieZine som pratade med Cate Shortland i samband med premiären? 

 

 

- Ja, så var det ja. Så gulligt av er, haha! 

 

 

- Jag tror inte riktigt att jag förstod. Vilket maskineri... eller alltså, hur stort Marvel faktiskt är. Jag hade givetvis koll på Marvel och Disney, men eftersom jag bara gjorde en provfilmning väldigt snabbt... och sedan fick sätta mig på ett plan och plötsligt befann mig mitt i det där maskineriet, med hur många olika 2nd Unit-teams och allt möjligt som helst. Som alla filmade samtidigt. Det slog mig liksom inte riktigt förrän jag kom ned och var på plats, hur otroligt stora projekt det där är. 

 

- När jag filmade, eftersom jag ändå hade en väldigt liten roll, så vet man ju inte heller om det kommer att klippas bort eller sådär. Eller att man spelar in något på nytt och kör det med någon annan skådespelare istället. Så när jag väl var där tänkte jag mest på att det var kul att få vara en del av en riktigt storfilm. Upplevelsen av att få se hur det går till att göra film på den nivån. Där den där lilla actionsekvensen som jag är med i, tog oss till tre olika länder och vi hade ändå delar i studio också. Det var bara så otroligt lärorikt att få vara med om. Men jag hade nog inte räknat med att det skulle bli en sådan stor grej. Eller att jag skulle sitta i alla intervjuer efteråt och snacka "Black Widow", haha. För det är ju inte så många sekunder jag är med ändå. 

 

 

 

 

- Det har du såklart rätt i. Sedan var Cate så himla fin med. När det är nyckelscener så är det ju oftast med Cate, men när man typ ska springa över ett tak i lite olika vinklar så behöver ju inte hon vara med på plats hela tiden. Utan då är hon med något av de andra teamen som spelar in någon annan, mer krävande scen samtidigt.

 

- Men så hörde jag henne ändå ursäkta sig över att hon skulle iväg på annat, för att sedan komma tillbaka och ge en massa positiv energi och pepp trots att det "bara" handlade om en scen när jag skulle springa några meter på ett tak. Det gjorde verkligen hela upplevelsen så mycket roligare, tack vare hur det var att jobba med henne. Man kände sig betydelsefull, trots att rollen i sig bara var en väldigt liten del av allt hon var tvungen att hålla koll på i den där gigantiska produktionen.

 

 

- Ja, det var ju faktiskt en mycket längre scen från början. Men den blev jättemycket kortare, fast det var konstigt nog också bara bra. Produktionen hade manusförfattarna med på plats, så man gjorde det som var bäst för filmen. Scarlett var i alla fall jättetrevlig och vi gick igenom scenerna tillsammans i hennes trailer. Och det var en väldigt inkluderande känsla och stämning, där hon var som vilken helt vanlig och professionell kvinna som helst... och inte alls någon diva eller något sådant. Hela tiden väldigt mån om att man skulle känna sig likvärdig i scenen liksom.

 

- Sedan låg jag ju i det där vattnet i typ sju timmar, tror jag. När jag ligger där död alltså. Det kan nog nästan vara lite svårt att förstå, för det går ju så snabbt när man ser det i filmen. Men då var hon ju framme där och peppade mig flera gånger; "nu är det bara en timme kvar, kämpa på!". Hon var verkligen jättegullig. Jag kände verkligen att jag hade en enorm tur som hade hamnat i ett gäng där med en massa kvinnor i höga positioner, som samtidigt alla var jättevarma mot varandra. 

 

 

 

 

- Du, jag fick ha en våtdräkt under den andra dräkten faktiskt! Och det var för övrigt också skitsvårt att ta av den. Nu hade man i och för sig gjort så att det var lättare att ta av dräkterna nu, med en dragkedja gömd på sidan. Förut var det visst mycket värre att få av sig allt, även fast det inte var särskilt lätt nu heller, haha. Men Scarlett kom fram och skojade med mig någon gång och sade att "du borde kanske kissa i våtdräkten, så håller du dig i alla fall varm under scenen".

 

- Oh, nej. Fan. Nu kommer du säkert skriva en nyhet om att Scarlett sade att jag skulle kissa på mig.

 

 

- Nej, snälla! Haha! [ett något mer nervöst skratt än tidigare under vårt samtal]

 

 

- Haha, låt gå då. Men bara det framgår tydligt att vi skämtade lite om det. 

 

 

 

Hela den andra säsongen av "Partisan" får premiär på Viaplay den 1 maj. Den andra säsongen kommer att bestå av totalt fem nya avsnitt.