När du var liten kändes kanske en svartvit film som det minst tilltalande att titta på, kanske framför allt för att det automatiskt kändes som någonting föråldrat, gammalt eller tråkigt ur ett barns perspektiv.
Men precis som vissa växer upp till att älska maten de avskydde i skolmatsalen, kan man även med åldern börja se det fina med svartvita filmer.
Om inte, så är det aldrig för sent och man kan alltid börja försiktigt med att se en svartvit version av en film som redan existerar. Ja, det finns nämligen en hel del sådana filmer och en alldeles färsk sådan är på väg från regissören av en av förra årets bästa filmer.
Den sydkoreanska filmregissören Bong Joon-ho fick internationell uppmärksamhet med filmer som exempelvis "Memories of Murder" (2003), "Snowpiercer" (2013) och "Okja" (2017) - det är dock ingenting i jämförelse med det som hände med "Parasit" (2019).
"Parasit", en av få filmer som faktiskt lever upp till sin hype, var en av de filmer som stannade kvar starkast hos mig efter förra årets upplaga av filmfestivalen i Cannes - den kröp under min hud och lämnade aldrig riktigt.
Men precis som vissa växer upp till att älska maten de avskydde i skolmatsalen, kan man även med åldern börja se det fina med svartvita filmer.
Om inte, så är det aldrig för sent och man kan alltid börja försiktigt med att se en svartvit version av en film som redan existerar. Ja, det finns nämligen en hel del sådana filmer och en alldeles färsk sådan är på väg från regissören av en av förra årets bästa filmer.
Den sydkoreanska filmregissören Bong Joon-ho fick internationell uppmärksamhet med filmer som exempelvis "Memories of Murder" (2003), "Snowpiercer" (2013) och "Okja" (2017) - det är dock ingenting i jämförelse med det som hände med "Parasit" (2019).
"Parasit", en av få filmer som faktiskt lever upp till sin hype, var en av de filmer som stannade kvar starkast hos mig efter förra årets upplaga av filmfestivalen i Cannes - den kröp under min hud och lämnade aldrig riktigt.
"Parasit" är en film fylld med svart humor som plötsligt förvandlas till någonting mycket mindre lekfullt. På ytan är filmen en skildring av hur en fattig familj infiltrerar hemmet tillhörande en rik familj och så småningom tar över deras bostad.
Man kan också se det som en skildring av hur rika människor är samhällets parasiter då de hamstrar rikedom och skyddar resurser själviskt medan andra knappt kan överleva. Eller, för att gå ännu djupare, kan man se användningen av vatten i filmen som en metafor för hur konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderlag oproportionerligt påverkar de två samhällsklasserna.
För den fattiga familjen betyder ett extremt regnväder en katastrof - för den rika familjen är det en liten olägenhet som kanske till och med leder till att de kan byta deras planer till något bättre utan problematik (helt ovetande om vad andra behövt kämpa med).
Utseendet av staden speglar en social uppdelning där den rika familjen bor på en förhöjd mark - säker - medan den fattiga familjen bor halvvägs under jord - inte säker. Detta kan därmed också betyda att de fattiga ses som parasiter, det vill säga objudna gäster, som sköljs bort med vattnet och gör omgivningen bättre för de rika som egentligen inte uppskattar dem.
Man kan också se det som en skildring av hur rika människor är samhällets parasiter då de hamstrar rikedom och skyddar resurser själviskt medan andra knappt kan överleva. Eller, för att gå ännu djupare, kan man se användningen av vatten i filmen som en metafor för hur konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderlag oproportionerligt påverkar de två samhällsklasserna.
För den fattiga familjen betyder ett extremt regnväder en katastrof - för den rika familjen är det en liten olägenhet som kanske till och med leder till att de kan byta deras planer till något bättre utan problematik (helt ovetande om vad andra behövt kämpa med).
Utseendet av staden speglar en social uppdelning där den rika familjen bor på en förhöjd mark - säker - medan den fattiga familjen bor halvvägs under jord - inte säker. Detta kan därmed också betyda att de fattiga ses som parasiter, det vill säga objudna gäster, som sköljs bort med vattnet och gör omgivningen bättre för de rika som egentligen inte uppskattar dem.
Det är International Film Festival Rotterdam (IFFR), som pågår just nu, som erbjuder den unika visningen av "Parasit" i svartvitt. Sammanlagt fyra visningar av filmen kommer att visas upp under festivalen och bortsett från den första som enbart är för press och verksamma inom filmindustrin så är de tre andra visningarna redan utsålda.
På IFFR:s hemsida nämner de den kärlek till svartvit film som Bong Joon-ho länge haft och att han är övertygad om att publiken kommer ha skilda åsikter om den nya version.
"Personligen tycker jag att alla karaktärer ser ännu mer intensiva ut, och att kontrasterna mellan de tre olika bostäderna med alla nyanser av grått blir ännu mer tragiska", säger han via IFFR.
Det är som sagt ingen hemlighet att Bong länge haft en fascination för svartvit film. Under 2014 års upplaga av Mar Del Plata International Film Festival visade han upp en svartvit version av sin film "Mother" (2009) och enligt David Bordwell har Bong alltid velat göra en svartvit film men känt att ingen skulle vilja finansiera den.
Därefter föreslog hans filmfotograf Hong Kyung-pyo att de skulle göra en ny version av "Mother" och tillsammans gjorde de färgkorrigering bild för bild för att få full kontroll.
På IFFR:s hemsida nämner de den kärlek till svartvit film som Bong Joon-ho länge haft och att han är övertygad om att publiken kommer ha skilda åsikter om den nya version.
"Personligen tycker jag att alla karaktärer ser ännu mer intensiva ut, och att kontrasterna mellan de tre olika bostäderna med alla nyanser av grått blir ännu mer tragiska", säger han via IFFR.
Det är som sagt ingen hemlighet att Bong länge haft en fascination för svartvit film. Under 2014 års upplaga av Mar Del Plata International Film Festival visade han upp en svartvit version av sin film "Mother" (2009) och enligt David Bordwell har Bong alltid velat göra en svartvit film men känt att ingen skulle vilja finansiera den.
Därefter föreslog hans filmfotograf Hong Kyung-pyo att de skulle göra en ny version av "Mother" och tillsammans gjorde de färgkorrigering bild för bild för att få full kontroll.
Detta är dock långt ifrån det enda exemplet på tillgängliga svartvita versioner av redan existerande filmer. På en DVD/Blu-Ray-utgåva av Frank Darabonts "The Mist" (2007) är en svartvit version tillgänglig, och Park Chan-wook erbjuder en version av "Lady Vengeance" (2005) som bleknar - den börjar i livlig färg för att sedan gradvis blekna till pasteller för att avslutas i svartvitt.
Ett annat exempel kommer från ingen mindre än Steven Soderbergh som 2014 laddade upp en svartvit version av Steven Spielbergs "Jakten på den försvunna skatten" (1981) på sin blogg för “utbildningsändamål”. Han ville visa hur någon som Spielberg mästerligt kunde kommunicera så mycket information visuellt genom iscensättning, redigering och bildkomposition.
Det är en film som bekvämt överförs till svartvitt och valet att ersätta originalmusiken och dialogen med Trent Reznor och Atticus Ross filmmusik för "The Social Network" (2010) och "The Girl With the Dragon Tattoo" (2011) förhöjer fokuset på det visuella.
Ett annat exempel kommer från ingen mindre än Steven Soderbergh som 2014 laddade upp en svartvit version av Steven Spielbergs "Jakten på den försvunna skatten" (1981) på sin blogg för “utbildningsändamål”. Han ville visa hur någon som Spielberg mästerligt kunde kommunicera så mycket information visuellt genom iscensättning, redigering och bildkomposition.
Det är en film som bekvämt överförs till svartvitt och valet att ersätta originalmusiken och dialogen med Trent Reznor och Atticus Ross filmmusik för "The Social Network" (2010) och "The Girl With the Dragon Tattoo" (2011) förhöjer fokuset på det visuella.
Av alla exempel finns det två som kanske är de mest kända – "Mad Max: Fury Road" (2015) och "Logan" (2017) som i sina alternativa versioner fick namnen "Mad Max: Fury Road - Black & Chrome" samt "Logan Noir". I "Fury Road", till skillnad från "Logan", existerar en mycket distinkt användning av färg. Filmen använder sig utav de klassiska kontrastfärgerna orange och teal, som ofta används i actionfilmer från Hollywood. Med detta utseende, som är en signatur för filmen, borta - vad finns kvar?
I den postapokalyptiska ödemark som porträtteras i filmen möter vi Max (Tom Hardy) när han börjar samarbeta med Imperator Furiosa (Charlize Theron), vars stöld av de kvinnliga fångarna tillhörande tyranniska Immortan Joe (Hugh Keays-Byrne) startar den actionfyllda jakten. Vi kastas snabbt in i en nästan två timmar lång jakt och det är ett enormt spektakel från början till slut. Att en film som "Fury Road" ens existerar är imponerande i sig!
George Miller, som även regisserat de tidigare Mad Max-filmerna, säger i "Black & Chrome" hur han efter att ha sett ett testtryck av "Mad Max 2" (1981) i svartvitt började uppskatta filmen på nya sätt - och han har själv sagt att han själv föredrar den svartvita versionen av "Fury Road" framför den färgglada explosion som originalet är.
Jag anser att den alternativa versionen bidrar med att det blir lite enklare att fokusera på allt annat som händer runtomkring filmen i samband med den actionfyllda handlingen. Avsaknaden av de starka färgerna hjälper till att uppskatta det som faktiskt utspelar sig på bild - alltifrån det imponerande stuntarbetet och scenografin till en nyfunnen uppskattning för fotot och bildkompositioner.
I den postapokalyptiska ödemark som porträtteras i filmen möter vi Max (Tom Hardy) när han börjar samarbeta med Imperator Furiosa (Charlize Theron), vars stöld av de kvinnliga fångarna tillhörande tyranniska Immortan Joe (Hugh Keays-Byrne) startar den actionfyllda jakten. Vi kastas snabbt in i en nästan två timmar lång jakt och det är ett enormt spektakel från början till slut. Att en film som "Fury Road" ens existerar är imponerande i sig!
George Miller, som även regisserat de tidigare Mad Max-filmerna, säger i "Black & Chrome" hur han efter att ha sett ett testtryck av "Mad Max 2" (1981) i svartvitt började uppskatta filmen på nya sätt - och han har själv sagt att han själv föredrar den svartvita versionen av "Fury Road" framför den färgglada explosion som originalet är.
Jag anser att den alternativa versionen bidrar med att det blir lite enklare att fokusera på allt annat som händer runtomkring filmen i samband med den actionfyllda handlingen. Avsaknaden av de starka färgerna hjälper till att uppskatta det som faktiskt utspelar sig på bild - alltifrån det imponerande stuntarbetet och scenografin till en nyfunnen uppskattning för fotot och bildkompositioner.
När bilar kraschar och exploderar under filmens jakt genererar de storslagna explosioner vars brinnande nyanser av orange nästan tar sig hela vägen genom rutan till oss.
I svartvitt är det, givetvis, annorlunda.
Istället för att fokusera på själva explosionerna tillåter den alternativa versionen oss att uppskatta allt det som leder upp till själva explosionerna - krascherna fångar alltså inte enbart vår uppmärksamhet just i ögonblicket av kollision.
De känsliga detaljerna som ligger bakom arbetet av varje enskild kolliderande lastbil och bil - och de som utför de storslagna krascherna - blir här ett större fokus för mig.
Fortsättningsvis, skådespelarnas prestation får ett nytt djup då det svartvita automatiskt ger mer fokus på deras kroppsspråk och ansiktsuttryck. Immortan Joe ser ännu mer skräckinjagande ut och Furiosa ser ännu mer heroiskt ut - och scenen då hon känslomässigt faller ner på knä i öknen ser minst lika otrolig ut i svartvitt.
I svartvitt är det, givetvis, annorlunda.
Istället för att fokusera på själva explosionerna tillåter den alternativa versionen oss att uppskatta allt det som leder upp till själva explosionerna - krascherna fångar alltså inte enbart vår uppmärksamhet just i ögonblicket av kollision.
De känsliga detaljerna som ligger bakom arbetet av varje enskild kolliderande lastbil och bil - och de som utför de storslagna krascherna - blir här ett större fokus för mig.
Fortsättningsvis, skådespelarnas prestation får ett nytt djup då det svartvita automatiskt ger mer fokus på deras kroppsspråk och ansiktsuttryck. Immortan Joe ser ännu mer skräckinjagande ut och Furiosa ser ännu mer heroiskt ut - och scenen då hon känslomässigt faller ner på knä i öknen ser minst lika otrolig ut i svartvitt.
I jämförelse med "Fury Road" är "Logan" en mycket mer nedtonad film i sitt original. "Logan", en modern film som har influerats av filmhistoriens förflutna medan den föreställer en framtid, är på flera sätt Hugh Jackmans farväl till karaktären Wolverine.
I den mörka men känsliga filmen möter vi en sårbar och åldrande Logan som, trots att han åldras långsammare än den genomsnittliga personen, inte kommer att leva för evigt. Hans krafter håller på att minska, hans förmåga att läka har blivit långsammare och det finns en underliggande känsla av att tiden börjar bli knapp.
Filmens regissör, James Mangold, tog svartvita fotografier under filminspelningen som lades upp på sociala medier och han såg snabbt hur vackert filmen översattes till svartvitt - att fansen svarade så positivt kring bilderna uppvisade även att en efterfrågan om en svartvit "Logan" faktiskt existerade.
Den mänsklighet som finns i "Logan" är ännu mer betonad i den svartvita versionen, och under ytan av allt våld finns det ett stort blodigt hjärta. Redan i filmens öppningsscen, med Logan mot en grupp människor, känns det inte som samma köttiga framträdande som i den ursprungliga versionen. Nu är det snarare en mörkare version där blandningen av kroppar smälter samman medan fokus blir på Logans trötta kropp och hans klor som sett bättre dagar.
I den mörka men känsliga filmen möter vi en sårbar och åldrande Logan som, trots att han åldras långsammare än den genomsnittliga personen, inte kommer att leva för evigt. Hans krafter håller på att minska, hans förmåga att läka har blivit långsammare och det finns en underliggande känsla av att tiden börjar bli knapp.
Filmens regissör, James Mangold, tog svartvita fotografier under filminspelningen som lades upp på sociala medier och han såg snabbt hur vackert filmen översattes till svartvitt - att fansen svarade så positivt kring bilderna uppvisade även att en efterfrågan om en svartvit "Logan" faktiskt existerade.
Den mänsklighet som finns i "Logan" är ännu mer betonad i den svartvita versionen, och under ytan av allt våld finns det ett stort blodigt hjärta. Redan i filmens öppningsscen, med Logan mot en grupp människor, känns det inte som samma köttiga framträdande som i den ursprungliga versionen. Nu är det snarare en mörkare version där blandningen av kroppar smälter samman medan fokus blir på Logans trötta kropp och hans klor som sett bättre dagar.
Brutaliteten i scenen är fortfarande kvar, och kanske till och med ännu mer då det inte längre finns några distraktioner i form av flimrande neonljus i bakgrunden. Trots det kan finnas ett nöje i att se rött blod sippra ut från köttiga sår tillhörande onda karaktärer så blir det i denna version annorlunda. Nu när vi inte enbart är fokuserade på att se vart varje spray av blod hamnar när Wolverines klor punkterar en artär, kan vi istället ta oss tid att uppskatta exempelvis koreografin bakom slagsmålen.
De snabba actionscenerna drar fördel av denna nya version då de blir aningen lättare att följa i detalj, vilket är givande för oss tittare. Att det sedan rent visuellt ser fantastiskt ut är bara en bonus!
Trots det kan argumenteras för att våldet är mer nedtonat i den svartvita versionen - mycket på grund av att blodet inte utmärker sig lika starkt – förminskas inget och filmen känns inte mindre våldsam. Den dystra verkligheten i den mörka värld som skildras i "Logan" förstärks och betonas bara av det svartvita, liksom betoningen av åldrandet hos Logan och Charles (Patrick Stewart). Det blir en känslosammare film på många sätt, kanske allra mest på grund av att det svartvita förhöjer känslan av desperation och mörker.
De snabba actionscenerna drar fördel av denna nya version då de blir aningen lättare att följa i detalj, vilket är givande för oss tittare. Att det sedan rent visuellt ser fantastiskt ut är bara en bonus!
Trots det kan argumenteras för att våldet är mer nedtonat i den svartvita versionen - mycket på grund av att blodet inte utmärker sig lika starkt – förminskas inget och filmen känns inte mindre våldsam. Den dystra verkligheten i den mörka värld som skildras i "Logan" förstärks och betonas bara av det svartvita, liksom betoningen av åldrandet hos Logan och Charles (Patrick Stewart). Det blir en känslosammare film på många sätt, kanske allra mest på grund av att det svartvita förhöjer känslan av desperation och mörker.
När man erbjuder en alternativ version av en film, är det enbart ett sätt att försöka tjäna mer pengar på? Är det ett försök till att vinna konstnärliga poäng?
En gemensam nämnare för George Miller, James Mangold och Bong Joon-ho är att alla haft en fascination för det svartvita och framför allt Miller och Bong har länge haft önskningar om svartvit film trots att de anser att ingen vill finansiera dem som originalversion.
För "Mad Max: Fury Road", "Logan" och "Parasit" handlade det inte enbart om att “trycka på en knapp” för att erbjuda en ny version, utan allting omarbetades från grunden för att optimera slutresultatet.
Det finns mycket positivt med att se en alternativ version av en film som redan existerar då det ger publiken chansen att titta på någonting bekant med helt färska ögon. De mer påkostade filmerna som släpps idag bombarderar oss ofta med mycket visuell information som kan få oss att underskatta - till och med missa - detaljer och viktiga element.
När filmens essens destilleras i samband med sin svartvita version ner till den renaste och på många sätt mest avskalade version har man ingenting att gömma sig bakom. Även om det finns undantag så existerar det en rå ärlighet med det svartvita som gör att vi som publik enklare kan fokusera på ansikten och ansiktsuttryck, kompositioner, användning av ljus och detaljer.
Istället för att snabbt påpeka att en version är den sämre versionen, fokusera istället på skillnaden i erfarenheter som varje version erbjuder.
Hur är denna alternativa version annorlunda? Vad förhöjs? Hur skiljer sig tittarupplevelsen? Förändras ditt fokus?
Både "Mad Max: Fury Road" och "Logan" är otroliga på sina sätt i sina originalversioner men de är också riktigt - om inte lika - bra i sina alternativa versioner.
De nya versionerna är annorlunda, de känns inte enbart som en upprepning av originalet. Någonting förändras i övergången och de ser helt otroligt vackra ut samtidigt som de känns ännu mer intima.
En gemensam nämnare för George Miller, James Mangold och Bong Joon-ho är att alla haft en fascination för det svartvita och framför allt Miller och Bong har länge haft önskningar om svartvit film trots att de anser att ingen vill finansiera dem som originalversion.
För "Mad Max: Fury Road", "Logan" och "Parasit" handlade det inte enbart om att “trycka på en knapp” för att erbjuda en ny version, utan allting omarbetades från grunden för att optimera slutresultatet.
Det finns mycket positivt med att se en alternativ version av en film som redan existerar då det ger publiken chansen att titta på någonting bekant med helt färska ögon. De mer påkostade filmerna som släpps idag bombarderar oss ofta med mycket visuell information som kan få oss att underskatta - till och med missa - detaljer och viktiga element.
När filmens essens destilleras i samband med sin svartvita version ner till den renaste och på många sätt mest avskalade version har man ingenting att gömma sig bakom. Även om det finns undantag så existerar det en rå ärlighet med det svartvita som gör att vi som publik enklare kan fokusera på ansikten och ansiktsuttryck, kompositioner, användning av ljus och detaljer.
Istället för att snabbt påpeka att en version är den sämre versionen, fokusera istället på skillnaden i erfarenheter som varje version erbjuder.
Hur är denna alternativa version annorlunda? Vad förhöjs? Hur skiljer sig tittarupplevelsen? Förändras ditt fokus?
Både "Mad Max: Fury Road" och "Logan" är otroliga på sina sätt i sina originalversioner men de är också riktigt - om inte lika - bra i sina alternativa versioner.
De nya versionerna är annorlunda, de känns inte enbart som en upprepning av originalet. Någonting förändras i övergången och de ser helt otroligt vackra ut samtidigt som de känns ännu mer intima.
Jag är väldigt intresserad av att se hur "Parasit" kommer se ut i svartvitt och vad som kommer ändras i tittarupplevelsen. Förutom att addera ett ytterligare lager till historien, scenografin och bildkompositioner tror jag även att den specifika designen av respektive hem för familjerna kommer förhöjas. Då designen av den rika familjen hus känns exklusiv med alla sina stora fönster och insläpp av ljus medan den fattiga familjen bor halvvägs under jord tror jag att ljus kommer att addera ett extra lager till filmens historia.
Det var länge osäkert om versionen skulle visas upp utanför Rotterdam men nya uppgifter är att både New York och Los Angeles, med tillstånd av distributören NEON, kommer att få chansen att se den alternativa versionen under en begränsad tid.
Huruvida vi i Sverige kommer få chansen är fortfarande osäkert, men med tanke på den enorma slagkraft filmen haft runt hela världen finns det en chans. Jag håller tummarna! Om inte, så borde den bli tillgänglig att köpa antingen fysiskt eller digitalt i framtiden.
Det var länge osäkert om versionen skulle visas upp utanför Rotterdam men nya uppgifter är att både New York och Los Angeles, med tillstånd av distributören NEON, kommer att få chansen att se den alternativa versionen under en begränsad tid.
Huruvida vi i Sverige kommer få chansen är fortfarande osäkert, men med tanke på den enorma slagkraft filmen haft runt hela världen finns det en chans. Jag håller tummarna! Om inte, så borde den bli tillgänglig att köpa antingen fysiskt eller digitalt i framtiden.
Rebecca Rosén
Vad tycker du om alternativa versioner av filmer? Om du tillhör fanskaran av filmerna nämnda ovan, vilken version tyckte du bäst om och varför? Vad saknade den andra versionen som den andra bidrog med? Och, slutligen, har du en film som du alltid ansett skulle se otrolig ut i en svartvit version?
Vad tycker du om alternativa versioner av filmer? Om du tillhör fanskaran av filmerna nämnda ovan, vilken version tyckte du bäst om och varför? Vad saknade den andra versionen som den andra bidrog med? Och, slutligen, har du en film som du alltid ansett skulle se otrolig ut i en svartvit version?
