Film

Skribent

Emil Skelterwijk

19 juni 2013 | 19:30

När superhjältarna gått i pension

Vad händer när det är dags för sommarens hjältar Superman, Wolverine och Iron Man att dra sig tillbaka?

Inför "Man of Steel" var tanken att skriva om vem av sommarens hjältar som hade vunnit en fight, schysst som oschysst. Men efter en rökig maltwishkey och en kubansk cigarr, insåg jag att det känns som ett urvattnat ämne.

Jag menar, alla vet att Superman (mer känd hos vissa som Stålmannen) hade vunnit utan att ens behöva lämna telefonkiosken. Hans blotta närvaro hade skrämt så väl Iron man som Wolverine. Det vill säga så länge inte någon av de andra två har en olaglig kryptonitodling hemma på balkongen, för då hade läget varit lite annorlunda. Men eftersom jag tror Wolverine knappt kan stava till kryptonit och Iron Mans självgodhet stått i vägen för honom, så hade mannen med de röda fillingarna vunnit utan att ens behöva fälla en svettdroppe!

Därför känns det roligare att istället blicka framåt och se vad dessa testosteron-hjältar hittar på när det orangea kuvertet blir en smärtsam verklighet, när kissa förväxlas med "göra nummer 2" eller när en billig rullator införskaffas på den årliga lokala loppmarknaden för att stödja stadens fotbollslag. Helt enkelt, när de möter sin värsta fiende någonsin: Pensionen!

Iron Man - här är en man som knappast behöver ligga vaken om nätterna och vara orolig för pengar. Med ett företag som praktiskt taget spottar gröna sedlar i hans famn och med ett gäng fint polerade Iron man-dräkter han lätt kan håva in några extra slantar på från Ebay, så är frasen "ekonomiskt oberoende" något han kan gotta sig med till dess att han stupar av en hjärtattack i badrummet. För man behöver inte vara spågumma för att kunna se att Tony Starks framtid slutar när hans batteri-hjärta en dag väljer att strejka och han inte hinner fixa det. Jag skulle tippa någonstans runt 80-85 år när hans permobil i samma veva får ett växelfel.

Men innan dess har han nog hunnit leva ett ganska bra och trevligt liv som gammal tillsammans med sin kära Potter på något pittoreskt ålderdomshem. Eller så har han omprogrammerat Jarvis till en hemtjänstrobot som byter hans blöja snabbare än den räknar ut flygkapacitet på Iron Man-dräkterna.

Visst, en viss bitterhet har infunnit sig hos den "Före detta" Iron Man när han numera måste ta 6 piller varje dag för att inte riskera att matspjälkningen ska "gå i nöne" (ur funktion). Ser man det från den ljusa sidan så slipper han i alla fall brottas med jätterobotar och män som hostar eld... Men å andra sidan brottas han numera med ryggskott och har själv eld i halsen, i form av en kraftig halsbränna!

Wolverine - mästaren av barbeque. Med 3 grillspett på vardera hand har han vunnit sina barnbarns hjärtan under sommargrillningarna. Wolverine kom till sist över Jean och lever nu ett glatt Svenssonliv med någon lättöverviktig taiwanes som han träffat via en dejtingsida. De fick två barn med liknande handikapp som sin far, som i sin tur fått vars 3 mutantbarn. En stor fin dysfunktionell familj helt enkelt!

Wolverine har lagt all tid på att vara den perfekta morfarn/farfarn nu efter att ha levt ett ganska bittert och hemskt liv tidigare med x antal dödsoffer på sin räkning. Förutom att han startat en fond för offernas anhöriga där han sätter in pengar varje månad, har Wolverine (som numera kallar sig Ernie) gått och blivit religiös. Han hjälper till extra i samhällets kyrkförsamling och håller predikan varje söndag. Han tränar 6 dagar i veckan med seniorerna på gymmet och låter guds vilodag gå åt till att njuta med sin fru, sina barn och sina barnbarn. Wolverine har i slutändan gått och blivit den perfekta människan.

Därför känns det lite snopet när karman kommer och biter honom i röven. Wolverine går tragiskt bort när han en dag sätter en ovanligt stor plommontomat i halsen och kvävs. Detta efter att ha grillat plommontomaten på sina grillspett till klor. Ödets ironi skrattar åt honom samtidigt som han lyckas få fram sina sista ynka ord: Jag ångrar bara "X-Men Origins: Wolverine"...

Superman - har checkat in på ett riktigt trevligt ålderdomshem. Dock är inte mannen med en järnkost längre så trevlig. Clark Kent har gått och blivit en riktig sur ***** (använd din fantasi och fyll i det som saknas). Hans identitet har avslöjats och han vägrar numera ta av sig sin tajta dräkt. Trots personalens febrila försök att få honom att ta av sig dräkten när han ska bada så behålls dräkten på i vått och i torrt. Därför har han nuförtiden en hygien som kan jämföras med en förpackning mjölk vars bäst före-datum är ett minne blott.

Han har ett gäng lika bittra gubbar han ofta sitter och spelar plockepinn med. Under den här tiden passar de även på att smutskasta allt som någonsin gjorts, uppfunnits och hänt. De hatar så klart Facebook och saker som kräver internetkompetens. Deras bitterhet grundar sig numera så klart i att de är gamla som gatan. Superman lider i dessa dagar också av ett för högt kolesterolvärde och har även svag alzheimers. Det enda han minns när han tänker tillbaka är när han gav snubbar som General Zod på käften.

Så att bli gammal för en superhjälte är inte märkligare än att ha en katt som skiter i kattlådan (såvida det inte är en utekatt). Vi alla kommer den vägen vandra, förhoppningsvis, och dessa åldersproblem är inte bara något Iron man, Wolverine och Superman kommer stöta på. Vi står också i samma kö. Den enda skillnaden är att de hade slagit oss i en fight, schysst som oschysst. Med eller utan rullstol!

| 19 juni 2013 19:30 |