”Knyckertz”-aktuella Nina Zanjani: ”Jag gillar att göra skruvade grejer”

Hon är kanske mest känd som Säpoagent i actionserien ”Hamilton” – men Nina Zanjani byter kostym ofta. Från aktuella filmen ”Knyckertz och snutjakten” till kommande ”Hell of a date” hos Prime Video. "Det är otroligt kul att få göra skruvade grejer", säger Nina Zanjani till MovieZine.

 

Det kan tyckas som extremt olika roller. Från hårdkokta agenten Kristin Ek som jagar kriminella i serien baserad på Jan Guillous böcker, till mamma Fia i tjuvaktiga familjen Knyckertz. Men det finns en gemensam kärna, säger Nina Zanjani. Hon spelar just nu i Elena Ferrantes ”Min fantastiska väninna” på Kulturhuset Stadsteatern och berättar att de nyligen diskuterade just roller, hon och kollegorna, efter en föreställning.

 

– Vi pratade faktiskt om det igår. Det är häftigt att iklä sig en roll, men man blir aldrig av med sin person utan kärnan i allting jag gör är ändå jag, Nina. I alla mina karaktärer finns det en röd tråd. Det jag öser ur är jag, det är samma kropp och samma medvetande, men man måste dra ut olika lådor. Om man skulle likna sig själv vid en byrå så öppnar man den här lådan och tar fram ett verktyg och sedan när man gör nästa produktion är det lite andra verktyg som gäller, säger hon och tillägger:

 

– Det är det jag tycker är så roligt med jobbet, att man konstant lär sig nya saker. Det är vårt jobb, att vara formbara som skådespelare.

 

 

I veckan är Nina Zanjani aktuell i småmysiga filmen ”Knyckertz och snutjakten” som har premiär den 1 december. Vi återser Sveriges mest älskade skurkfamilj Knyckertz – mamma Fia, pappa Bove och syskonen Ture och Kriminellen – från SVT:s julkalender 2021. Den här gången får Ture, spelad av Axel Adelöw, reda på att hunden Snuten kan vara stulen och ställs inför ett dilemma. Samtidigt planerar övriga familjen en livsfarlig kupp. Nina Zanjani gör rollen som Fia Knyckertz.

 

– En av mina bästa vänner var scenograf under produktionen av julkalendern så jag hade följt den via hennes arbete och sett vilka speciella världar hon byggde upp. Det är ett sådant starkt visuellt universum. När jag fick frågan om jag kunde hoppa in och spela mamman så var det självklart att tacka ja.

 

Filmen är baserad på Anders Sparrings barnböcker och den värld där familjen Knyckertz bor är en alldeles egen, lite mystisk värld utan någon koppling till en specifik tid, där familjen konstant till exempel har på sig randiga kläder.

 

– Man tänker inte på det utan det bara är så, det är så Knyckertzfamiljen ser ut. De är tjuvar. Anledningen till att jag går igång på storyn är att jag både som barn och vuxen alltid har gillat lite mer skruvade typer av filmer. Jag älskade till exempel ”Edward Scissorhands”. Jag gillar fantasiberättelser, som ligger utanför det normala, säger Nina Zanjani.

 

Men hon menar samtidigt att som skådespelare gäller det att inte göra karaktärerna för overkliga.

 

– Det är en slags hitte-på-värld, ett eget universum som inte är kopplat till någon tid eller specifik plats utan som en egen, liten hängande bubbla i universum. Men det ska ändå vara ”sant”, det är viktigt att göra relationerna så realistiska som möjligt och inte bara gå in och spela någon tecknad figur. Det är det som gör den bra, att det är en kärleksfull familj med problem precis som alla andra familjer, de ser bara lite annorlunda ut.

 

 

– Hon är en otypisk mamma som förväntar sig ganska skeva saker av sina barn och ljuger för sonen. Det var viktigt att inte göra henne till någon gullig mamma, jag tror inte på att man bäddar in allting i någonting mjukt bara för att det är för barn. Det får bli lite obekvämt eller till och med läskigt ibland.

 

 

Vi hoppar till en annan låda och en annan kostym. Under hösten medverkar Nina Zanjani i en nypremiär av ”Min fantastiska väninna” i regi av Maria Sid på Stadsteatern. Den bygger på Elena Ferrantes succéromaner som även blivit en HBO-serie. På teatern har man kokat ner berättelsen till tre och en halv timme.

 

– Vad vi gör på scen av den historien är en ganska annorlunda version, det går inte att trycka in fyra böcker på en kväll så det finns andra uttryck i föreställningen. Det är som en egen värld med mycket musik, rörelsemoment och fysiskt, kollektivt berättande. Det jag mest fastnade för i rollen är att hon vägrar att passa in. Även om hon vet att hon kan vara jobbig eller obekväm, så gör hon ändå det hon tror på som rättvisa, säger Nina Zanjani.

 

Nyligen avslutade hon också inspelningarna av serien ”Hell of a date”, av danske regissören Milad Avaz (”Blodsbröder”). Nina Zanjani spelar journalisten Cristina i något som beskrivs som Prime Videos första svenska actionserie och i rollistan återfinns namn som Valter Skarsgård, Adam Pålsson, Alba August, Erik ”Jerka” Johansson och Hanna Alström. Serien väntas ha premiär under nästa år.

 

 

– I december börjar repetitioner på Dramaten av en pjäs av Federico García Lorca som heter ”Yerma” med premiär den 1 februari. Det är ett projekt vi gör med en belgisk regissör som har gjort sig känd för att ta klassiker och skruva till dem. Jag tror att det kommer bli en ganska rå uppsättning.

 

 

– Jag är mycket med mitt barn, det tycker jag är roligast i livet just nu. Jag är tacksam för att jag får jobba mycket och göra så olika saker, men min fritid är verkligen att vara med familjen. Jag fortsätter att leka ha ha ha. Jag leker på jobbet och så leker jag Spiderman och fantomen när jag är hemma.

 

Som ett ”Hamilton”-fan måste jag fråga, blir det en tredje säsong?

 

– Det finns nog en vilja och önskan om en tredje säsong och serien har varit väldigt uppskattad, inte minst hos de tyska samproducenterna. Men det är ingenting som är bestämt än vad jag vet. Det är ett problem när man gör flera säsonger att människor måste vara tillgängliga samtidigt och att man lyckas tajma in det med alla skådespelarna.

 

Nina Zanjani och Jacob Offerbro i "Hamilton". Foto: TV4

 

 

• ”2001: A Space Odyssey” (Stanley Kubrick, 1968)

 

• ”The Shining” (Stanley Kubrick, 1980)

 

– Det är verkligen två mästerverk, det går liksom inte att leva utan att ha sett dem. Framför allt The shining har gjort sådana avtryck och tydliga spår som finns kvar överallt.

 

• ”Delikatessen” (Jean-Pierre Jeunet & Marc Caro. Fransk svart komedi från 1991)
– Den gjorde verkligen intryck på mig då, en otroligt bra film och väldigt skruvad.

 

• ”Poor Things” (Yorgos Lanthimos, 2023)
– Den var öppningsfilm på filmfestivalen i Stockholm i november. Jag tyckte den var fruktansvärt bra så den kan jag rekommendera. Om man vill ha en lite nyare film.

 

• ”Äppelkriget” (Tage Danielsson, 1971)

– En riktig klassiker.