Jan Guillous delvis självbiografiska roman ”Ondskan” filmatiserades redan 2003 och är för min generation en klassiker som visats i otaliga klassrum sedan dess. Det är en stor uppgift att ta sig ann en nyfilmatisering, men det tog också fem år från det att regissören Erik Leijonborg pitchade idén till att miniserien var färdig.
Erik Leijonborg var på plats efter Way Out West-premiären för att berätta mer om serien tillsammans med skådespelarna Christian Fandango Sundgren, Isac Calmroth och Alexander Gustavsson. Så vad fick honom egentligen till att påbörja detta projekt?
- Ja, varför göra om en utmärkt film? Därför att frågorna är universella. Tanken var att ge den här gamla klassikern en ny vinkling, även om man kanske inte ser det i första avsnittet. Under inspelningen i Litauen bröt också kriget i Ukraina ut. Det blev ännu mer påtagligt då hur man måste konfrontera dem här frågorna och att det inte alltid finns lätta svar på ondskan i sin renaste form.
Första avsnittet är otroligt välgjort med vackert foto, välskräddade kostymer och miljöer som kunde varit ”Döda poeters zällskap”-idylliska om det inte vore för just ondskan. Serien utspelar sig inte som man skulle kunna tro i nutid (något som Jan Guillou också antagit innan han fått se första avsnittet), utan tar vid 1959 när Elvis är kung, röka cigg trendar och skolaga precis förbjudits i Sverige.
Men i stället för skolaga har den anrika internatskolan Stjärnsberg, dit 16-årige Erik omplacerats efter att kraftigt ha misshandlat en klasskompis, infört kamratuppfostran. Vad det i praktiken innebär är att sistaårseleverna tillåts bestraffa alla andra elever både fysiskt och psykiskt så som de behagar.
Erik som växt upp med en misshandlande far kan inte, likt sina klasskompisar, låta bli att säga ifrån när han får bevittna det sadistiska maktutövande som sker under skoltid, men vill samtidigt inte riskera att bli relegerad, och ställs därför ständigt inför moraliskt extremt påfrestande situationer. Isac Calmroth som spelar unge Erik tyckte det var kul att få gräva ner sig i olika perspektiv och trots seriens tunga tema tycks skådespelarensemblen haft riktigt roligt under inspelningarna. Första gången Jan Guillou fick se serien satt han bredvid Isac.
- Han sa att jag simmar bra.
Isac Calmroth höll sig till boken och manus och såg inte den tidigare filmatiseringen före inspelningarna med rädsla för att bli påverkad av den för mycket, men Christian Sundgren (”Händelser vid vatten”, ”Barracuda Queens”) är uppvuxen med boken och filmen men har likväl gjort sin tappning trots att det är stora skor att fylla då hans karaktär Otto Silverheilm spelades av Gustaf Skarsgård. Gustaf som nu i serien innehar rollen som Eriks pappa.
Med de tre unga männen uppe vid scenen konstateras att det var längesedan man såg så många snygga, vita män på duken samtidigt och publiken skrattar. Är det något som de har reflekterat över?
- Vi har skojat om det. Men ska man göra ”Ondskan” igen så blir det också löjligt att man ska låtsas att det ska vara representation här när det är en massa vita män. Men sedan är det en helt annan diskussion vad man ska göra för bra representation.
Regissören Erik Leijonborg lägger till att det finns en politisk korrekthet som också kan sätta handklovar när man vill göra en film eller ett verk och att de försökt vara ärliga mot den research dem gjort. ”Ondskan” lyfter i stället fram de finska invandrarna, men också kvinnor som alltid i stort är utsatta för våld. Eriks kärleksobjekt, köksan Marjas, gestalt har också tolkats upp och kommer ha en betydande roll i dramat, likaså Eriks mamma som bryter sig loss från den tyranniske fadern.
Om det är nog för att ge miniserien den nya vinkling som regissören önskat återstår att se, men första avsnittet bjuder på rå, brutal ondska… och många snygga, vita män.
"Ondskan" får premiär på TV4 under hösten.
