För ett tag sedan fick vi se den första trailern för tv-serien "One Piece" på Netflix, som baseras på den omåttligt populära manga- och animeserien från av Eiichiro Oda från Japan.
Mangaserien är uppe i över 1000 kapitel sedan den började publiceras i det japanska magasinet Weekly Shōnen Jump år 1997 och har enormt hängivna fans, så förväntningarna på den här filmatiseringen är minst sagt höga – eller kanske i själva verket ganska låga.
Reaktionerna på den första trailern har varit relativt blandade, där vissa ändå tycker att den ser lovande ut, medan de flesta är ganska negativa. Allt från de plastiga CGI-effekterna, att karaktärerna ser ut som dåliga cosplayers till den ostiga dialogen har kritiserats.
Jag står någonstans där i mitten och hoppas som ett långvarigt fan av mangan att den ska bli underhållande, men det är mycket som står i vägen för att det ska bli en framgång – trots att förlagan är så stor och populär som den är.
Till att börja med har Netflix ett riktigt uselt CV när det gäller animeadapationer, från den rejält kritiserade "Death Note"-filmen från 2017 (4 av 5 i betyg av MovieZine?!) till den riktigt lökiga "Cowboy Bebop"-serien från 2021 som lades ner kort efter att den första säsongen hade premiär.
En annan aspekt är att den första säsongen av "One Piece" på Netflix, som består av 8 avsnitt, verkar röra sig alldeles för fort fram i handlingen. Serien handlar om den unga piraten Luffy vars kropp blir gjord av gummi och ger honom unika krafter efter att ha ätit en mystisk djävulsfrukt. Han ger sig ut i världen för att hitta en besättning i jakt på den legendariska skatten med samma namn som serien. Längs vägen besöker de mängder av spännande öar, träffar unika vänner och fiender med olika helgalna förmågor tack vare djävulsfrukterna och löser ett och annat krig och andra konflikter.
En av förlagans storheter är just hur stor den känns, från hur väskriven och levande världen känns till det vansinnigt enorma karaktärsgalleriet med över 1000 karaktärer, där åtminstone hälften är minnesvärda. Eiichiro Oda har verkligen låtit den här berättelsen ta tid, vilket många gånger ger den ett enormt djup och får en att fastna för världen, resan och karaktärerna.
Enligt trailern och avsnittsnamn verkar det som att de har kokat ner berättelsen fram till att Luffy och hans vänner kommer till Loguetown (börjar i kapitel 96 i mangan) till ynka 10 avsnitt, vilket känns helt galet. Är tanken att de ska få in cirka 100 kapitel av mangan i 10 avsnitt per säsong? Har Netflix planer på att köra "One Piece" i över tio säsonger?
Jag har svårt att se att Netflix-serien ska lyckas få tittarna att lära känna karaktärerna, konflikterna, världen och allt annat tillräckligt mycket för att bry sig på så kort tid.
Om vi fokuserar på trailern, får jag helt enkelt blandade känslor. Iñaki Godoy ("Who Killed Sara?") är utan tvekan en lovande Luffy med sin barnsliga charm och dumdristiga natur, Mackenyu Arata ("Pacific Rim: Uprising") passar bra som den tuffa Roronoa Zoro och Emily Rudd ("Fear Street"-filmerna) får till en bra Nami både utseende- och personlighetsmässigt. De verkar ändå ha fått till någon sorts känsla från originalet, men det är ändå något som saknas.
Det negativa är att allt ser väldigt plastigt ut, från de billiga cosplaydräkterna, den risiga CGI-grafiken, till hur kasst det ser ut när Luffy använder sina gummikrafter.
Sen undrar jag hur pass bra koll en snubbe som Steven Maeda, som mest arbetat med "The X-Files" och "CSI: Miami" har på en manga som "One Piece"? Matt Owens har visserligen arbetat på Marvel-serier som "Luke Cage" och "Agents of S.H.I.E.L.D", men ett sånt här projekt kräver nästan kärlek till förlagan för att lyckas.
En annan stor aspekt är att "One Piece" från början är en tecknad serietidning och en animerad tv-serie, vilket ärligt talat inte alltid går att överföra till live action utan att det ser pajigt ut – speciellt en så pass "cartoonig" serie som den här.
"One Piece" är en piratserie om karaktärer som kan använda gummikrafter, förvandla sig till antropomorfiska djur och skjuta explosiva snorkråkor med sin näsa. Jag menar – en av huvudkaraktärerna är en gullig ren med en stor rosa hatt och det finns en kraft som gör att dina fiender förvandlas till smutstvätt.
Serien har helt enkelt en väldigt distinkt stil både estetiskt och innehållsmässigt, som jag har svårt att se kan fungera som live action utan att det blir megapajigt.
Delen av mig som började läsa "One Piece" i början av 00-talet hoppas verkligen att jag blir överraskad av tv-serien när den har premiär på Netflix den 31 augusti. Eiichiro Oda har trots allt varit väldigt inblandad i skapandet av tv-serien, till skillnad från "Cowboy Bebop" där originalets skapare Shinichirō Watanabe öppet kritiserat Netflix-serien.
Just nu har jag svårt att se att det kan bli lyckat, men vem vet? Kanske kan "One Piece" bli animeadaptionernas svar på "The Last of Us", som lyckades bli en riktigt bra tv-serie baserad på ett spel, efter mängder av misslyckade försök.
Men kanske behöver inte allt få en live action-filmatisering?
Har du läst "One Piece"? Vad har du för förväntningar på Netflix-serien?
