Önskelista: Allt jag vill se i "The Batman 2"

Under de senaste dagarna har det pratats en del om fortsättningarna på Matt Reeves rakt igenom fenomenala "The Batman". En hel rad serie-spinoffer är redan på gång och nu när det släpps nyheter om vilka av dem som blir av och vilka som har lagts på is sticker mina tankar iväg åt ett annat håll och en annan fråga; vad händer med "The Batman 2"? 

 

Med tanke på den skinande respons som "The Batman" välförtjänt har mottagit och hur väl den har presterat ekonomiskt känns det som att den uppföljare som Reeves har viskat om är en självklarhet, men än så länge har den inte fått något officiellt grönt ljus. Det hindrar dock inte mig för att drömma och önska loss lite kring vad vi kan tänkas få se i den (redan nu ytterst efterlängtade) filmen.

 

 

 

 

Jag uppskattar verkligen Reeves och Robert Pattinsons inriktning på en mer sluten och avskärmad Bruce Wayne som knappt ens existerar på dagtid. Han har gjort den totala förvandlingen till nattvarelse, får ta på sig kolsvarta solglasögon när solljus kikar in i Wayne Tower och "playboy-varianten" av Wayne är ännu inte född. Jag gillar också att vi till skillnad mot de andra Batman-filmerna får så oerhört mycket tid med titelkaraktären, tack vare den väldigt lyckade detektiv-inriktningen med mindre action och mer dialogtunga utredningsscener. 

 

Trots det måste jag säga att jag saknar Bruce Wayne. Det betyder inte att jag saknar de annars så vanliga gala-scenerna eller att jag vill att Reeves kör snabbspåret mot en mer traditionell Bruce, utan jag vill helt enkelt ha mer tid med den här nya versionen som de har skapat. Han är fascinerande och det känns som att det finns mycket mer att utforska i hans tryckande mörker.  

 

 

 

Paul Danos skräckinjagande Riddler, Colin Farrells utsökt bombastiska Penguin och John Turturros kyligt återhållsamma Carmine Falcone är alla tydliga höjdpunkter i filmen, så valet av antagonister är synnerligen lyckat. Dock har vi sett samtliga tre i andra filmversioner tidigare och vissa andra figurer som dyker upp, exempelvis den maniskt skrattande Arkham-fången, har vi sett otaliga gånger.

 

När "The Batman 2" ska skrivas hoppas jag att Reeves tar ett djupare gräv i Batmans oändligt rika "rogues gallery", fyllt till bredden av underanvända och nästan helt okända skurkar av alla olika variationer. Eftersom ribban för realism och ton redan är satt så lär vi nog inte få se Clayface, Manbat, Killer Croc eller andra figurer som lutar åt det övernaturliga hållet, medan lirare som Calendar Man, Hugo Strange, Ventriloquist och Deathstroke känns mer sannolika. Det har redan börjat ryktas om Mr. Freeze som potentiell huvudskurk, vilket skulle kunna bli intressant i Reeves värld.

 

Den stora sorgen är att även The Eraser, den vandrande blyertspennan som försöker sudda ut Batman och Robin med sitt suddigumshuvud och hugga dem med sina vassa blyertsfötter, antagligen kommer få stå över ytterligare en film. 

 

 

 

En av mina absoluta favoritberättelser med allas vår läderlapp är Sean Murphys mästerliga "Batman: White Knight". Dess huvudpremiss, att Jokern "botas" och börjar inleda en kampanj för att sätta Batman bakom lås och bom för sina gärningar, öppnar upp för en riktigt intressant problematisering av Batman som finns med i alla de starkaste skildringarna av karaktären. Är Batman och hans skurkar av samma skrot och korn? Är det egentligen bara arbiträra gränsdragningar som skiljer dem åt? Var det Gothams ondska som skapade Batman eller är det i själva verket tvärtom?

 

Med tanke på att Riddler kommunicerar direkt med Batman och är en sorts "svar" på honom så finns den problematiseringen och hönan/ägget-frågan onekligen där även i "The Batman". Den brutala och oförlåtande insikten om de två karaktärernas ideologiska släktskap träffar Batman som en emotionell atombomb i förhörsscenen (en av filmens högsta toppar, med elektriskt skådespel) där Riddler i princip tackar för all hjälp och uttrycker sin beundran.

 

Chocken leder sedan till en förändring hos Batman, att han rör sig från hämnd till hopp (filmens stora tema som uppenbarar sig till fullo i slutet), men det behöver inte betyda att Reeves släpper taget helt om de ovan beskrivna idéerna. Avslöjandet om att Martha Wayne var allvarligt psykiskt sjuk lämnar till och med utrymme för en utforskning av Bruce (och Batman) som en mycket instabil och potentiellt farlig individ, vilket jag älskar. 

 

 

 

Sekvensen där Bruce Wayne (Michael Keaton) bara sitter och väntar i ett nedsläckt Wayne Manor och "vaknar till liv" när Bat-signalen lyser in genom fönstret i odödliga "Batman Returns" är ett av tidernas bästa Batman-ögonblick, om inte det bästa. Liknande scener finns i flera av Batman-filmerna och följs ofta av någon form av "suit up"-scen där vägen ner till grottan, grottan i sig och alla balla dräkt-detaljer lyfts fram. Säga vad man vill om Joel Schumachers två (underskattade!) filmer, när det gäller sånt här så kunde han sin grej. Kika exempelvis på bitarna mellan 00.38 och 01.28 i detta klipp och NJUT. 

 

Bortsett från några få enstaka bilder på dräkten och cowlen finns det inget sådant i "The Batman", och det hoppas jag att Reeves åtgärdar i nästa film.