Det råder en missuppfattning om att Michael Bays samtliga “Transformers”-filmer är dåliga. Det stämmer inte. Den första “Transformers”-filmen har något. En X-faktor som kan liknas vid något rent Steven Spielberg-romantiskt (han var trots allt en av filmens producenter) i form av historien om en ung pojke, spelad av baby-Shia LaBeouf före mörkret, och hans pratande bil som hamnar mitt i ett krig mellan robotfolken Autobots och Decepticons.
Eftersom “Transformers” släpptes sommaren 2007 går den nu, 16 år gammal, dessutom att klassa som nostalgitittning. Vilket dels är intressant rent metafysiskt eftersom "Transformers" redan från början är en djupt nostalgisk film baserad på leksaker som var populära bland barn på 80-talet.
Men i nådens år 2023 syns den här nostalgin överallt i filmen. Från dess djupt orangea färgton, till regissören Michael Bays visuella känsla för storskalighet, de tidsenliga kläderna, de överdetaljerade visuella effekterna, glorifieringen av den amerikanska militären och den hutlösa objektifieringen av Megan Fox, som blev en världsstjärna över en natt i och med premiären (och som idag inte har vidare mycket snällt att säga om Michael Bay).
Idag känns Transformers-filmerna som en utfyllnad under biosommaren. En relik som man nästan är överraskad över att den fortfarande finns kvar. Men under 2007. Då var Transformers biosommaren.
Är du taggad på att återuppleva den tiden, eller uppleva den för första gången, kommer din chans ikväll klockan 21:00 på TV3.
Vad tycker du om den första "Transformers-filmen?"
