Pamela Anderson är i rampljuset igen, men vägen dit var allt annat än enkel. Författaren Kate Gersten skrev manuset till "The Last Showgirl" med Anderson i åtanke, men när skådespelarens dåvarande agent fick det i händerna kastades det direkt i papperskorgen.
– Han ringde aldrig. Det här var inte en agent, bara någon som ville tjäna pengar, säger Anderson i en intervju med Variety.
Men filmens regissör, Gia Coppola, gav inte upp. Hon tog kontakt med Andersons son Brandon, som såg till att hans mamma fick läsa manuset. På sin gård i British Columbia öppnade Anderson mejlet, och något klickade.
– Det här var det, minns Anderson.
– En chans att använda hela min livserfarenhet. Karaktären Shelly var så välskriven, komplex och trovärdig.
Mindre än ett år senare var inspelningen igång. Som den 50-åriga showdansösen Shelly visar Anderson upp en helt ny sida av sitt skådespeleri.
Gersten inspirerades av sin egen bakgrund som dansare och sina erfarenheter i Las Vegas, där hon såg åldrande showartister kämpa för att hitta sin plats i en förändrad värld. Hennes berättelse om Shelly, en medelålders Vegas-dansare och ensamstående mamma, fångar utmaningen att åldras som kvinna i en bransch som ofta ignorerar kvinnor efter en viss ålder.
För Anderson blev filmen en chans att återvända till sina rötter, med inspiration från sin egen Broadwaydebut i "Chicago". Hon beskriver projektet som en teaterpjäs – intimt, kraftfullt och personligt.
