Vad är skillnaden mellan en snut och en polis? Jo, väser Nils Kanto (Jerker Fahlström) till sin dotter Frida (Rakel Wärmländer) och dennes sambo Åse Paulsson (Susanne Thorson) mellan sammanbitna tänder, en snut kanske inte alltid följer protokollet men får bort ligorna från gatorna, medan en polis är en paragrafryttare som sätter dit sina kollegor istället.
Själv är han snut, medan dottern, som i seriens inledning skvallrat om onödigt våld bland kollegorna, alltså är polis. De står därför inte på god fot med varandra. Jag tycker det här lilla meningsutbytet summerar seriens anda ganska bra, för visst är den byggd på samma klichéer vi sett tusen gånger förr i kriminalserier.
Själv är han snut, medan dottern, som i seriens inledning skvallrat om onödigt våld bland kollegorna, alltså är polis. De står därför inte på god fot med varandra. Jag tycker det här lilla meningsutbytet summerar seriens anda ganska bra, för visst är den byggd på samma klichéer vi sett tusen gånger förr i kriminalserier.
Ett dödligt misstag inleder serien
Alex Leko (Dragomir Mrsic) och Martin Stensson (Eric Ericson) är två poliser som inte heller följer protokollet, men de kan nog inte kallas snutar ändå, eftersom de istället för att få bort ligorna från gatorna, tjänar pengar på dem.
I seriens början tar de emot mutor för en bakluckeleverans av en person med förtejpad mun. Dessvärre hittas personen strax därpå död, och de båda kollegorna får kalla fötter. Det står klart att de kletat in sig alltför mycket i fel sida om lagen, och att de inte bara kan komma att få hårda straff om de åker fast, men även att det kommer bli svårt att klippa samarbetet med livet i behåll.
Ligan gallrar en fälla, och Alex råkar av misstag skjuta sin kollega till döds. Frida introduceras som Alex nya kollega, men nu uppstår ny problematik. Officiellt ska de tillsammans lösa mordgåtan, men medan Alex med alla medel måste hålla sanningen gömd, och dessutom blir tvingad av ligan att leta efter en läcka hos polisen, har hon blivit beordrad att i hemlighet spionera på Alex och se om han vet mer än han låtsas.
I seriens början tar de emot mutor för en bakluckeleverans av en person med förtejpad mun. Dessvärre hittas personen strax därpå död, och de båda kollegorna får kalla fötter. Det står klart att de kletat in sig alltför mycket i fel sida om lagen, och att de inte bara kan komma att få hårda straff om de åker fast, men även att det kommer bli svårt att klippa samarbetet med livet i behåll.
Ligan gallrar en fälla, och Alex råkar av misstag skjuta sin kollega till döds. Frida introduceras som Alex nya kollega, men nu uppstår ny problematik. Officiellt ska de tillsammans lösa mordgåtan, men medan Alex med alla medel måste hålla sanningen gömd, och dessutom blir tvingad av ligan att leta efter en läcka hos polisen, har hon blivit beordrad att i hemlighet spionera på Alex och se om han vet mer än han låtsas.
Många trådar att hålla reda på
Deras relation är dock mer komplicerad än så. Det är inte bara så att han fnyser och tycker hon är oerfaren för att hon kommer direkt från ungdomsroteln, men det visar sig att de även haft ihop det tidigare, något som lämnat ömma sår i hans egna familjerelation. Det erkänner han för Åse, hennes sambo, som han tvingas gå i terapi hos. Låter det som lite väl många plot-ingredienser? Jodå, och det finns många fler inklämda i det tre första avsnitten jag hade förmånen att se innan seriesläppet. Om de många trådarna sedan visar sig relevanta för upplösningen eller ej återstår att se.
Till seriens försvar måste påpekas att det flesta polisserier ju faktiskt följer samma berättarmall (även om ”Alex” kanske klämt in lite väl många av bitarna). Skillnaden mellan de olika serierna är väl kanske snarare hur välgjorda de är, till exempel hur tajt manuset är skrivet, hur genomarbetade karaktärerna är, om formen, stilen och den övergripande helheten är utöver det gamla vanliga. För en person som inte i allmänhet tittar på deckare (en person som mig, exempelvis) måste serien bjuda på mer än klichéerna för att bibehålla intresset. Frågan är om ”Alex” gör det?
Till seriens försvar måste påpekas att det flesta polisserier ju faktiskt följer samma berättarmall (även om ”Alex” kanske klämt in lite väl många av bitarna). Skillnaden mellan de olika serierna är väl kanske snarare hur välgjorda de är, till exempel hur tajt manuset är skrivet, hur genomarbetade karaktärerna är, om formen, stilen och den övergripande helheten är utöver det gamla vanliga. För en person som inte i allmänhet tittar på deckare (en person som mig, exempelvis) måste serien bjuda på mer än klichéerna för att bibehålla intresset. Frågan är om ”Alex” gör det?
Snyggt drama lämnar inga bestående avtryck
En av de saker jag tyckte om i serien var filmfotot. De flesta polisserier rör sig ju i dunkla, underexponerade miljöer när protagonisterna ska in och röja i samhällets skuggsida, men här tycker jag extra steg tagits för snygga kompositioner. Mrsics härliga ”bad cop”-ansikte ser ut som det skapats för närbilder i halvskugga, och bilscenerna när han kör runt i natten ackompanjerat av stötvis förvrängda ljudeffekter dröjer sig kvar i minnet.
Överlag lämnar dock inte de första avsnitten några oförglömliga avtryck. Karaktärerna saknar underliggande djup och komplexitet, och ibland känns det nästan påtagligt ”på låtsas”, som scenerna där Alex ger sig ut på hämnarrunda för att hota och klå upp småtjuvarna i den undre världen. När Frida gör entré ändras dynamiken, det blir mindre grabbigt, mindre ”på låtsas”-coolt och jag tycker Wärmländer gör ett mycket fint jobb med sin roll. Kemin mellan henne och Alex räcker dock inte till för att man ska kunna tro att de någonsin skulle kunnat ha haft en kärleksaffär ihop.
Men om detta låter negativt ska man också komma ihåg att det tar några avsnitt för de flesta serier innan karaktärerna utvecklas och hittar dynamiken sinsemellan. Hur ”Alex” utvecklas återstår helt enkelt att se.
Överlag lämnar dock inte de första avsnitten några oförglömliga avtryck. Karaktärerna saknar underliggande djup och komplexitet, och ibland känns det nästan påtagligt ”på låtsas”, som scenerna där Alex ger sig ut på hämnarrunda för att hota och klå upp småtjuvarna i den undre världen. När Frida gör entré ändras dynamiken, det blir mindre grabbigt, mindre ”på låtsas”-coolt och jag tycker Wärmländer gör ett mycket fint jobb med sin roll. Kemin mellan henne och Alex räcker dock inte till för att man ska kunna tro att de någonsin skulle kunnat ha haft en kärleksaffär ihop.
Men om detta låter negativt ska man också komma ihåg att det tar några avsnitt för de flesta serier innan karaktärerna utvecklas och hittar dynamiken sinsemellan. Hur ”Alex” utvecklas återstår helt enkelt att se.
"Alex" har premiär idag på Viaplay.
