Recension: "Assassin's Creed Valhalla" - en något ojämn men underhållande vikingresa

Efter att serien har utspelat sig i något varmare breddgrader de senaste åren, som i forntida Egypten och antika Grekland i "Assassin's Creed Origins" och "Assassin's Creed Odyssey", är det denna gång de nordiska vikingarnas tur att få stå i rampljuset i "Assassin's Creed Valhalla". Dock blir det inte mycket snö och kyla, då det utspelar sig främst under vikingarnas invasion av ett anglosaxiskt England på 800-talet. 

 

"Assassin's Creed"-serien har lite ett dåligt rykte över sig för att vara karbonkopior av varandra med öppna världar med allt för mycket sysslor att beta av, som i alla fall fram tills nyligen släpptes med cirka ett års mellanrum. Den här gången märks det att de även tagit inspiration från andra stora spelserier samtidigt som det för konceptet framåt en hel del, dock inte utan att mycket går att känna igen från tidigare spel. 

 

 

"Assassin's Creed Valhalla" handlar om vikingen Eivor och dennes resa från Norge till England, för att finna nya marker att erövra tillsammans med sin klan efter att en ny och fredligare kung tagit över hemlandet. Den här gången kan du välja att spela som en man eller kvinna. Jag väljer det sistnämnda, då namnet på huvudpersonen helt klart låter mest kvinnligt i mina svenska öron, samt att hon är ett coolare alternativ. 

 

Spelet har även en snygg koppling till seriens långa historia med karaktären Layla från "Origins" och "Odyssey", som försöker hitta en koppling mellan händelserna relaterade till Eivor och en apokalyptisk händelse i modern tid. Det finns även en välskriven anledning till att vikingen börjar lönnmörda med en gömd klinga på armen, som så klart relaterar till seriens långa kamp mot de onda The Order of the Ancients. 

 

Berättelsen är välskriven, mellansekvenserna snyggt regisserade och handlingen förs framåt i en lagom takt, men jag saknar en något starkare emotionell koppling till Eivor och hennes ganska maktgalna plundringsresa. Hen är i slutändan en inte särskilt intressant protagonist, vilket tyvärr drar ner upplevelsen en aning. Framförallt efter den utmärkta Kassandra från föregångaren. 

 

Sen hur pass historiskt korrekt allt är då spelet mer känns som en actionpackad och förhärligad biofilm än ett besök på Vikingmuseet, tror jag att en historiker kan svara på bättre än mig. 

 

 

 

Något jag verkligen gillar med "Assassin's Creed Valhalla" är hur pass fri världen känns att utforska. Likt i "The Legend of Zelda: Breath of the Wild" går det att klättra upp för nästan varje bergstopp och byggnad du ser, vilket gör mycket för upptäckarglädjen. Miljöerna är dessutom gastkramande snygga ibland med sina till synes oändliga och levande landskap, som många gånger kommer i närheten av den vackra världen i årets "Ghost of Tsushima". 

 

I slutändan föredrar jag dock nästan de inledande snötäckta landskapen i Norge framför England, där 90 procent av spelet faktiskt utspelar sig. Det blir nästan lika mycket en skildring av situationen under 800-talets England som vikingatiden, vilket ibland kan kännas lite som att de inte riktigt vågat gå hela vägen med konceptet. 

 

Däremot känns det väldigt mäktigt att glida in på strandkanten med din vikingabåt för att plundra en liten engelsk by eller ett mäktigt slott, som helt klart är ett av de starkaste spelmomenten under äventyrets gång. 

 

 

 

Att strida som en viking med yxan i högsta hugg känns visserligen ganska coolt, men tyvärr är striderna ett av spelets svagare kort. De känns en aning klumpiga och saknar huggen saknar lite tyngd, som gör att de inte kommer i närheten av många andra spel. Dock är det häftigt att det går att ha ett vapen i varje hand istället för att ha sköld i den ena, vilket gör en del för variationen. Battaljerna är verkligen långt ifrån usla, men det är inte de som gör att jag vill fortsätta spela. 

 

Förutom att lönnmörda engelsmän och plundra kyrkor finns det mycket annat skojigt att syssla med. Bland annat finns det några förvånansvärt underhållande tidsfördriv som ett gammalt tärningsspel, ölhävartävlingar och "flyting", som Ubisoft beskrivit som rap battles med vikingar. De små detaljerna gör mycket för att få upplevelsen att kännas som ett "riktigt" vikingaliv, om en är redo att släppa på den historiska korrektheten en aning. 

 

De olika sidouppdragen du kan stöta på runt om i världen är även de underhållande, då de sällan tar särskilt mycket tid i anspråk och känns väldigt naturliga att utföra medan du utforskar världen. Många gånger är det nästan där dialogerna är som vassast och framförallt mest humoristiskt träffsäkra. Dock kan mycket annat kännas som att du långsamt betar av en "to-do list", med alla glimmande symboler och saker att upptäcka på den enorma kartan. Det krävs dessutom att du utför en hel del av dessa sysslor för att gå upp i nivå, bli starkare och därmed komma vidare, vilket känns som en lite seg vägg att behöva klättra över. 

 

 

 

I slutändan är "Assassin's Creed Valhalla" ingen banbrytande del i serien, utan känns mer som en naturlig utveckling av konceptet från de två föregående spelen. Även om miljöerna många gånger är makalöst vackra är till exempel inte karaktärernas ansikten eller mycket annat av det grafiska särskilt imponerande. Dessutom har jag stött på en hel del buggar som osynkade röster, lagg och till och med en och annan krasch. 

 

Trots att spelet fortfarande lever vidare på gamla konventioner och inte förnyar sig överdrivet nämnvärt, är det helt klart ett underhållande vikingaäventyr att lägga några timmar på. Världen, detaljerna och den mäktiga berättelsen gör mig impad, även om den sistnämnda skulle behöva en lite mer intressant hjälte. "Assassin's Creed Valhalla" är helt klart det bästa spelet med vikingar i huvudrollen som gjorts och det dröjer nog länge innan vi får se något liknande. 

 

Nu är frågan vilken miljö och tidsepok som Ubisoft ska ta sig an nästa gång? 

 

 

 

"Assassin's Creed Valhalla"
Genre: Action/äventyr
Utvecklare: Ubisoft Montreal
Utgivare: Ubisoft
Format: Playstation 4, Xbox One, PC, Playstation 5 och Xbox Series X
Släpps: 10 november
Pris: Cirka 599 kronor