Recension: "Evil Dead: The Musical" är blodigt underhållande

Den amerikanska kultskräckfilmen ”The Evil Dead” har överraskat i många fler former än någon kunde ha förväntat sig. Den har väckt liv till ikoniska uppföljare, flera spin-offs, en gudomlig tv-serie, en mängd olika tv-spel, serietidningar och även brädspel. Men bland de olika formaten som ”Evil Dead” har erövrat under åren är det musikalen som har visat sig vara en av de mest uthålliga.

 

Musikalen, som först uppträdes 2003 i Toronto, har återskapats hundratals gånger över hela världen i bland annat New York, Tokyo, Madrid, Seoul och Las Vegas. Efter 21 år har den äntligen hittat till Sverige, som även är den första gången musikalen framförs i Europa på originalspråket (som då är engelska). Showen kommer vara igång till 26 pktober på Loftet i Subtopia söder om Stockholm.

 

 

Men det finns inget speciellt med handlingen till ”The Evil Dead” (ungdomar åker till en avlägsen stuga i skogen och blir besatta av demoner) och ”Evil Dead 2” har en ännu enklare handling. Det är en filmserie mest känt för regissören Sam Raimis revolutionerande kreativitet med kameran och alla komiskt överdrivna splattereffekter. Så hur kan ”Evil Dead” ens fungera på en scen?

 

Men när man väl sitter på plats i Loftet känns det helt rätt. Klart att ”Evil Dead” ska vara en musikal.

 

I musikalen har karaktärer och scener primärt plockats från ”The Evil Dead” och ”Evil Dead 2”, men fans kommer nog märka att Ash skrivs och framförs mer i stil med ”Army of Darkness”. Manuset sjunger (bokstavligen) med nischade skämt, referenser och sidospår i rask takt för att matcha Raimis överdrivna tendenser. Även tv-serien ”Ash vs Evil Dead” hinner få en snabb referens. Trots att allt är begränsat till en scen lyckas det nästan kännas lika intensivt som filmerna gör.

 

 

Inget av det skulle fungera utan en dedikerad cast. Det finns ingen tid i showen att slappa, även de enklare stunderna pepprar på med mycket rörelse och dialog. Lyckligtvis är det ingen idé för publiken att försöka leta efter en svag länk i rollistan - man kommer inte hitta en. Alla är i toppform och fullt medvetna om den specifika (och nischade) tonen som ”Evil Dead” är känd för. Franchisen älskar skräck och komedi i lika stora mängder och är som bäst när båda genrerna används samtidigt.

 

Som förväntat av en ”Evil Dead”-produktion dränks de främre raderna (som kallas splatter-zonen) i teaterblod. Är man modig nog, eller bara sitter på en massa oömma kläder, kan man köpa biljetter till just de raderna. Jag däremot var inte helt redo att se ut som en seriemördare på vägen hem.

 

 

Men musikalens starkaste sida är att det krävs inte lika mycket som man kan tro för att hänga med. ”Evil Dead”-fans kommer kunna fånga smådetaljer och bli ivriga när en ikonisk scen är på väg. Experterna kommer nog märka att vissa återkommande skämt och låttexter tar upp saker som inte ens helt stämmer med filmerna. Andra skräckfans kommer känna igen alla typiska troper för skräckgenren som det alltid är kul att göra narr av, men inget av det blir ett hinder för alla andra. Det finns många nya skämt och handlingen lyckas stå på egna ben.

 

Som tidigare nämnts kommer musikalen vara igång till 26 oktober. Speltiden är runt 2 timmar och 15 minuter vilket inkluderar en 20 minuters paus. Det erbjuds många skratt, en dedikerad cast och ett par blodbad, vad skulle kunna gå fel? Men för mig är det dags att se filmerna igen, det har gått ett par dagar sen sist.