Det har gått sex år sedan vi senast fick slå följe med Sonys ilskna krigsgud Kratos. Då var det i form av Ascension – en prequel till huvudserien. Och mycket har hänt sedan dess. Kratos i 2018-version är argare, bittrare men också visare. Han har även bytt setting från mytologins Grekland till de djupa skogarna i Skandinavien och blivit pappa åt Atreus.
”God of War” tar sin början under en begravning djupt inne i en nordisk skog. Atreus mamma har gått bort och nu är det upp till Kratos att fostra honom. Och de som spelat ”God of War” tidigare vet så klart att det här med känslor och ömhet inte är Kratos starkaste sida. Så är även fallet i det nya spelet.
Vi tas ut på jakt. Kratos vill att Atreus visar upp vad han kan med pil och båge. Atreus kallar sin far för ”sir” och det är uppenbart att det är hierarki som strängt gäller här. Hade någon kunnat tro något annat, egentligen?
Vi spolar fram handlingen dryga två timmar. Kratos och Atreus får besök av en okänd man som säger sig vara sänd av självaste Oden. Rappa repliker utbytes och verbala spänningar bryter så småningom ut i våldsam strid med blod, krossade träd och kroppar som mulas in i bergsväggar.
”God of War” är lika mycket en fortsättning av en kär spelserie som det har en känsla av ”reboot”. Hela systemet är omgjort i grunden och nu är det en tredjepersonslösning som Santa Monica levererar istället för det mer distanserade fågelperspektivet vi vant oss vid. Kratos känns också tyngre, långsammare och kraftfullare. De som älskade förra systemet riskerar här att bli besvikna. Vi som är öppna för nytt och fräscht kan bara applådera.
Kratos är dessutom numera utrustad med ett nytt vapen, leviatanyxan, som i mångt och mycket påminner om Thors hammare. Han kan antingen puckla på fiender med den eller kasta med den på distans vilket får vilket fä som helst att frysa till is. Yxan nyttjas även smart i många av spelets pussel, vilket ger spelet ett djup som tidigare delar inte kan konkurrera med.
Men även om mycket är nytt är en del sig likt. Kratos är en karaktär full av testosteron som aldrig tvekar att ta livet av en motståndare, oavsett om det är med vapen eller hederligt nackknäckande. Kratos är även lika lättprovocerad som förr, även om han stundtals framstår som mer sansad, och tillsammans med sonen Atreus vars paradgren är en pilbåge, är det en enastående duo som pulsar runt i snödrivorna.
2018 års ”God of War” är dessutom grisigt snyggt. Det är svårt att tänka sig att det här spelet är utvecklat för en hårdvara som släpptes 2013 (och redan då var klen) och då är spelet ändå snyggare till Playstation 4 Pro. ”God of War” är helt enkelt prestandaoptimering när den är som bäst, något Santa Monica ska ha en enorm eloge för.
Vad som däremot är trist är att kontrollen i det nya spelet många gånger känns seg och styltig. Jag upplever att Kratos inte har samma ”stuns” som i tidigare delar. Det kan vara ett medvetet designval av studion så klart, Kratos är ju tokgammal vid det här laget, men det är ändå irriterande att känna sig motarbetad av styrdonet under exempelvis bossfighter.
Men det är också det enda jag känner att jag kan klaga på. Nya ”God of War” spränger än en gång gränserna för vad som är möjligt att ta fram på denna generationens konsolhårdvara. Kratos är lika underbart testosteronstinn som han alltid varit och passar förbluffande bra i rollen som farsa.
"God of War"
Genre: Action
Utvecklare: Sony Santa Monica
Utgivare: Sony
Format: Playstation 4
Släpps: 20 april 2018
Pris: 599 kronor
Genre: Action
Utvecklare: Sony Santa Monica
Utgivare: Sony
Format: Playstation 4
Släpps: 20 april 2018
Pris: 599 kronor
