Recension: Nya "Life is Strange" är som en riktigt bra tv-serie

För snart tio år sedan släpptes spelet "Life is Strange" av Don't Nod Entertainment, ett spel som har lämnat starka och fina avtryck på mig. Berättelsen om den unga Max Caulfield och hennes tonårsproblem på en ny skola i den amerikanska småstaden Arcadia Bay berörde, samtidigt som den bakar in tidsresor och val som påverkar handlingen på ett snyggt sätt.

 

Efter ett antal uppföljare och sidospår utan henne är hon tillbaka i "Life i Strange: Double Exposure", tio år efter händelserna i det första spelet.

 

Är det en värdig uppföljare på det älskade originalet?

 

 

 

Efter att ha rest runt i landet i flera år har Max fått jobb som fotograf och föreläsare på den prestigefyllda konstskolan Caledon University, där hon äntligen känner att hon hittat en plats där hon passar in med ett gäng fina vänner omkring sig.

 

När hennes nya vän Safi blir mystiskt mördad försöker hon spola tillbaka tiden med sina krafter hon svurit att aldrig använda igen, men upptäcker istället en tidslinje där vännen fortfarande lever. Med hjälp av sina nyfunna krafter försöker hon ta reda på vad som egentligen hände och skydda den andra versionen av sin vän.

 

Att spela "Life is Strange: Double Exposure" känns ofta som att titta på en riktigt bra tv-serie. Manuset är både välskrivet och väl framfört av röstskådespelarna och de snyggt animerade ansiktena, samtidigt som det känns som naturliga samtal. Har du gått på högskola eller universitet kommer du även känna igen stämningen, jargongen och de starka vänskapsbanden som bildas. Spelet gör mig nästan nostalgisk till en svunnen tid då jag var i 20-25 årsåldern, då känslorna svallade och vännerna var det viktigaste i livet.

 

Det här är ett spel som tar sin tid, på ett bra sätt. Det bjuder på många lugna stunder, mycket dialog och en hel del läsning. Det är verkligen rätt trevligt med ett sånt spel som paus mellan all action i de flesta andra spel på marknaden. Det är även snyggt rent narrativt hur spelet är uppdelat i kapitel, där vi får en sammanfattning på alla beslut vi tagit.

 

 

 

Mycket av "Life is Strange: Double Exposure" kretsar kring Max nya förmåga att hoppa mellan två parallella universum. Det hela är mer av ett intressant koncept rent narrativt, än ett riktigt snyggt spelmekaniskt grepp.

 

Här handlar det ofta om att Max behöver hoppa mellan för att prata med någon ur perspektivet att hennes vän fortfarande lever, eller att hon till exempel behöver ta sig in i ett låst rum i den ena dimensionen genom att hämta nyckeln i den andra.

 

Det leder sällan till särskilt avancerade eller kluriga pussel, men det är som sagt ett berättelsemässigt intressant grepp som låter oss utforska två olika verkligheter som är påverkade av att hennes vän är död eller fortfarande vid liv. Då tycker jag snarare att Deck Nine har fått till bättre dialogval och stora beslut, som ibland verkligen känns svåra att fatta.

 

 

 

Är det något som "Life is Strange: Double Exposure" har, så är det stämning. Att vandra runt på det snötäckta universitetsområdet med skön indiepop i bakgrunden och de ungdomliga samtalen ständigt närvarande är helt enkelt riktigt härligt.

 

Att grafiken är riktigt vacker tillför även mycket. Det handlar kanske inte om någon fotorealism, men ansiktena känns levande och det hela målas upp med väldigt mycket färger och snygga kontraster. På ett tekniskt plan händer det att detaljer i bakgrunden ploppar upp lite sent ibland, men i övrigt är det inte mycket att klaga på.

 

"Life is Strange: Double Exposure" är en fin skildring av att vara relativt ung och vilsen i ett nytt, spännande och bekvämt men sårbart sammanhang – inlindat i ett nervkittlande mordmysterium. Alla kommer säkert inte bli nöjda med hur utvecklarna Deck Nine (som ligger bakom alla "Life is Strange"-spel efter tvåan) har hanterat Max och arvet från det första spelet, men jag drunknar i den varma stämningen.

 

 

 

 

Genre: Äventyr
Plattform: Playstation 5, Xbox Series X/S, PC, Switch
Utvecklare: Deck Nine
Utgivare: Square Enix
Släpps: 29 oktober