Att spela "Life is Strange" är som att kastas in i en ungdomsserie från The CW, där tonårskänslorna är uppskruvade till max, liksom indiepopen som strömmar ur högtalarna.
Den där nostalgiska känslan att kastas tillbaka till barndomen eller skoltiden, fylld av både glädjestunder och ångest, får en extra krydda av att huvudpersonerna bär på speciella förmågor. En slags superkrafter, om man vill, men i deras fall är de oftare en förbannelse än en gåva.
Spelen är fristående, så nu har vi lämnat Max i Arcadia Bay och bröderna Diaz bakom oss. Det tredje spelet i serien, "Life is Strange: True Colors" flyttar handlingen till småstadsidyllen Haven, omgiven av vacker bergsnatur och fylld av vänliga människor. Hit anländer Alex Chen, en ung tjej med ett stökigt förflutet på flera fosterhem. Nu är hon nästan vuxen och ser fram emot att återförenas med storebrorsan Gabe, och vem vet - kanske skapa sig ett riktigt hem för första gången.
Den där nostalgiska känslan att kastas tillbaka till barndomen eller skoltiden, fylld av både glädjestunder och ångest, får en extra krydda av att huvudpersonerna bär på speciella förmågor. En slags superkrafter, om man vill, men i deras fall är de oftare en förbannelse än en gåva.
Spelen är fristående, så nu har vi lämnat Max i Arcadia Bay och bröderna Diaz bakom oss. Det tredje spelet i serien, "Life is Strange: True Colors" flyttar handlingen till småstadsidyllen Haven, omgiven av vacker bergsnatur och fylld av vänliga människor. Hit anländer Alex Chen, en ung tjej med ett stökigt förflutet på flera fosterhem. Nu är hon nästan vuxen och ser fram emot att återförenas med storebrorsan Gabe, och vem vet - kanske skapa sig ett riktigt hem för första gången.
Miljön är iallafall supermysig.
Håll dina (och andras) känslor i styr
Alex har dock en förmåga att hamna i trubbel. Eller snarare: en förmåga som lätt orsakar trubbel. Hon kan läsa andra människors tankar och absorbera deras känslor. Det kan ju låta praktiskt, men om Alex hamnar nära en rädd person blir hon själv paralyserad av skräck. Och om hon stöter på ilska kan hon själv bli riktigt våldsam, utan någon chans att kontrollera sig.
Men lyckas man bemästra förmågan kan den komma väl till pass. Speciellt när staden Haven börjar visa sina fulare sidor, och begravda hemligheter kommer upp till ytan. När en tragedi slår till med full kraft vänds småstadslyckan upp och ned för vår hjältinna. Här gäller det att hitta allierade i det tajta samhället, och ställa rätt frågor för att avslöja en djupt rotad konspiration.
Jodå, hon hinner också med lite romantik såklart. Ingen tonårsserie utan ett snaskigt triangeldrama eller hur? Att få vara med och bestämma vem som ska få bli Alex "special one" - den hunkige fågelnörden Ryan eller den tuffa radio-DJ:n Stephanie? - visar sig nästan engagera mer än något småstadsmysterium.
Men lyckas man bemästra förmågan kan den komma väl till pass. Speciellt när staden Haven börjar visa sina fulare sidor, och begravda hemligheter kommer upp till ytan. När en tragedi slår till med full kraft vänds småstadslyckan upp och ned för vår hjältinna. Här gäller det att hitta allierade i det tajta samhället, och ställa rätt frågor för att avslöja en djupt rotad konspiration.
Jodå, hon hinner också med lite romantik såklart. Ingen tonårsserie utan ett snaskigt triangeldrama eller hur? Att få vara med och bestämma vem som ska få bli Alex "special one" - den hunkige fågelnörden Ryan eller den tuffa radio-DJ:n Stephanie? - visar sig nästan engagera mer än något småstadsmysterium.
Stephanie känns igen från spinoff-spelet "Life is Strange: Before the Storm".
Det finns inte så mycket att göra i Haven
Precis som de tidigare "Life is Strange"-spelen är "True Colors" indelad i kapitel, fem till antalet. Trots det har man valt att släppa hela spelet på en gång, istället för att portionera ut kapitlen med några månaders mellanrum som förr. På gott och ont. Man slipper vänta frustrerat på att få fortsättningen på historien. Men att köra igenom hela "Life is Strange: True Colors" på några dagar (det tar runt 2-3 timmar per kapitel om du är effektiv) avslöjar också hur tunt spelet egentligen är.
Man kan tycka att det borde finnas mycket att utforska i en småstad som Haven, och för all del - det är supermysigt att traska runt i den mysiga miljön och lära känna den charmiga lokalbefolkningen. Ibland får man hjälpa till att lösa ett problem eller para ihop två vänner som i smyg trånar efter varann (att kunna läsa tankar har ju som sagt sina fördelar). Men spelmöjligheterna är väldigt begränsade. Staden Haven är egentligen bara en liten gågata med tre-fyra butiker och en bar, och som spelare har man inte så mycket frihet som man kunde önska sig.
Jag blir dessutom hela tiden guidad framåt av Alex voiceovers som "Hm, man kanske borde prata med Jed" eller "Jag lovade ju Stephanie att svänga förbi skivbutiken". Det leder i sin tur till en ganska tråkig spelupplevelse, där handkontrollen får vila en hel del under långa dialogsekvenser.
Spelet ger en illusion av att du styr handlingen, men valen du får göra på vägen känns banala. Det är rätt uppenbart att historien kommer fortskrida sig ungefär likadant vad du än väljer.
Man kan tycka att det borde finnas mycket att utforska i en småstad som Haven, och för all del - det är supermysigt att traska runt i den mysiga miljön och lära känna den charmiga lokalbefolkningen. Ibland får man hjälpa till att lösa ett problem eller para ihop två vänner som i smyg trånar efter varann (att kunna läsa tankar har ju som sagt sina fördelar). Men spelmöjligheterna är väldigt begränsade. Staden Haven är egentligen bara en liten gågata med tre-fyra butiker och en bar, och som spelare har man inte så mycket frihet som man kunde önska sig.
Jag blir dessutom hela tiden guidad framåt av Alex voiceovers som "Hm, man kanske borde prata med Jed" eller "Jag lovade ju Stephanie att svänga förbi skivbutiken". Det leder i sin tur till en ganska tråkig spelupplevelse, där handkontrollen får vila en hel del under långa dialogsekvenser.
Spelet ger en illusion av att du styr handlingen, men valen du får göra på vägen känns banala. Det är rätt uppenbart att historien kommer fortskrida sig ungefär likadant vad du än väljer.
Ett exempel på hur Alex kan läsa andras tankar och känslor.
"True Colors" är spelseriens svagaste del
Styrkan i spelen från Dontnod Entertainment, och det som alltid lockar mig tillbaka, är att det är som att spela igenom en film. Det är oftast otroligt välskrivet, välregisserat och med komplexa karaktärer och grymt bra röstskådespeleri. För en gångs skull vill man inte hoppa över filmsekvenserna - de är ju den stora behållningen. "True Colors" är inget untantag.
Dessutom är twisten med superkrafter en kittlande tanke. Glöm biodukens mäktiga hjältar, i "Life is Strange"-spelen är krafterna en symbol för trauman och minnen man inte kan fly ifrån. De är ett jobbigt bagage som kan tynga en, men också något man kan vända till sin styrka. Tanken bakom spelen är fin, och de utgör en imponerande trilogi av indie-berättelser.
Men jag skulle råda nybörjaren att starta med ettan, eller varför inte gå direkt på den fantastiska och gripande "Life is Strange 2". Kanske är jag bara mätt på Dontnod-konceptet, efter två "Life is Strange"-spel, plus fina "Tell Me Why" och trista "Twin Mirror"?
"Life is Strange: True Colors" är trots allt ett väldigt snyggt spel, med sympatiska huvudpersoner och härliga miljöer. Storyn är fylld av humor, kärlek, sorg och annat som hör livet till - med andra ord ett mysigt avbrott från våldsamma uppdrag och annat som dominerar i spelvärlden. Men det ger mig för lite spelglädje, och den största känslan som infinner sig är en våg av besvikelse.
Men jag skulle råda nybörjaren att starta med ettan, eller varför inte gå direkt på den fantastiska och gripande "Life is Strange 2". Kanske är jag bara mätt på Dontnod-konceptet, efter två "Life is Strange"-spel, plus fina "Tell Me Why" och trista "Twin Mirror"?
"Life is Strange: True Colors" är trots allt ett väldigt snyggt spel, med sympatiska huvudpersoner och härliga miljöer. Storyn är fylld av humor, kärlek, sorg och annat som hör livet till - med andra ord ett mysigt avbrott från våldsamma uppdrag och annat som dominerar i spelvärlden. Men det ger mig för lite spelglädje, och den största känslan som infinner sig är en våg av besvikelse.
Life is Strange: True Colors
Genre: Interaktivt äventyr
Utvecklare: Dontnod Entertainment
Utgivare: Square Enix
Format: Playstation 4, Playstation 5, Xbox One, Xbox Series X, PC och Google Stadia
Släpps: Ute nu
Utvecklare: Dontnod Entertainment
Utgivare: Square Enix
Format: Playstation 4, Playstation 5, Xbox One, Xbox Series X, PC och Google Stadia
Släpps: Ute nu
