Det har gått några år sedan Peter Parker försökte jonglera skolan med sina nyfunna superkrafter.
När vi möter honom i "Marvel's Spider-Man" har han gått ut college. Farbror Ben är död sedan ett tag tillbaka. Relationen med exet Mary Jane kunde ha varit bättre. Extraknäcket på The Daily Bugle är ett minne blott, nu assisterar han istället Dr. Otto Octavius i forskningslabbet. Men labbrocken byts ut mot superhjältetrikåerna så snart staden New York behöver hjälp - Peters liv har förändrats, hans hemliga dubbelliv är sig likt.
Spelplanen, ett noga återskapat Manhattan, är Spider-Man-spelens stora behållning men också dess största begränsning. Det är barnsligt kul att svinga sig mellan skyskrapor som en betongdjungelns Tarzan. Spider-Man far fram genom stan i en rasande fart, han voltar och flyger högt över taken, och är en väldigt roligt superhjälte att spela. Akrobatiken och spindelnäten är kul att leka med. Ett tag.
Men hur mycket kan man egentligen utveckla det här konceptet? Faktum är att de flesta Spider-Man-spel under 2000-talet har sett ungefär likadana ut; samma grabb i samma dräkt, samma käcka oneliners, och samma skurkar i samma stad. Peter Parker är helt enkelt fast i sitt New York, på gott och ont.
Mitt första och enda spel i denna franchise var "Spider-Man 2", på PlayStation 2 cirka 2004. De flesta håller nog med om att det var banbrytande, och än idag det bästa spelet i serien. Ja, nostalgiska minnen från en enorm öppen värld med obegränsad frihet, gjorde mig enormt pepp på nya "Marvel's Spider-Man". Men det är ett spel som, 14 år senare, följer samma mall. Grafiken är snyggare men annars finns det inte så mycket nytt att locka med.
När vi möter honom i "Marvel's Spider-Man" har han gått ut college. Farbror Ben är död sedan ett tag tillbaka. Relationen med exet Mary Jane kunde ha varit bättre. Extraknäcket på The Daily Bugle är ett minne blott, nu assisterar han istället Dr. Otto Octavius i forskningslabbet. Men labbrocken byts ut mot superhjältetrikåerna så snart staden New York behöver hjälp - Peters liv har förändrats, hans hemliga dubbelliv är sig likt.
Spelplanen, ett noga återskapat Manhattan, är Spider-Man-spelens stora behållning men också dess största begränsning. Det är barnsligt kul att svinga sig mellan skyskrapor som en betongdjungelns Tarzan. Spider-Man far fram genom stan i en rasande fart, han voltar och flyger högt över taken, och är en väldigt roligt superhjälte att spela. Akrobatiken och spindelnäten är kul att leka med. Ett tag.
Men hur mycket kan man egentligen utveckla det här konceptet? Faktum är att de flesta Spider-Man-spel under 2000-talet har sett ungefär likadana ut; samma grabb i samma dräkt, samma käcka oneliners, och samma skurkar i samma stad. Peter Parker är helt enkelt fast i sitt New York, på gott och ont.
Mitt första och enda spel i denna franchise var "Spider-Man 2", på PlayStation 2 cirka 2004. De flesta håller nog med om att det var banbrytande, och än idag det bästa spelet i serien. Ja, nostalgiska minnen från en enorm öppen värld med obegränsad frihet, gjorde mig enormt pepp på nya "Marvel's Spider-Man". Men det är ett spel som, 14 år senare, följer samma mall. Grafiken är snyggare men annars finns det inte så mycket nytt att locka med.
Din tur att rädda New York
Okej, handlingen är faktiskt inte så dum. Luta dig tillbaka och njut av en blockbuster, där staden som aldrig sover sakta förvandlas till en krigszon.
Spelet har inget gemensamt med MCU och Tom Hollands karaktär på bioduken. Istället är det en fristående historia, på ett sätt ännu en nystart för superhjälten, där vi får möta honom i en ny tid i hans liv. Såklart finns det flera blinkningar åt bekanta karaktärer, och vi som sett filmerna kan fylla i många luckor.
Och med tanke på att Peter Parker och Spider-Man gått igenom så många olika reinkarnationer, både i serietidningarna och på film, är det en bedrift att hitta ännu en story som fångar mitt intresse.
New York är en korrupt stad och ditt första uppdrag blir att fånga in Wilson Fisk, aka Kingpin,. Snart får vi se att staden har större hot än så. Ur skuggorna kommer Mr. Negative och hans armé iklädda djävulsmasker, inställda på att skapa kaos. Och under spelets gång hinner jag även slåss mot hela Sinister Six, en brokig samling av Spideys värsta ärkefiender.
Det är en mörk tid för New York City, men det finns också utrymme för vardagshjältar. Spelet är gjort med stor kärlek och respekt till The Big Apple och dess invånare. På den goda sidan finns faster May, som driver ett härbärge för hemlösa, och polismannen Jefferson Davis. Inget av det har egentligen en betydande vikt för handlingen, men det är ett fint sätt att påminna oss att det finns godhet i världen. Och New York behöver goda människor, med alla superskurkar som snart ska släppas fria...
Spelet har inget gemensamt med MCU och Tom Hollands karaktär på bioduken. Istället är det en fristående historia, på ett sätt ännu en nystart för superhjälten, där vi får möta honom i en ny tid i hans liv. Såklart finns det flera blinkningar åt bekanta karaktärer, och vi som sett filmerna kan fylla i många luckor.
Och med tanke på att Peter Parker och Spider-Man gått igenom så många olika reinkarnationer, både i serietidningarna och på film, är det en bedrift att hitta ännu en story som fångar mitt intresse.
New York är en korrupt stad och ditt första uppdrag blir att fånga in Wilson Fisk, aka Kingpin,. Snart får vi se att staden har större hot än så. Ur skuggorna kommer Mr. Negative och hans armé iklädda djävulsmasker, inställda på att skapa kaos. Och under spelets gång hinner jag även slåss mot hela Sinister Six, en brokig samling av Spideys värsta ärkefiender.
Det är en mörk tid för New York City, men det finns också utrymme för vardagshjältar. Spelet är gjort med stor kärlek och respekt till The Big Apple och dess invånare. På den goda sidan finns faster May, som driver ett härbärge för hemlösa, och polismannen Jefferson Davis. Inget av det har egentligen en betydande vikt för handlingen, men det är ett fint sätt att påminna oss att det finns godhet i världen. Och New York behöver goda människor, med alla superskurkar som snart ska släppas fria...
Det bästa ur Spider-verse
"Marvel's Spider-Man" är som ett best-of-medley som bygger vidare på historien om Peter Parker, utvecklar hans omvärld och ger oss några tillfredsställande stunder med hans alter ego.
Men som vi vet: med stora krafter kommer stort ansvar. Och här har Insomniac Games inte gjort mycket för att ta denna franchise på allvar. Det blir sällan något mer än lätt underhållning för kids. Manuset är fullt av cheesy repliker. Av någon anledning får Spider-Man nya dräkter stup i kvarten, varav de flesta ser ut att vara hittade i Buttericks realåda. Några av dräkterna är riktigt snygga och kommer med användbara finesser, men många andra känns som ett insider-skämt.
Spelets stora nackdel är dock striderna - oftast för långa och enformiga - även när jag väljer att köra på den lättaste nivån. Det är inte direkt svårt att döda alla dessa henchmen, bara fett frustrerande. De anfaller dig gärna i stora massor innan du kan ta dig vidare, vilket tar fokus från uppdraget och storyn.
Jag spenderade allt som allt runt 20 timmar i Peter Parkers hemstad. Förutom huvuduppdragen finns en bunt med sidouppdrag, och självklart diverse samlarobjekt att hitta runt om i staden. Ett av de larvigaste inslagen går ut på att jaga förrymda duvor... det finns som sagt mycket att fördriva tiden med, men också mycket jag kunde ha klarat mig utan.
Spelet låter dig också spela som Mary Jane Watson och Miles Morales, den unga grabben från ghettot som (spoiler alert!) tar över Spider-Mans dräkt i serietidningarna. Tyvärr innebär deras uppdrag mest att smyga runt och fota saker. Nä, inte riktigt lika kul att spela som kvarterets hjälpsamma Spider-Man, men tanken var god.
Men som vi vet: med stora krafter kommer stort ansvar. Och här har Insomniac Games inte gjort mycket för att ta denna franchise på allvar. Det blir sällan något mer än lätt underhållning för kids. Manuset är fullt av cheesy repliker. Av någon anledning får Spider-Man nya dräkter stup i kvarten, varav de flesta ser ut att vara hittade i Buttericks realåda. Några av dräkterna är riktigt snygga och kommer med användbara finesser, men många andra känns som ett insider-skämt.
Spelets stora nackdel är dock striderna - oftast för långa och enformiga - även när jag väljer att köra på den lättaste nivån. Det är inte direkt svårt att döda alla dessa henchmen, bara fett frustrerande. De anfaller dig gärna i stora massor innan du kan ta dig vidare, vilket tar fokus från uppdraget och storyn.
Jag spenderade allt som allt runt 20 timmar i Peter Parkers hemstad. Förutom huvuduppdragen finns en bunt med sidouppdrag, och självklart diverse samlarobjekt att hitta runt om i staden. Ett av de larvigaste inslagen går ut på att jaga förrymda duvor... det finns som sagt mycket att fördriva tiden med, men också mycket jag kunde ha klarat mig utan.
Spelet låter dig också spela som Mary Jane Watson och Miles Morales, den unga grabben från ghettot som (spoiler alert!) tar över Spider-Mans dräkt i serietidningarna. Tyvärr innebär deras uppdrag mest att smyga runt och fota saker. Nä, inte riktigt lika kul att spela som kvarterets hjälpsamma Spider-Man, men tanken var god.
Sammanfattningsvis
New Yorks charmigaste superhjälte är tillbaka med ännu en reboot. Har du läst serietidningarna, sett filmerna eller spelat något av de tidigare spelen så känns det mesta bekant. Spelet bjuder på 20 timmars lättsam underhållning som lyfts av färgstarka skurkar och en mörk story. Men enformiga strider sänker betyget, liksom det faktum att vi har sett och spelat det här förr.
”Marvel's Spider-Man”
Genre: Superhjälteaction
Utvecklare: Insomniac Games
Utgivare: Sony Computer Entertainment
Format: Playstation 4
Släpps: 7 september 2018
Pris: 599 kronor
Genre: Superhjälteaction
Utvecklare: Insomniac Games
Utgivare: Sony Computer Entertainment
Format: Playstation 4
Släpps: 7 september 2018
Pris: 599 kronor
