Det är nästan exakt sju år sedan Josef Fares stolt visade upp Hazelight Studios första spel ”A Way Out”. Även om han debuterade som spelskapare med ”Brothers: A Tale of Two Sons” redan 2013, så var det under utvecklaren Starbreeze, där han fick lägga mycket energi på att slåss för sin vision.
När han drog igång Hazelight var det därför med ett tydligt mål – att kompromisslöst jobba för att skapa unika samarbetsfokuserade spel. Sedan dess har de gått från klarhet till klarhet. Redan studions första spel ”A Way Out” sålde i över 9 miljoner exemplar, men det var med ”It Takes Two” från 2021 som deras titlar exploderade i popularitet, dramakomedin sålde mer än 23 miljoner kopior och vann drösvis med årets spel-titlar. Även Moviezines Anders Eklöf hyllade det som ”det perfekta spelet för två”.
Nu är det alltså dags för Hazelights tredje spel, ”Split Fiction”. Kan de följa upp och kanske rentav överträffa ”It Takes Two”?
Välbekant men maxat
Det korta svaret är ja. ”Split Fiction” är ett dopat ”It Takes Two”, med precis samma fokus på samarbete mellan spelarna och det har även en historia om relationer som nystas upp genom spelet. Mycket är alltså bekant, men det märks också att studion är en väloljad maskin som nu haft ganska många år på sig att slipa sina idéer och sina mekaniker.
”Split Fiction” tar allt som utvecklarna lärt sig i arbetet med sina två tidigare spel och vrider upp reglaget till 11. Tempot är halsbrytande, och spelarna kastas ständigt mellan nya miljöer och sätt att kontrollera karaktärerna. Spelet är även snäppet svårare än ”It Takes Two”, även om det har en bra balans mellan att vara lättillgängligt och meningsfullt, man kan snabbt plocka upp kontrollen och förstå vad man ska göra, men spelmekaniken blir aldrig trivial.
Kul bakgrundshistoria som lider av bristande dialoger
Premissen för ”Split Fiction” är att två kämpande författare bjuds in till megaföretaget Rader Publishing, i tron om att de äntligen ska bli erbjudna ett ordentligt kontrakt. Istället blir de inkastade i ett experiment, där företagets sliskiga vd vill extrahera alla deras kreativa idéer via en revolutionerande uppfinning, som låter författarna leva genom sina egna berättelser.
Naturligtvis går allt fruktansvärt fel, och huvudkaraktärerna Zoe och Mio (gulligt nog döpta efter Josef Fares egna döttrar) sugs in i samma maskin, vilket gör att de hamnar i samma simulation istället för varsin. Det visar sig snart vara en kaotisk upplevelse, där de kastas mellan Zoes fantasy-värld och Mios science fiction-miljöer.
Bakgrundshistorien funkar bra som fond för de actionfyllda banorna och låter Hazelight ta ut svängarna i princip hur de vill när det kommer till spelmekanik. Men även om det finns en fin, grundläggande berättelse om hur man kan överkomma olikheter och finna oväntad vänskap, så blir själva berättandet ibland platt, särskilt när det kommer till dialogerna mellan Zoe och Mio.
Mästerlig kreativitet
Nu är berättelsen bara en av alla detaljer i spelet, och strukturen på den ger som sagt stort utrymme för kreativitet i spelmomenten. Det är såklart anledningen till att Hazelight valt upplägget, både för ”It Takes Two” och nu i ”Split Fiction”. För när det kommer till puls och framåtdriv finns det få studios i världen som slår dem.
Kreativiteten i ”Split Fiction” är smått overklig. Där andra spelskapare håller fast vid en eller ett fåtal mekaniker ett helt spel kastar Hazelight leksaker ur lådan som en otålig treåring – på ett bra sätt. Inga idéer är för bra för att krama ur maximalt under 10 minuter, för att sedan slängas iväg och glömmas bort. Det finns ju trots allt en minst lika rolig leksak att plocka upp ur lådan härnäst.
Alla utmaningar i spelet kräver samarbete, precis som sina föregångare, och variationen är nästan överväldigande. Ena stunden springer man för livet när ett rymdsskepp skjuter dödliga strålar mot en, tre minuter senare hoppar man runt som en fisande gris i en svinstia.
Nintendo brukar ses som mästare på just det här, att ständigt låta kreativiteten flöda över spelarna och lägga mycket resurser på roliga spelmoment som varvas i högt tempo. Hazelight når väl inte riktigt upp till de höjderna i ”Split Fiction”, men bara att det är en parallell man kan dra är hisnande.
Delad plattform är dubbel glädje
”Split Fiction” är på många sätt den perfekta mixen av Hazelights tidigare spel, ett klimax för samarbetsspel. Det faktum att man får två kopior när man köper ett exemplar av spelet är också berömvärt, så att man kan spela online med en kompis, partner eller familjemedlem. Spelets ”Friend Pass” funkar också på valfri plattform, så även om du spelar på konsol och din samarbetspartner på PC fungerar det sömlöst.
Det ni får uppleva är ett halsbrytande spel med höga produktionsvärden och som ständigt underhåller. ”Split Fiction” kastar sig mellan olika tonlägen, världar och spelmekaniker, men sätter verkligen landningen.
”Split Fiction”
Genre: Äventyr/samarbete
Plattform: PS5, Xbox Series X/S, PC
Utvecklare: Hazelight
Utgivare: Electronic Arts
Släpps: 6 mars