För några veckor sedan färgades Facebook i regnbågens alla färger. USA:s högsta domstol hade lagstiftat om att äktenskapet var till för alla, och jublet hördes över hela världen. Jag såg hur vänner, gamla klasskamrater, avlägsna bekanta och totalt okända människor la på det färgglada filtret och tog ställning mot diskriminering och för lika rättigheter. Det var vackert att se.
Många profilbilder har nu återgått till det vanliga, men festen fortsätter på hemmaplan. I veckan startar Stockholm Pride, festivalen för homo- och bisexuella, trans- och queerpersoner och alla som känner sig utanför normen.
Ett utmärkt tillfälle, tycker vi, att ta på oss de regnbågsfärgade 3D-glasögonen och undersöka hur det står till med sexuell mångfald i filmens värld. Filmmediet är ju som mest kraftfullt när det speglar vår verklighet, vidgar våra vyer, tar oss till nya platser och berättar om människor vi aldrig skulle få möta annars. Och ändå är det så hopplöst straight!
Av ett 50-tal svenska biopremiärer förra året hade endast tre filmer karaktärer som uttalat inte var hetero. På Box Office Mojos lista över de filmer som spelat in mest pengar genom tiderna hittar jag ingen (även om J.K. Rowling påstår att Harry Potters rektor Dumbledore är gay).
Vilka filmalternativ finns? Varför hamnar de så ofta i skymundan? Och hur kan HBTQ-personer lyftas fram, både framför och bakom kameran? Det är något som vi ska försöka besvara med en rad specialartiklar och intervjuer under regnbågsveckans gång.
Vi tipsar också om lesbiska filmfavoriter, queerskräckisar, letar efter nästa "Brokeback Mountain" och pratar med flera spännande personer som gör film utanför normen. Redan nu kan du läsa om Hollywood-stjärnorna som vågat ta steget ut ur garderoben, och ta en titt på vår lista över 2000-talets bästa queerfilmer. Vi utmanar dig att välja en film som du annars aldrig hade sett. För den här veckan handlar om öppna sinnen.
Happy Pride!
