Stanley Tucci passerar förbi i hotellkorridoren strax före intervjun och undrar var han ska med ett leende på läpparna. Med samma sköna närvaro och avslappnade stil berättar han glatt om sin teknikokunnighet och om glädjen i att spela mot Richard Madden. Och båda uppskattar sina karaktärers komplexitet och "Citadels" många lager.
Mason är en komplex karaktär mycket på grund av sin minnesförlust. Han är en kärleksfull pappa, men också en mystisk spion. Hur var det att spela båda dessa karaktärer i ett?
Richard: Det var det som var spännande med honom. Jag försökte komma fram till vilka delar av ens jag som bara är kemiska kopplingar i hjärnan och gener, och vilka som har sitt ursprung i livserfarenheter. Det var det som var kul att få leka med. Alla tror de gör något för den goda sakens skull samtidigt som det utifrån sätt kan uppfattas som både skurkar och hjältar.
Din karaktär Bernard är som en fadersfigur i serien. Han är en tekniknörd, samtidigt som han är med ute på fältet. Vad var det svåraste med att gestalta honom?
Stanley: De tekniska bitarna var svårt eftersom jag inte alls är tekniskt lagd och det är en massa jargong jag inte förstår. En del är påhittat såklart och finns inte ens ännu, vilket gör meningarna som berör det ännu svårare att komma. Detta samtidigt som karaktären ska ha djup och fungera på flera olika plan. Humorn är också där, men den är inte bara till för att lätta upp stämningen. Den är inte ens alltid till för publiken utan för att avväpna honom (vänder sig mot Richard). Det finns ett emotionellt djup som är avväpnande, sedan finns det såklart det faktiskta avväpnandet också. Allt är avväpnande!
Era två karaktärer har ett speciellt band i serien. Hur var det att arbeta ihop under inspelningarna?
Richard: Det var jätteroligt – jag uppskattade varje dag jag fick hänga med Stanley, särskilt under en sådan här show som är ett sådant högriskdrama. Då var det skönt att sitta i en bil i ett par timmar under en scen och bara ha roligt. Det är det som Stanley gör så bra. Han för fram den lättheten som behövs för att spela rollen som både våldsam torterare och charmig spion. Det är det som gör serien speciell. Att den är väldigt våldsam, rolig och rörande på samma gång.
Stanley: Att ha skådespelare som Richard att arbeta med, som tar det på allvar, men som inte tar sig själv på allvar är roligt. Ibland arbetar man med skådespelare som inte alls kan improvisera, som försöker spela bara den coola och snygga killen. Det behöver inte Richard eftersom han redan är det. Ovanpå det är han intelligent och har mycket humor vilket är fantastiskt.
Det är väldigt mycket action i ”Citadel”. En av de scener jag tyckte var mest minnesvärd var den med flygskärmen i Iran. Kan du berätta för mig hur det var att spela in de scenerna?
Richard: Det finns en hel sekvens som du inte sett ännu som involverar en ubåt som också var otroligt rolig att spela in. Att välja en scen är som att välja en attraktion på ett nöjesfält. Men där var en där de byggt än jättestor ubåt och green-screen och enorma brandbilar som blästrade oss med iskallt vatten klockan sex på morgonen. Vänta det var ju fruktansvärt (skrattar) vet inte varför jag pratar om den. Men det gör skådespeleriet mycket enklare när allt sker live.
“Citadel” är inte bara action utan också mycket drama. Hur var det att skifta mellan dessa olika tillstånd under inspelningarna?
Richard: Det var otroligt roligt att kombinera dem. Det är det som gör att serien är så intressant att actionscenerna inte bara är en del av action-narrativet utan också av berättelsen och karaktärerna. Genom hur de interagerar och slåss får vi lära känna Nadia och Mason bättre och deras bakgrundshistoria. Vi hoppar inte bara mellan olika känslotillstånd utan sammanför dem. Varvar actionsekvenser med scener där två människor sitter ner vid ett bord och bråkar. Det är lika mycket ett slagsmål som de fysiska, men mentalt.
Varför ska vi titta på ”Citadel”?
Richard och Stanley: För att den är fantastisk! Och för att vi vill göra en säsong till såklart.
De två första avsnitten finns nu att streama på Prime Video.
