Två decennier efter att först ha blivit påtänkt för 007-rollen, men ansetts för ung och oförstörd, tror ”Asteroid City”-stjärnan att han äntligen att han klarar uppgiften. Något han råkade säga till en reporter här på filmfestivalen i Cannes, vilket genast blev en snackis. "Jag har numera ärren och blåmärkena" löd citatet.
Under en intervju som MovieZine fick med filmens skådespelare låg fokus såklart på "Asterroid City" som Friend just nu är aktuell i. Och han berättade bland annat om hur han blivit inblandad i den:
- Wes har en tendens att droppa lite ledtrådar när han vill ha någon med i en film. Han började med att helt allmänt fråga om jag var ledig i augusti för att åka till Spanien. ”Visst” svarade jag. Sen kom ett mail med frågan om jag kunde tänka mig att spela en sjungande cowboy, och jag sa ”eh absolut”. Lite senare frågade han om jag kunde lära mig sjunga och spela alla instrumenten. ”Eeeh jo men visst” var mitt svar.
"Stumulerande att jobba med Wes Anderson"
Att lära sig instrumenten var dock det absolut svåraste och mest utmanande enligt honom, under en annars väldigt härlig rep-och inspelningsperiod. Fast också väldigt givande i slutändan.
Friend har arbetat med Wes några gånger och säger att det alltid är en ära och en sann glädje:
- Han letar efter nya uttryck hos oss hela tiden. Det finns inget ”gör som du gjorde då”, utan i varje film är det helt nya villkor och önskemål. Och det är väldigt stimulerande att testa nya sätt att göra och säga saker på.
Rupert Friend om 007-ryktet
Under hela filmfestivalen har såklart ingen riktigt kunnat släppa Bond-ryktet. Så vi var tvungna att fråga om hur det nu känns att gå från en Wes Anderson film till att spela Bond. Friend svarar med ett leende, följt av ett skratt, för att sedan mer diplomatiskt säga:
- Jag har alltid känt mig tacksam över att ha haft en så mångfacetterad karriär. Jag har spelat onda och goda, mördare och älskare... Det är variationen jag uppskattar och välkomnar.
Han fortsätter:
- Det är förresten det som ”Asteroid City” handlar om, mångfald och olikheter. Så för egen del handlar det om att få chansen att spela olika. Ju mer olika desto lyckligare är jag. Det är det jag brinner för i det här yrket.
Vad tror ni? Kommer Rupert Friend bli nästa Bond? Och hur lycklig blir han då?
