Den svenska framtiden är dystopisk men woke. Åtminstone när ett gäng lovande filmskapare får ta sig an år 2121 i kortform, med benägen hjälp av Svenska Filminstitutet och SVT (varje bidrag har fått sammanlagt 1,4 miljoner kronor i utvecklingsstöd).
Här är den uttalade ambitionen är att berika svensk film med mer science fiction. En sådan föresats är omöjlig att ha invändningar mot. Och visionerna är det verkligen inget fel på i den här satsningen. Dessutom är foto och CGI med några få undantag utmärkt, många gånger imponerande.
Om befolkningen inte tvingas ner i lättraserade tunnlar under Östersjön, som i Pella Kågermans tiominuterslånga ”Reckless”, så kanske en allvetande AI lyckas dupera USA och Kina till att köpa den svenska välfärdsmodellen anno 2121 i direktsändning; medborgarlön för alla och städrobotar i parkerna. Det scenariot påträffas i Hugo Liljas ”Folly”, som liksom Baker Karims ”Jordbundna” till skillnad från flera av kortfilmerna arbetar med politiska macroperspektiv.
I tidigare långfilmskonsulenten Karims – som får betraktas som veteranen i sammanhanget – nio minuter korta och suggestiva framtidsvision har mänskligheten byggt en Ark för att undkomma domedagen, men urvalsprincipen för att få åka med på färden visar sig lämna en hel del övrigt att önska.
Beata Gårdeles ”Skönheten” skildrar en verklighet där plastikoperationer är obligatoriska som vuxenblivanderitualer vid 14 års ålder. En ung kvinna som ska genomgå processen grubblar över självkänsla och egenvärde i ett samhälle med idel botoxansikten.
När atomvintern har begravt landskapet i ett evigt snötäcke får man lätt för mycket tid att våndas över om man ska väcka sin gamla livskamrat ur cryosömnen. ”Lyckad upptining av herr Moro”, manus och regi av Jerry Carlsson, är en melankolisk betraktelse över minnesprocesser och livsmod, med satsningens piggaste titel.
Patrik Eklunds ”Finitio” är med sin speltid på 23 minuter det längsta och mest humoristiska bidraget. Ett New Public Management-drillat kommunalråd är ansvarig för festligheterna när Laisvall ska fira det faktum att jorden har lyckats avstyra Armageddon – tills det snöpliga beskedet att en gigantisk asteroid är på kollisonskurs med planeten tvingar människorna att antingen bejaka eller beklaga den förestående undergången. Distinkt norrländskt med fin rapphet i dialogen och absurda slapstickinslag – en halvt mumifierad Olof Wretling i rullstol och en sardonisk Mikael Tornving på fyllan kan sällan vara fel.
På idéplanet saknas med andra ord ingen spänstighet. De svaga punkterna återfinns snarare i manusförfattandet, såsom är legio i kortfilmsgenren – antingen förlitar man sig för mycket på den rörliga bildens förmåga att förmedla stämning och atmosfär, med resultatet att premissen saknar sällskap av en för formatet välavvägd story. Alternativt försöker man klämma in en långfilmsdramaturgi på 10-20 minuter, med forcerade vändningar eller "överraskande" upplösningar som främsta symptom.
En lyckad kortfilm klarar balansen estetik och story, sämre försök reducerar hela övningen till utdraget stillbildsfoto eller, ve och fasa, tungfotad ideologi. Bland bidragen i ”2121” finns tendenser till både det förra och det senare. Ändå har samtliga filmer stora behållningar, och sett till sin helhet är initiativet berömvärt. Mer SFI-finanserad dystopi åt folket.
Den 30 juni visas samtliga sex filmer i SVT. De finns också att se på SVT Play.
