Alejandro González Iñárritus SFF-aktuella "Birdman or (The Unexpected Virtue of Ignorance)" har uppmärksammats för sin imponerande ambition att framstå som en film som fångats i en enda tagning. Sanningen ligger dock i en oerhört mycket mer avancerad redigeringsprocess än vad ögat vid en första anblick kan uppfatta.
Med hjälp av digitala verktyg har man lappat ihop de olika klippen som utgör filmen och med noggrann precision fått dem att se ut att vara obrutna. Se klippet nedan:
González Iñárritu är inte den första filmskaparen med idén om ett sömlöst flytande entagningsverk. Ett klassiskt exempel är suspensmästaren Alfred Hitchcocks "Rope", där han (visserligen med även några direkt tydliga klipp) vid upprepade tillfällen sökt sig med kameran till kostymklädda ryggar för att hitta en helt mörk bild att placera mötet mellan två olika tagningar i. En viktig detalj i sammanhanget är att det 1948 inte fanns några datorer att jobba i. Så här ser Hitchcocks variant ut:
Är ni peppade på "Birdman" och vad tycker ni om hela single-shot-konceptet?
