Ett år kvar till biopremiären: 10 saker jag vill se mer av i nästa "Predator"

Om exakt ett år har ”Predator: Badlands” av Dan Trachtenberg premiär. Nyligen möttes vi även av nyheten att Trachtenberg och Disney i hemlighet spelat in ytterligare en hemlig ”Predator”-film som vi inte vet något om. 

 

Undertecknad är ett massivt fan av franchisen och tänkte därför ta tillfället i akt att lista några saker som jag vill se i nästkommande uppföljare. (Samtidigt passar vi på att nämna saker som helst kan få stanna kvar i föregående filmer).

 

 

 

Det som gör ”Predator”-filmerna intressanta, utöver monstret självt är så klart människorna han jagar och storyn kring det. Sen behöver vi inte följa samma människor i varje film, men det är viktigt att få karaktärerna rätt för att vi ska bry oss. Man kan argumentera för att ettan bara hade stereotypa machomän i rollerna, men det är i takt med att de inser hotet som deras särskilda karaktärsdrag kommer fram.

 

Detsamma kan sägas om karaktärerna i tvåan och ”Prey”. I ”Predators” från 2010 och ”The Predator” från 2018 var karaktärerna snarare platta karikatyrer utan några utmärkande karaktärsdrag. Vill man lyckas med en ”Predator”-film behöver människorna vi följer vara spot-on.

 

 

 

”Predator 2” utökade universumet genom att vi i slutet, i en kort sekvens, fick se troférummet på jägarnas skepp. Där fick vi se en mängd olika utomjordiska skallar och så klart ett litet påskägg i form av en Xenomorph-skalle. Det räckte för att ”Alien vs. Predator” skulle bli en hel jävla franchise.

 

I kommande filmer ser jag gärna att det finns andra utomjordiska raser än Predators, men snälla för Guds skull inga Xenomorphs. Nu är det tydligen snack om att göra en ny AVP-film och det kan Disney få göra om de vill men håll de här två raserna ifrån varandra i sina respektive filmer.

 

 

 

Predatorn jagar i det dolda. Jag vill inte se någon bombastisk story involverande globala hot eller konspirationer. Exempel på detta såg vi i ”The Predator” där regeringen fångar in och forskar på Predators och håller sanningen om dem dolda. Predators själva befinner sig i konflikt med varandra där den ena sidan vill utrota människorna genom en fullskalig invasion... bla bla. Ni hör själva. Det blir för mycket.

 

Håll storyn grundad och enkel. Det är det som funkat förr. Kasta inte in för mycket pengar i produktionen och gör den inte till ett jättespektakel med invecklad story och effekter.

 

 

 

I fem filmer har vi nu fått se en massa Predators. De har alla haft gemensamt att de varit manliga. Det hade varit schysst att se en kvinnlig variant av den utomjordiska arten och se hur pass badass de är. Är de lika hänsynslösa och blodtörstiga i sin jakt på människor? Är de som i insektsvärlden fysiskt större än sina manliga motsvarigheter eller har de kanske en annan roll att spela i jakten?

 

Mer lore kring hur deras samhällen och seder ser ut för att bygga ut världen lite välkomnas alltid. Med det sagt behöver jag inte följa deras vardagliga liv i detalj men liksom hur ”Predator 2” byggde vidare på universumet tar jag även något nytt i de kommande filmerna.

 

 

 

”Predator 2” är en uppföljare i franchisen som jag skattar högt, även om många är av en annan åsikt. En av aspekterna jag gillar med tvåan är att den introducerade en massa nya coola och finurliga vapen som Predatorn använder. I ettan hade vi bara fått se knivarna ur handleden och plasmakanonen på axeln.

 

I tvåan fick vi harpunen och det långa spjutet, för att inte nämna disken, en slags frisbee med sylvassa kanter som klöv folk på mitten. ”Prey” gav oss även lite nya roliga prylar som den ”God of War”-inspirerade skölden eller nätkanonen vars nät förvandlade sina fångade offer till pyttipanna-tärningar. Jag vill gärna se fler nya vapen i uppföljarna som fortsätter denna trend.

 

 

 

Detär kanske inte så stor risk att detta sker, men jag vill ändå få det sagt, eftersom det har hänt i både serietidningar och i första ”Alien vs. Predator”. Jag vill inte se allianser mellan människor och Predators för att plocka ner ett gemensamt större hot.

 

Predatorn är ett av filmhistoriens mest skrämmande och grymma monster och så måste han få vara. Idén med honom är att han jagar människor för nöjes skull. Lek med tanken att en safarijägare plötsligt blir kompis med lejonet han jagar för att de tillsammans ska besegra en farlig krokodil. Lika löjligt som det låter är det när Predatorn helt plötsligt blir kompis med sitt byte.

 

 

 

Medan första ”Predator” absolut hade sina stunder av grabbig humor så var det ändå på en rimlig nivå. Det här såg vi främst i början av filmen innan Arnolds tuffingar insåg att de inte var så tuffa längre. Shane Black tog dock humorn till överdrift i ”The Predator”. Filmerna ska inte vara några lättsamma actionkomedier – det är en blodig och seriös action/scifi-franchise med skräckinslag.

 

Det är något Dan Trachtenberg insåg med ”Prey” och något han måste fortsätta med i sina kommande två filmer. Och snälla, inga fan-service repliker som ”Get to the chopper!” eller ”If it bleeds, we can kill it”. Detta har redan gjorts så det räcker.

 

 

 

Läser ni denna text inser ni kanske att jag är svag för just ”Predator 2” - den film som åldrats bäst av uppföljarna och delar platsen med ”Prey” som bästa uppföljare. Anledningen varför dessa två fungerar är just för att de förnyade sina koncept och inte upprepade originalet rakt av.

 

Där ettan var en typisk 80-talsaction ala ”Commando” blandat med ”Alien”, valde tvåan istället att köra på snutfilmskonceptet ala ”Dödligt vapen”. Och ”Prey” valde att gå 300 år bak i tiden och gav oss ”Dansar med vargar” mot fanskapet självt. Jag förväntar mig därmed att kommande uppföljare fortsätter i samma spår och förnyar sig själva.

 

 

 

”Predator” bjuder på härlig 80-talsaction under första halvan för att sedermera långsamt övergå till klaustrofobisk skräck. Djungeln är lika isolerad och avskärmad som Nostromo i ”Alien” och ingen plats du vill möta en mordisk utomjording på utan någon hjälp. 

 

Det är denna skräckdel jag ser att uppföljarna tappade. ”Predator 2”, ”Predators”, ”The Predator” samt även hyllade ”Prey” lutade sig lite för mycket åt actionhållet i min smak och det är inte särskilt skrämmande. Jag vill se mer av isolationen, paranoian och klaustrofobin från andra halvan av ettan där en grupp långsamt mister både förstånd och liv allt eftersom de blir plockade av vår favoritjägare en efter en.

 

 

 

Med ”Prey” kom Dan Trachtenberg på ett koncept som är klockrent för Predator-franchisen. Ingen bryr sig egentligen vilka människor vi följer och med det sagt behöver inte serien ha en sammanhängande story i sina uppföljare. Den behöver inte ens utspela sig i nutid. Bara släpp av en sådan jävel under valfri tidsperiod och se honom möta den periodens tuffingar.

 

I kommande ”Badlands” får vi en Predator i en scifi-orienterad framtid, vilket kan bli intressant. För framtida filmer hoppas jag annars på en Predator i feodala Japan mot samurajer eller varför inte en här på hemmaplan under 1000-talet, mötandes våra egna kära vikingar?