Samuel L. Jackson: "Jag har ingen rädsla alls över att bli gammal"

Det råder verkligen ingen tvekan om att Samuel L. Jackson har en otroligt imponerande filmkarriär bakom sig. Med ikoniska roller i allt från "Pulp Fiction" och typ alla andra Quentin Tarantino-filmer, Nick Fury i Marvelfilmerna, Mace Windu i Star Wars, Elijah Price i "Unbreakable" och dess uppföljare... "Jurassic Park", "Die Hard - Hämningslöst", "Förhandlaren", "Deep Blue Sea" och givetvis en av mina personliga favoriter "Long Kiss Goodnight". För att bara nämna några få av de nästan 200 filmer han har medverkat i sedan genombrottet i "Jungle Fever" för 30 år sedan (och då hade han redan skådespelat till och från i 20 års tid).

 

Jackson föddes i slutet av 1948 och fyller med andra ord 75 år nästa år, ett faktum som troligtvis förvånar förhållandevis många av hans fans. Han är ju trots allt känd för sina ofta starka, gärna "motherfucker"-svärande och självsäkra filmroller. Han berättar själv för mig hur han genom karriären oftast valt att göra "popcornrullar" och den typen av underhållande filmer han själv hade velat se, i sina yngre dagar.

 

I "The Last Days of Ptolemy Grey" - Jacksons första miniserie - möter vi honom däremot i en väldigt annorlunda roll, som en 91-årig gammal gubbe med alzheimers. Serien bjuder däremot lyckligtvis på avsevärt mer än "bara" en förvirrad, irriterad och rädd huvudperson. Ett mirakelpiller gör nämligen att han kan få tillbaka alla sina minnen under en begränsad tid, innan han glömmer bort allt för all framtid.

 

Miniserien är lika mycket av ett spännande äventyr, som en gripande historia om en mans sista dagar... och vilka lärdomar och livsläxor han kan hinna dela med sig av innan livet verkligen är över. Serien bjuder dessutom även på en av Samuel L. Jacksons starkaste skådespelarinsatser i hans karriär hittills. MovieZine är därför väldigt glada över att ha fått till ett rakt och ärligt snack med skådespelaren, inför premiären hos Apple TV+.

 

 

 

Jag har förstått att du föll för Walter Mosleys bok redan när den kom ut 2010 och har velat göra något av den sedan dess. Vad fick dig att falla för just den här berättelsen?

 

- Jag har älskat den här berättelsen i drygt 10 års tid nu. Det är en underbar berättelse om en man som försöker förstå vad som egentligen hände med hans liv, medan han befinner sig i ett slags tillstånd som jag själv var väldigt bekant med. Eftersom jag gick igenom det med min morfar, mamma och hennes syskon, som alla fick alzheimers och sedan även blev senildementa med åldern. Efter att ha sett ljuset slockna i deras ögon... så var det verkligen en ära för mig att få berätta den här historien om Ptolemy Grey. En man som levt sitt liv och påverkat många olika slags människor... genom det typ av liv som han levde.

 

 

- Det är inte så svårt att spela någon som inte är allsmäktig, allvetande, eller som inte får göra alla spännande saker som jag brukar ha förmånen att få göra annars, med mina ofta viljestarka karaktärer... utan att istället få spela olika nyanser av rädsla, känslan av att vara vilsen inom sig själv. Jag såg det som sagt själv hända med både min mamma och morfar. 

 

- Ibland när jag pratade med dem eller ställde någon fråga, som både jag och min mamma eller morfar visste att de kunde svaret på... men ändå inte hade förmågan att hitta svaret. Vad den vetskapen gör med en, när någon vet om att man vet något - men inte kan minnas det hur mycket man än anstränger sig. Den där frustrationen dels över sin egen förmåga, men även över att inte kunna ge ens barn eller andra närstående vad den behöver från en. Hur den där känslan sedan växer till en rädsla och oro över att man är för jobbig för alla omkring en. Så, att få söka fram den typen av situationer och kunna porträttera det på ett sätt som kan få folk att känna igen sig i och relatera till... det var viktigt.

 

- Som i mina scener med Reggie i det första avsnittet, när han pratar om sin relation och Ptolemy svarar om något han sett på tv... för han är liksom inte där just då. Jag kan verkligen förstå frustrationen från bådas sidor under det samtalet. Att försöka ge liv åt det på rätt sätt, var väldigt viktigt för oss under inspelningarna. Och jag tycker att vi lyckades med det. Förhoppningsvis kommer tittarna att känna samma sak och kunna relatera till det på ett ärligt och bra sätt.

 

 

 

- Nej, jag är bara glad om jag fortsätter att vakna upp på morgnarna. Fast jag har ingen rädsla alls över att bli gammal, jag är redan gammal... och det är ju åtminstone bättre än det andra alternativet, kan jag tycka.

 

 

- Ja! Utan att tveka. Du vet, jag hade en dålig vana av att stoppa i mig saker jag inte borde ha gjort under mina yngre dagar. Så, jag kan börja stoppa i mig dumheter igen när jag blivit gammal också!

 

 

 

 

- På teaterscenen har jag faktiskt gjort några liknande roller tidigare. Men när det kommer till mina filmroller, så har jag inte gjort så många som utforskar en karaktär på djupet på det här sättet däremot, det är helt rätt. Jag brukar oftast göra popcorn-rullar... eller den typen av filmer som jag själv skulle ha gått och sett när jag var yngre. Filmer som gör mig glad och lycklig. 

 

- För jag tror att folk går på bio för att bli uppspelta eller uppslukade - av spänning och livsglädje. Det finns definitivt en plats för den här typen av berättelser och filmer också. Berättelser som behöver berättas... men jag brukar bara inte vara den som berättar dem så ofta. När jag har agerat i olika pjäser på scen, så har jag däremot spelat den här typen av roller avsevärt oftare. Det är alltså inte så att jag är oförmögen att göra det, utan jag har helt enkelt bara aldrig tagit beslutet att göra det på film också. 

 

- Men jag är glad över att det verkar som att jag kan klara av det framför en kamera också, att du kunde bli berörd av det exempelvis. Vilket jag blir glad över att höra. Och förhoppningsvis så kommer folk att ta till sig den här serien och inse att även fast det är en skröplig Ptolemy som vi möter i det första avsnittet, så är det inte så han kommer att vara under resten av säsongen. Det finns både spännande och livfulla delar av honom, som folk både kommer att kunna le och skratta åt... och att det här alltså inte bara kommer att vara en långsam och tragglig berättelse om alzheimers. "The Last Days of Ptolemy Grey" handlar om så mycket mer!

 

 

 

 

- Förhållandet mellan yngre och äldre människor. Fördelarna med att vara gammal... eller fördelarna med att kunna föra en diskussion mellan åldersgrupperna. Nyttan av att lära sig om vad som kom innan, för att förstå vad som händer nu. Eller hur någon som är äldre kan lyssna på någon yngres förklaring kring hur världen fungerar enligt den yngre generationens perspektiv just nu. Och hur man kan förena verkligheterna och olikheterna däremellan. 

 

- Det handlar om det där förhållandet som kan utvecklas mellan två personer som inte känner varandra, men som båda har ett behov av att dela en kärlek för något gemensamt. Ptolemy har varit isolerad under så lång tid, han har inte haft någon att prata med och får plötsligt det tillbaka. Någon som kan se på honom och se hans värde, precis som hur han ser på Robyn och ser hennes värde - som människa. Det handlar om två människor som inser att det finns ett värde för deras existens och att de lyckas göra varandra till bättre människor på kuppen.

 

 

 

 

- Nej, inte egentligen. Det här projektet i sig förändrar ingenting för mig personligen. Jag kommer fortfarande göra långfilmer. I just det här fallet så råkade det bli en miniserie, vilket jag visserligen tycker är mer eller mindre samma sak. Processen är lite längre, men det är ändå samma process. Jag tror inte att just den här berättelsen hade fungerat lika bra nedklippt till en långfilm på två timmar, utan den behövde få vara en sex avsnitt lång miniserie... och hade säkert kunnat vara åtta avsnitt också. För det låter oss lära känna karaktärerna som varit en del av Ptolemys liv genom åren, som påverkade honom på väldigt specifika sätt. Det låter oss lösa det här mysteriet kring vad det är för "uppdrag" han har glömt bort att han skulle slutföra... och vi ger oss tillräckligt med tid för att kunna följa med honom på den resan. 

 

 

- Man börjar faktiskt få kläm på det där nu, eller hur? Om det känns nödvändigt så... om det är något som är särskilt viktigt för berättelsen, som gör att man behöver lösa det så. Lyckligtvis för mig så har jag en stor samling av roller bakom mig, som gör det ganska enkelt att hämta referenser från olika åldrar och delar av mitt liv. Och det känns som att jag alltid håller på att bli skannad av olika... företag, när jag jobbar nu för tiden. Det känns nästan som att alla har planer på att låta mig fortsätta skådespela långt efter att jag inte finns kvar längre, haha. 

 

 

De två första avsnitten av "The Last Days of Ptolemy Grey" finns nu tillgängliga hos Apple TV+. Miniserien består av totalt sex avsnitt, med ett nytt avsnitt varje fredag.