KRÖNIKA

Skribent

Gäst

2 juni 2019 | 09:00

Krönika: "Sense8" påminner mig om det vackra i världen

Det är nu fyra år sedan premiären för "Sense8" och ett år sen vi tog farväl av karaktärerna för sista gången. Vår gästskribent Ashkan Kamjar berättar om hur det är att upptäcka serien idag.
For my fellow sensoriums…

”The real violence, the violence that I realized was unforgivable, is the violence that we do to ourselves, when we’re too afraid to be who we really are.” — Nomi Marks
 
Att scrolla flödet på Netflix slutar fanimej nästan alltid med ett nervöst sammanbrott och sedan så somnar jag.

Okej Ashkan, du klarar av det här. Djupa andetag.

Nej. Nej. Nej. Kanske. Nej. Nej. Sense8? Syskonen Wachowski? Hmm… Efter det senaste Wachowski debaklet fanns det en ihärdig tveksamhet.

What the hell, alla förtjänar en andra chans. Spela upp.

1 timme, 7 minuter och 9 sekunder senare och jag är fast, like a moth to a flame.
 
 
Det här var precis vad jag behövde. Som med deras tidigare verk är "Sense8" väldigt Wachowski-esque.

Men en stor skillnad här är att syskonen Wachowski får mycket större spelrum i och med serieformatet. Med Sense8 vill Lana Wachowski och Lilly Wachowski genom sitt hypnotiska multiberättande försöka förena och föra oss närmare som individer.
 
Serien porträtterar vitt skilda människor som är tusentals mil ifrån varandra geografiskt och står långt ifrån varandra socialt och kulturellt sett. Men som i själ och hjärta ändå är så nära och så lika. Ett folk, ett språk, en nation så att säga.
 
Till exempel, i ett avsnitt får vi följa en av huvudkaraktärerna Nomi Marks, en transkvinna, i 10-12 ålder. Det är efter skolidrotten och hon duschar med kalsongerna på. Hon blir uttittad och dömd och med ofattbart våld fasthållen under kokhett duschvatten av sina jämnåriga kamrater. Ett övergrepp som Lana Wachowski, själv stolt transkvinna, berättat att hon utsatts för. Den här scenen både upprörde och berörde mig djupt då jag bevittnat liknande övergrepp. Övergrepp som vi inte pratar om idag, it’s no man’s land och tillhör det förflutna. Lana Wachowski vill påminna oss om skammen och skulden. Bara för att du är annorlunda betyder det inte att du är konstig. Inombords skriker hon ”se mig”. Insikt.
 
 
I en tid av ökad xenofobi är serien en vacker form av optimism och gav mig en hoppfull känsla. Syskonen Wachowski lyckas med sina mästerliga multiberättelser få mig oerhört engagerad i våra hjältars livsstilar och öden. Dem får mig att uppleva nya vackra miljöer och platser, kulturer, vänskaper och familjeband samt perspektiv och insikter med en stor dos av häpnadsväckande sci-fi. Jag påminns plötsligt om det vackra i världen med en personlig aversion för pessimism. A beautiful lie.

Konst handlar om att bryta ner barriärer och vidga vyer, se bortom det ordinära och in i det extraordinära. Sense8 hjälper en att se bortom de giftiga fördomarna som är transparenta i vår vardag och inse att det finns fin gemenskap i olikheter. Det underliggande budskapet är ovillkorlig kärlek oavsett bakgrund - say it, scream it, preach it, write it down, own it, remember it.

Netflix marknadsförde serien hårt och den blev en revolutionerade världssensation med tusentals demonstrationer runtom i världen för ett mer jämlikt samhälle. Den är nu inne på sin tredje säsong… Jag skojar bara, Netflix lade ner serien efter två säsonger till följd av dålig marknadsföring och brist på respekt… Fuck me right?

Love conquers all,

Ashkan Kamjar
| 2 juni 2019 09:00 |