Han blev känd som snyggingen i ”Skam” innan han efter andra säsongen hoppade av succéserien med förhoppningar om att ta sig an en annan typ av roller. Nu, knappt två år senare, frontar Thomas Hayes mockumentären ”Han heter ikke William” som har premiär på Viaplay i veckan. En humorserie som spelar på hur Hayes blir ständigt förknippad med den populära tonårskaraktären. Inte ett så smart move för den som vill befria sig från ”Skam” och gå vidare i karriären?
Anledningen till att Hayes tackat ja till att göra ”Han heter ikke William” är förmodligen för att det är ungefär såhär som hans liv har sett ut sedan det plötsliga kändisskapet i och med rollen som William Magnusson. Bortsett från en roll i norska tv-floppen ”Elven” har inte många skådisuppdrag följt efter ”Skam”. Istället har Hayes hållit sig kvar i rampljuset med DJ- och reklamjobb. Förmodligen delvis på grund av att han inte har någon vidare skådespelartalang att arbeta med, vilket blir uppenbart i ”Han heter ikke William”.
Mansgriseri och kändiskåthet
Desto bättre spelar Eivind Sander, som är den verkliga huvudpersonen i serien. Likt Hayes porträtterar den norska skådisen en tillskruvad version av sig själv, som blir ett slags mentor åt Hayes i utbyte mot sociala medier-tips och avgnuggad stjärnglans.
Thomas Hayes, Harald Dal och Eivind Sander.
Sedan serien hade arbetsnamnet ”Jag heter ikke William” har någon i produktionen (förmodligen Sander själv, som har skrivit manus och regisserat) insett att för att en humorserie i dokumentärstil ska ha möjlighet att lyckas krävs en ledande karaktär med en stark personlighet som låter sina dåliga sidor avslöjas. Sander är personen som har tagit på sig det oket: han vågar mansgrisa ner sitt namn ordentligt i rollen som en patetisk och otrogen gubbe som vill starta upp en musikerkarriär. Och det är den självironin som är tänkt att vara behållningen i ”Han heter ikke”.
Sander gormar och larvar sig, som för att kompensera för Hayes knappa skådespeleri och tillbakadragna karaktär. Den senare är tystlåten, tom och trött. Trots några få riktigt märkliga försök att bjuda på sig själv lyckas han aldrig roa, och den verkliga Thomas Hayes får vi aldrig lära känna. I handlingen fyller han egentligen ingen viktig funktion, men vad gäller PR för serien är han det stora dragplåstret.
Inga slow motion-sekvenser
”Skam”-fans som har tänkt spana in ”Han heter ikke William” kommer dock att bli besvikna. Bortsett från Hayes har de två serierna ingenting gemensamt. Det som framförallt skiljer dem åt är att medan ”Skam” var nyskapande i hur den fokuserade på fem unga kvinnliga huvudkaraktärer och deras vänskaper till varandra är perspektivet i ”Han heter ikke” inte bara rakt igenom manligt utan rejält gubbigt.
Sander och Hayes manager Harald Dal (som är medproducent) är bara två av flera tunnhåriga, lönnfeta, öldrickande snubbgubbar som i serien desperat klänger sig fast vid ungdomens drömmar om framgång. De få kvinnliga karaktärer vi stöter på är antingen helt platta eller totala fantasiskapelser – som (den verkliga!) glamourmodellen Linni Meister som Hayes paras ihop med i hopp om ökad publicitet.
Och för de William-loverz som vill se serien bara för att drägla över slow motion-sekvenser i vilka Thomas Hayes blickar fram under en lugg som sakta lyfts undan måste jag tyvärr meddela att inga sådana finns att tillgå i ”Han heter ikke William”.
Lyckas mockumentären roa några tittare, så kommer de garanterat inte ur ”Skam”-generationen. Snarare riktar sig humorserien till män över 50 som gillar skrikiga tuttskämt. Men frågan är om ”Han heter ikke William” kommer gå hem ens i den kategorin.
Serien har premiär på Viaplay den 5 april.
