Diskussionerna varför det är så har varit många och har även parodierats i filmer som “Den siste actionhjälten” där filmens huvudkaraktär försöker förklara för Arnold Schwarzenegger att de befinner sig i en film genom att dra upp fenomenet.
Orsaken till fenomenet uppstod på 60-talet då telefonföretagen i USA började uppmuntra producenter till filmer och TV-serier att använda riktnumret 555. Detta eftersom riktnumret främst användes, och än idag används, av nummerupplysningsföretag som inte hade något emot att ta emot samtal från folk som ville “prata med filmkaraktärer”.
Några av de tidigaste filmerna att starta trenden är “ The Second Time Around” 1961 och” Panic in Year Zero!” 1962. Det finns dock enstaka filmer som faktiskt var före. I Washingtonområdet under 70-talet gjorde man en rolig grej av att folk ringde 555 numret, och uppringare hamnade under några sekunder i ett samtal med en annan slumpvald uppringare tills samtalet bröts eftersom det inte fanns någon riktig mottagare. Lite som en föregångare till dagens chattrum. Idag är nummer 555-0100 till 555-0199 registrerade som fiktiva nummer, övriga används fortfarande främst av företag.
Riktnumret är dock bara reserverat för film i USA och Kanada, vilket en man från Australien sent skulle glömma. Under 80-talet var 555 standardriktnummer i Australien och när serieskaparen Gary Larsons “The Far Side” publicerade en seriestrip där ett 555-nummer stod skrivet med uppmaningen att busringa till Satan fick den riktiga ägaren under en period utstå en rad busringningar. Mannen kom senare att stämma Larson utan framgång.
555-nummer som jag lätt hade ringt om de funnits på riktigt:
555-0113 - The Simpsons
555-0157 - Tony Soprano
555-0199 - Fox Mulder i "Arkiv X"
555-1534 - Project Mayhems högkvarter i ”Fight Club”
555-2368 - Ghostbusters
555-2878 - Familjen Bundy i "Våra värsta år"
555-FILK - Cosmo Kramer i “Seinfeld”
Daniel Ekholm
Daniel Ekholm
