Det finns nog ingen historia mer helylle än den om Kansastjejen Dorothys äventyr i ”Trollkarlen från Oz”. En familjeklassiker som med Jurdy Garlands leende och skönsång tangerar det nostalgiskt tramsiga med 30-talets hela verklighetsflykt. När nu tv-giganten NBC utökar sitt torftiga fantasyutbud med ”Emerald City” vid sidan av ”Grimm”, bjuds det på en dystert mörk men också fängslande underhållning som bådar gott.
Visuellt imponerande
I synnerhet många fantasyserier satsar sina surt förvärvade produktionsdollar på ett fräscht premiäravsnitt för att därefter rent ut sagt sagga ner sig visuellt. Vi har sett det många gånger förr och det är något som skvallrar om att kanalcheferna inte riktigt trott på idéen och i slutändan som i en självuppfyllande profetia, får rätt när tittarna sviker. Bra fantasy är med andra ord fortfarande en bristvara trots ”Game of Thrones”.
”Emerald City” är knappast något undantag och med enbart ett lovande dubbelavsnitt går det inte annat än att spekulera och framför allt hoppas att NBC fortsätter hålla samma klass åtminstone säsongen igenom. För till skillnad från många av sina föregångare och konkurrenter ligger denna series visuella förtjusning inte endast i dataproducerade specialeffekter utan snarare i kombinationen med en imponerande scenografi och läcker kostymdesign.
Talang framför allt
”Emerald City” för kanske ofrivilligt tankarna till Jennifer Lopez överspelade ”The Cell” från år 2000, inte enbart för sitt visuella uttryck utan även för skådespelaren Vincent D’Onofrios dubbelroll som å ena sidan psykotisk mördare och nu som trollkarlen Oz. En veteran som med välrutinerade skådespelare som Joely Richardson och Ana Ularu vid sin sida gör att den här serien står på en stadigt välspelad grund och förhoppningsvis lyckas undvika det excentriska som så ofta slår ner en bra fantasyhistoria.
Ett mörkare Kansas
Även om den grundläggande historien, där Dorothy behöver ta sig från punkt A till punkt B, fortfarande ligger till grund för serien så har flera element lagts till för att göra ”Emerald City” till ett mer intrikat äventyr. För det är knappast något musikaliskt lyckopiller i Garlands anda.
Vår Dorothy har här fått en något mer feministisk, för att inte säga självständig, roll som hårdhudad sjuksköterska. Det är något som behövs för det står i den allra mörkaste bemärkelsen klart att vi inte befinner oss i Kansas längre. Vår glatt skuttande trio med lejon, metallman och fågelskrämma har förärats mörkare nästan psykotiska sidor som kastar längtande blickar mot HBO:s storsuccé ”Game of Thrones” men kanske aldrig når riktigt dit. För hur mörkt familjekanalen NBC nu än vågar sig så kan man som tittare nog förvänta sig en rumsren tv-skärm.
”Emerald City” är helt enkelt en serie som med mer än bara engångsavsnitt lockar med en stabil handling och kanske den perfekta tronarvingen till ”Grimm”. Vad tror ni?
