Starka Bourne-vibbar i actionserien ”Hanna”

I måndags bjöd Amazon Prime Video sina tittare världen över på en liten smygtitt av kommande actionserien ”Hanna”. Det första avsnittet lades ut i 24 timmar för att bygga hajp inför premiären i mars. ”Hanna” kommer också att visas på filmfestivalen i Berlin under nästa vecka, så det var en trevlig liten överraskning för oss som hann streama premiären till och med tidigare än så.

"Hanna" bygger på på Joe Wrights långfilm från 2011 där Saoirse Ronan gjorde titelrollen. Filmens manusförfattare David Farr har nu fått utveckla sin egna idé, och karaktärerna, under åtta timslånga avsnitt. Serien bär starka spår av bland annat "Bourne"-filmerna, när det kommer till rå och jordnära action där knytnävar, ilska och list ställs emot stora onda organisationer.

Det är ovant och uppfriskande att se en tonårig tjej ta sig an en sådan tuff roll, vilket får "Hanna" att sticka ut i sin genre. Action blandat med coming-of-age-drama gör denna till en intressant serie att följa i vår.

 

 

Avsnittet börjar i Rumänien år 2003, där ett ungt par flyr med en nyfödd baby från BB. Paret drar iväg i en bil genom skogen, jagade av agenter vilket slutar med att de kraschar och kvinnan (Joanna Kulig från ”Cold War”) dör, mitt framför ögonen på sin dotter.

Sexton år senare återvänder vi till flickan och hennes pappa, spelad av Joel Kinnaman. Vi ska senare få veta att han heter Erik Heller och är före detta agent. Han har gömt sig och Hanna i skogen under hela hennes liv, där han tränar upp och uppfostrar henne till att möta den hårda världen utanför - även om han helst vill skydda henne från den för evigt. ”Människor är farliga, man kan inte lita på dem”, är ett mantra som Hanna hör ofta, mellan språklektionerna och den stenhårda träningen.

Hanna kan franska och tyska. Hon kan slåss och skjuta. Hon känner till Beatles och amerikanska filmklassiker, även om hon antagligen aldrig hört eller sett något som liknat populärkultur i grottan där hon växt upp. Erik har helt enkelt förberett henne på allt, utom social kontakt, vilket blir plågsamt tydligt när hon en dag smyger förbi den förbjudna skogen. När Hanna möter Arto, en tonårig polsk skogshuggare, vet hon knappt om hon ska slåss eller hångla upp honom.

Den här udda lilla familjen har överlevt i total isolering från omvärlden i sexton år, men nu är det dags för omvärlden att tränga sig på. Agenterna från förr, med Mireille Enos (”The Killing”) i spetsen, har fått upp spåret och snart knackar de på med tungt beväpnade män. Erik och Hanna tvingas fly, de tappar bort varandra, och det står klart att Hanna ska få sätta all sin träning på prov när hon kastas ut i verkliga världen för första gången.

 

 

Pilotavsnittet börjar i något långsamt tempo, och jag känner ingen större lust att spendera fler avsnitt med två slitna hobos i skogen. Pappans föräldrametoder är minst sagt tveksamma, och man känner med Hanna som längtar efter att få se vad som finns ”där ute”. Men lyckligtvis får avsnittet upp farten mot slutet, och bygger upp till vad som kan bli en spännande hämndjakt framöver. Hanna har fått ett foto på Marissa, kvinnan som ansvarar för hennes mammas död, och lär få kicka röv så det står härliga till under resten av säsongen.

Joel Kinnamans rollfigur lämnar inga större avtryck, men una motspelaren Esme Creed-Miles som imponerar desto mer. Den brittiska nykomlingen känns både skör och stark i rollen, och det är en tuff men komplex rollfigur att spela som hon gör mycket övertygande. Hanna är lite som en autistisk person, som inte vet hur man reagerar på världen och aldrig har sett en Snickers i sitt liv. Men hon har lärt sig att svara med våld, och det gör henne till en oberäknelig fiende - som en oslipad diamant i actiongenren.