Storfilmen ”Stockholm Bloodbath” jämförs med Tarantino och ”Game of Thrones”

– Det var skitläskigt i vissa scener. Jag satt och höll för öronen och blundade ibland när jag såg den färdiga filmen, för jag tyckte den var jätteobehaglig. Då har jag ändå varit med och gjort den, säger Alba August.

 

Filmen har en stjärnspäckad ensemble med flera internationella skådespelare i rollistan. I centrum står systrarna Freja och Anne Eriksson spelade av Alba August och brittiska Sophie Cookson. När deras familj mördas ger de sig av för att hämnas på de danska förövarna och dras in i händelserna kring Stockholms blodbad. För manus står Erlend Loe och regisserar gör Mikael Håfström (”Ondskan”, ”Quick”).

 

– Det är en ganska klassisk Tarantino-plot, en hämndfilm. Det är Freja och hennes systers resa man får följa, säger Alba August.


 

 

En historisk actionkomedi med en anakronistisk take som stundtals för tankarna till ”Game of Thrones”. Mikael Håfström har själv kallat den för ”en edgy, mörkt humoristisk, djärv och djupt mänsklig berättelse”. De verkliga händelserna är välkända, under två dagar 1520 lät Kristian II (Kristian Tyrann) avrätta 80–100 svenskar som varit trogna Sten Sture, trots att han utlovat dem amnesti. Det skedde på Stortorget i Stockholm.

 


– Det finns ett avsnitt i ”Game of Thrones” som heter ”Red Wedding” som jag kommer att tänka på, där alla viktiga personer på högre positioner i samhället lockas in i ett rum och sedan låser man dörrarna, säger danske skådespelaren Claes Bang som spelar kung Kristian.

 

 

Claes Bang är känd från bland annat Ruben Östlunds ”The Square”, ”Northman” och ”Bron”. Han hade aldrig arbetat med Mikael Håfström tidigare, men säger att han är ett stort fan av den svenske regissören som bland annat filmatiserat Jan Guillous ”Ondskan”. Den har han själv satt upp i över 400 enmansföreställningar.

 

– Humorn i filmen är förmodligen en av de saker som lockade mig mest med ”Stockholm Bloodbath”. Jag har alltid älskat Erlend Loes böcker. Han är rolig, annorlunda och det finns en absurditet i manuset som jag gillar. Jag tycker om den här typen av storytelling där det nästan blir lite som en tecknad serie, säger Claes Bang:

 

– Ofta när man gör historiska filmer och serier är folk rädda för att det ska bli fel. Att det inte ska vara korrekt, men du kan aldrig få till det så att det inte är fel. Från den här tiden finns det ingen möjlighet att veta säkert vad som hände, så jag tror på vad man gör i filmen. I början säger man att en del av det som visas har hänt i verkligheten och i stället för att försöka göra det till en dokumentär finns det verkliga händelser som man har byggt en historia runt.

 

 

Kristina Gyllenstierna, änkan till Sten Sture som tar över försvaret av Stockholm och Sverige mot Danmark spelas av Emily Beecham (”Cruella”, ”1899”, ”Into the Badlands”). Hon har tidigare gjort tre filmer med den svenske regissören.

 

– Kristina är väldigt egensinnig och självständig, lite bossy. Hon tar över efter sin make Sten och leder motståndet, hon är en överlevare. Genom historien fanns det många politiskt aktiva kvinnor som hade makt, men verkade under ytan och var tvungna att göra det via någon annan, ofta en man, för att driva igenom det de ville åstadkomma. Hon är en intressant person, säger Beecham.


 

”Stockholm Bloodbath” är inspelad i Tjeckien och Ungern. Fantastisk scenografi och påkostade dräkter märks också genom hela filmen, inte minst fick skådespelarna känna på hur det kunde vara på medeltiden.

 

– Jag gick omkring en hel dag, min klänning släpade runt i gyttjan och gud vet vad och blev smutsigare och smutsigare, men det var enormt kul. Ett annat minne är matrekvisitan, den var helt bisarr. Under inspelningarna var det en scen när kung Christian sitter ner till en påkostad måltid och det är saker som små konstiga sardiner i gelé och annan medeltida mat. Men det gick inte att äta, säger Emily Beecham.

 

 

Frejas syster Anne Eriksson spelas av Sophie Cookson (”Red Joan”, ”The Confessions of Frannie Langton”).

 

– Det här är en film som tar många risker, det var något jag drogs till. När jag läste manuset tänkte jag först, ”hur kommer det här att bli på film”, för det finns så många undertoner och den historiska aspekten och actiondelen att ta hänsyn till, säger Sophie Cookson och fortsätter:

 

– Som skådespelerska fick min rollfigur göra saker som jag normalt inte gör, som att låtsas att kissa i skogen eller få diarré eller kräkas i en hink.

 

Samtidigt poängterar hon att Anne Eriksson, som tillsammans med Freja ger sig ut på en hämndturné, var en intressant karaktär att få göra.

 

– Kvinnorna är starka på ett intressant sätt i den här filmen. Jag kan bli uttråkad av att spela ”starka” kvinnoroller, eftersom de ofta är ganska traditionella. Det finns ett nästan patriarkaliskt sätt att se på kvinnor. Både Anne och Freja har en kvinnlighet, femininitet, som är viktig i deras relation. Eftersom Freja inte kan prata så kommunicerar de på andra, fysiska sätt. Det är så många svärdsvingande män i filmen så jag ville att de skulle ha den här ömheten för varandra även om de är badass bitches. Deras styrka ligger i förmågan att känna empati.