Här är allt jag älskade och hatade i den nya "Stranger Things"-säsongen

Har du redan hunnit ta dig igenom den första delen av den fjärde säsongen av "Stranger Things"? Snyggt jobbat! Med tanke på att den första delen stoltserar med 9 timmar och 7 minuter (för du hoppade väl inte över eftertexterna och introt!?), så tillhör du säkerligen en av seriens många riktigt hängivna fans om du läser detta redan dagen efter premiären.

 

Personligen gillade jag verkligen den första säsongen och har haft en aning svårt för den andra och tredje säsongen, som kändes lite väl mycket som samma sak om och om igen. Men det råder verkligen ingen tvekan om att det är just till produktioner i stil med "Stranger Things" som Netflix fortfarande är villig att öppna plånboken (på gott och ont) och bjuda på storslagna äventyr. 

 

På det stora hela så gillade jag den fjärde säsongen. Även fast det finns många delar som känns lite väl onödiga och gör att vi tappar i tempo under flera gånger... plus att man gjort Eleven till seriens tråkigaste karaktär (även om det finns hopp).

 

Här nedan har du alla mina tankar kring den fjärde säsongen hittills - och var jag tror att vi kommer att hamna i berättelsen när vi får se de två sista avsnitten i juli (som inte har visats för oss tv-kritiker ännu, så jag vet precis lika lite som alla andra). Hojta gärna i kommentarerna med dina egna funderingar och tankar!

 

 

 

Vi har ju fått vänta ända sedan sommaren 2019 på den nya "Stranger Things"-säsongen och mycket har hänt sedan dess i den vanliga världen. Pandemin har liksom gjort att de tre senaste åren känts som minst det dubbla... vilket om inte annat märks på att de en gång så unga barnskådespelarna nu är mellan 18-21 år i verkligheten.

 

Men det gör också att jag på ett nästan oväntat sätt blir lite nostalgisk och glad bara av att se gänget sitta och skratta tillsammans, på bilden här ovan. Ett riktigt kärt återseende - och det oundvikliga lugnet för stormen i en serie som "Stranger Things". För även om gänget verkade bli av med hotet och the-upside-down en gång för alla i den tredje säsongen, så var det givetvis bara önsketänkande. 

 

 

 

Jag måste erkänna att jag verkligen gillar beslutet kring att inte ge oss samma gamla vanliga hot med att en demogorgon riskerar att komma och käka upp någon av våra karaktärer (även fast vi visserligen fick lite av det på slutet också). Det visar sig dessutom vara ett riktigt jävla förskräckligt sätt att dö på... och bevittna. Men det känns samtidigt som att det blir lite tröttsamt och förutsägbart när det händer på mer eller mindre samma sätt om och om igen.

 

I vanlig ordning är det Dustin som har koll på läget och kommer med både rimliga frågor och konstigt nog rimliga förklaringar på vad tusan det är som händer. Varför har det gått så lång tid mellan de första offren och vad tusan tjänar "Vecna" på med att hålla på och mörda ungdomar med dåligt självförtroende? Här serveras vi lyckligtvis med svaren och förklaringarna innan vi når fram till slutet av den första delen av säsongen... men jag gillar inte riktigt sättet vi når fram till "avslöjandet".  

 

 

 

Om det finns en sak jag brukar hata när det kommer till både tv-serier och filmer, så är det när karaktärer "glömmer bort" superviktiga delar av handlingen... för att komma ihåg den där otroligt viktiga pusselbiten vid exakt rätt (eller exakt fel) tidpunkt. Och Eleven har ju länge varit det absolut coolaste med "Stranger Things", en liten superhjälte som slår tillbaka mot både mobbare och fruktansvärda monster.

 

Men tänk om hon redan i den första säsongen hade kommit ihåg vad hon faktiskt hade gått igenom i Dr. Martin Brenners labb. Nej, det var givetvis bättre att låta henne glömma allt det där hemska... och låta oss se henne återuppleva allt stegvis nu under den fjärde säsongen. Och samtidigt låta både oss tittare och Eleven själv få glimtar av det där ack så viktiga minnet, men givetvis på ett sätt som går att tolka helt fel och få oss att frukta att hon kanske varit ett hemskt monster hela den här tiden.

 

Och när någon säger något i stil med "nej det har aldrig funnits någon Number 001", för Dr. Brenner började givetvis med försökskanin 002. Och passande nog minns Eleven absolut ingenting om det där stora avslöjandet förrän i precis rätt ögonblick. Men, det var ändå samtidigt ett ganska imponerande sätt att knyta ihop den första säsongen och allt som hänt därefter med vem som faktiskt varit skurken bakom kulisserna hela den här tiden. 

 

 

 

Det hela blir ju faktiskt lite läskigare, med tanke på att Vecna i själva verket bara var en blixt-stekt och krispig version av 001, förvisad till the-upside-down av en helt galet frustrerad Eleven. Deras lilla fajt öppnade alltså upp den första portalen mellan vår värld och den andra, som av någon anledning fortfarande ligger två år bakom vår rent tidsmässigt.

 

Eleven har alltid varit en hjälte - även fast hon inte riktigt tycks ha så bra impulskontroll... särskilt inte med en rullskridsko i handen, men det blev ju åtminstone inte en "Carrie"-hämnd på mobbarna vilket hade kunnat bli fallet om hon hade haft krafterna kvar då. Och på tal om det gänget av gamla "Stranger Things"-karaktärer vars story jag inte kommenterat alls ännu:

 

 

 

Vi har ett litet problem. Det börjar bli så galet många karaktärer och sidoberättelser att följa, så hela den där delen av berättelsen som utspelat sig i Hawkins tappar tempot när vi får hänga med grabbgänget. Som tycks befinna sig i en helt annan genre. Pizza-snubben är ju utan tvekan helskön och Will har givetvis hemliga känslor för Mike... och kanske en fin teckning som kommer att visa upp det vid ett framtida ögonblick där någon måste offra sig för någon annan. En framtida kärlekstriangel mellan Mike, Will och Eleven kanske?

 

Jag har absolut inget emot någon av karaktärerna i den här sidoberättelsen och jag blev nog som mest imponerad under hela säsongen, just under den där scenen som utspelade sig precis innan bilden här ovan. Det är om inte annat en scen som bevisar hur tvära kast det kan vara mellan övernaturlig skräck i en scen, till påkostad actionkomedi i nästa. Det här är däremot en samling karaktärer vars resa inte riktigt hinner få se sin del av berättelsen nå fram till en tillräckligt spännande punkt under den här första delen av säsongen... men vi har ju trots allt två (extra långa) avsnitt kvar på säsongen.

 

 

 

För tre år sedan så var vi många som, för en sekund eller två, faktiskt trodde att "Stranger Things" hade gått och haft ihjäl självaste Jim Hopper i säsongsfinalen. Men så var alltså inte fallet. David Harbour hade själv bland annat sagt till seriens skapare att vi lärt känna hans adoptivpappa-till-Eleven-version av karaktären på ett sätt som gjorde att det inte fanns så mycket nytt att göra med Hopper i serien.

 

"Håll min öl", utbrast någon eller båda av Dufferbröderna (som har skapat serien tillsammans) och skickade iväg honom till ett snötäckt Ryssland för lite avkopplande straffarbete och tortyr. Där han även fick hänga med Jaqen "Mannen utan ansikte" H'ghar-skådespelaren från "Game of Thrones" i ännu en sidoberättelse. Och här ser allt riktigt påkostat ut, med helgrymt foto och Harbour bjuder dessutom på riktigt bra skådespel. 

 

Men om han nu lyckades överleva en till synes omöjlig situation där hans uppoffring hade givit karaktären ett värdigt avslut i "Stranger Things". Så är det väl ingen som på allvar någonsin varit orolig för varken Hopper eller Joyce under hela det här "äventyret" till Ryssland? Murray och Joyce tillsammans bjuder ju dessutom på några av säsongens roligaste scener. Fast även här tas ju fokus en hel del från vad som upplevs vara huvudberättelsen hemma i Hawkins... men jag köper ändå det här sidospåret som en rolig grej. Och med lite tur så kommer det även att knyta ihop hela ryss-spåret från den tredje säsongen på ett prydligt sätt när vi når fram till slutet av säsongen i juli. 

 

 

 

Jag tror nog däremot att jag hatade varje sekund vi fick följa Jason och hans gäng av trogna basketspelare. Skådespelaren Mason Dye gör ett förträffligt jobb som någon vi älskar att hata på ett sätt som gör att jag troligtvis inte varit den enda att hoppas på att han ska falla offer för Vecna... eller åtminstone bryta handen och krossa hans drömmar om en basketkarriär. Sorry, lite väl lågt kanske. 

 

Men just eftersom jag känner såhär, så betyder det ju troligtvis att Jason kommer att få chansen att rädda dagen under de två sista avsnitten i juli. Ja, eller så dör han på något (jag vet att jag är hemsk) tillfredsställande sätt. Om det inte slutar med antingen det ena eller andra alternativet så kommer jag en aning mer upprörd än vad som är rimligt att bli över ett irriterande sidospår i en tv-serie om monster, barnhjältar och ryska fångläger. 

 

 

 

Bilden här ovan bjöd på en cool scen och en ytterligare flexning av Dustins grymma slutledningsförmågor (alltså ingen hade ju överlevt om det inte vore för den ungen varje säsong). Men det här måste ju samtidigt betyda att Vecna eller åtminstone hans mängder av fåglar och andra demogorgons kan klättra ut i den vanliga världen också? Något säger mig att det här ändå måste vara en del av vad som kommer att hända i säsongsavslutningen.

 

Men då lär vi ju även ha en superladdad Eleven, med minnet mer eller mindre intakt. Grabbgänget lär väl hitta fram till henne relativt snabbt också... och sedan behöver bara våra vuxna karaktärer i Ryssland hitta någon portal eller flygplan som kan ta gänget hem till Hawkins igen.

 

Faktumet att säsongsavslutningen ligger en dryg månad bort känns väl visserligen lite frustrerande. Men jag gillar att det gör att vi som tittar faktiskt får chansen att komma i fas, snacka med varandra, fundera kring vad som kommer att hända och hålla "Stranger Things" vid liv i över en månads tid... istället för bara över en helg. Innan vi alla kollektivt får luta oss tillbaka och vänta x antal år på den sista säsongen (japp, det är redan klart att den femte säsongen blir den sista).

 

 

 

På tal om det då. Vecna känns ju onekligen som den här säsongens stora hot och med två avsnitt på 85 minuter och 2,5 timmar i längd kvar, så bör vi ju ändå hinna ta itu med honom innan den fjärde säsongen tar slut en gång för alla. Och allt det här snacket från Dr. Brenner om att Eleven har chansen att bli mäktigare än 001 någonsin var... känns det inte lite som att hon nästan måste gå och bli den sista säsongens stora hot?

 

Den fjärde säsongens genomgående tema för hennes del har ju trots allt varit frågan om huruvida hon är en hjälte eller ett monster. Och efter att vi blivit "lurade" att tro på hon faktiskt var ett monster som mördade ett gäng barn innan vi tittare ens lärde känna karaktären... så känns det ju nästan rimligt att först påstå att hon är vår räddare i nöden, innan skaparna går ger oss en full Daenerys Targaryen-vändning såhär på slutet.

 

Eller inte. Vem vet, vi kanske inte får ihjäl Vecna innan säsongens slut... eller så döljer det sig något ännu mäktigare och mer skräckinjagande monster bakom honom också. Men min gissning lutar helt klart åt att Eleven kommer att göra något som får oss alla att se på henne allt mer som ett monster inför den sista säsongen.

 

 

De två sista avsnitten av den fjärde "Stranger Things"-säsongen släpps på Netflix den 1 juli.