Ruben Östlund har varit högaktuell under året med sin engelskspråkiga rikemanssatir ”The Triangle of Sadness”. Östlunds sjätte långfilm tog Cannesfestivalen med storm i våras och står nu nominerad till nio Guldbaggar.
Varför inte passa på att återbesöka en av regissörens tidigaste filmer? Redan år 2008 blev han både festivalhyllad och kritikerrosad med dramat ”De ofrivilliga”, som utforskar hur människor faller för grupptrycket i fem parallella historier - fem väldigt olika, både humoristiska och obekväma situationer. Bland annat följer vi skådespelerskan Maria Lundqvist som spelar sig själv, under en bussresa där ”någon” har råkat sabba toaletten och väckt bussförarens vrede.
- Efter min första film ”Gitarrmongot”, som handlade om personer som var lite speciella och stack ut, blev jag intresserad av det motsatta. Karaktärer som var helt livrädda av att sticka ut från gruppen och tappa ansiktet, berättar Östlund för MovieZine.
Våren 2008 hade ”De ofrivilliga” premiär i Cannes i sektionen Un certain regard. Samma höst vann filmen publikens pris på Stockholms filmfestival. Cannes var alltid målsättningen, säger regissören:
- Vi var inspirerade av Roy Andersson som hade samma mål när han gjorde ”Sånger från andra våningen”. Det tyckte vi var så befriande kaxigt! Men har man den målsättningen så vill man ju att det ska ske. Man börjar titta på vilka mekanismer som gör att en film kan ha premiär i Cannes. Vilken säljagent behöver vi ha? Vilket formspråk fungerar på den arenan?
”De ofrivilliga” har varit svår att få tag på under några års tid, men släpptes i veckan på video-on-demand. Du kan nu hyra den på digitala tjänster som SF Anytime med flera.
