Streamingtips: 3 anledningar till att följa "Hawkeye" i vinter

"Hawkeye" tar sin början i New York år 2012. Och alla som kan sin MCU-lore vet precis vad som hände i New York år 2012. När enorma utomjordiska maskar flyger in över Manhattan står en rädd liten flicka i en sönderbombad lägenhet och ser på när Hawkeye räddar dagen. Det är ikoniska filmscener som vi nu får se ur en annan vinkel. Där och då bestämmer hon sig för att själv bli pilbågsproffs så att hon kan rädda sin familj nästa gång det krävs.

Spola fram några år och Kate får inte bara möta sin idol, utan också jobba vid hans sida när de blir intrasslade i ett mordmysterium dagarna innan jul.

TV-serien utspelar sig två år efter "Avengers: Endgame", för den som håller koll på sin kronologi, och känns framför allt mer jordnära än annat i MCU. Tänk en korsning av Katniss Everdeen och Netflix-serien "Daredevil" för en yngre publik. Actionbiten är något mer nedtonad (iallafall i de första två avsnitten) och fokus ligger snarare på de två karaktärerna - kanske inte lika spexiga som Wanda Maximoff eller Loki, men snarare två uppfriskande "vanliga" människor i detta galna universum.

Med en helt ny karaktär i centrum krävs det inga förkunskaper, och ingångströskeln för nya tittare är låg. Vi som inte nördat ned oss totalt i Marvels värld behöver inte känna oss utanför.

 

Men även Marvelfans får en del sköna blinkningar redan i det första avsnittet när vi får en smygtitt på "Rogers: The Musical" (familjen Barton tycker den är hopplöst larvig). Såna där små skämt och detaljer belönar alla trogna tittare som hängt med genom åren.

Här är ytterligare tre anledningar till att se "Hawkeye":

 

 

 

Jag har tidigare kallat Hawkeye för den tråkigaste av alla Avengers, och står fast vid det. Det är liksom lite svårt att sticka ut i mängden när man har en gud som Thor, en supermänniska som Captain America och en rapp techguru som Tony Stark i sitt team. Vad är Clint Bartons superkrafter egentligen? Att skjuta pilbåge? Wow. Pausa biofilmen, jag måste kliva ut innan min hjärna exploderar.

Men kanske är en miniserie det bästa som kunde ha hänt honom. Hawkeye slipper konkurrera om rampljuset med sina polare, Jeremy Renner ges en chans att ge sin rollfigur mer kött på benen, och för första gången får vi gott om tid för att lära känna Clint, mannen bakom hjälten. Familjefarsan som bara vill spendera några minnesvärda juldagar med sina barn.

En ironisk detalj: "hökögat" Barton har sabbat hörseln efter alla explosioner under åren. Han är ju mänsklig trots allt.

 

En gullig detalj som nästan förtjänade en helt egen punkt: den fina vovven som Kate adopterar!

 

 

 

Men trots titeln "Hawkeye" är detta egentligen inte hans serie. Vår huvudperson är istället Kate Bishop, överklasstjejen som idoliserar Hawkeye sedan barnsben och vill bli en stadens beskyddare.

Kate får sin chans att sätta detektivförmågan på prov när hon upptäcker en auktion med superhjälteprylar från svarta marknaden. Kort därefter snubblar hon över ett lik. Och verkar inte mammas nya kille sjukt suspekt?

Med Ronins upphittade dräkt blir hon så en maskerad vigilante, och när Tracksuit Mafia - ett gäng arga polacker i matchande träningsoveraller - kommer efter henne visar sig Kate även vara en skicklig fighter.

Om tv-serien följer samma spår som serietidningarna blir Clint något av en mentor åt Kate, innan hon får ta över hans superhjältenamn. Det här är alltså en potentiellt viktig introduktion till en ung hjälte som kan bli ett återkommande inslag även på bioduken under Marvels Fas 4.

I rollen ser vi Hailee Steinfeld, känd från "Pitch Perfect"-filmerna och "Bumblebee". Hon spelar sin karaktär som en orädd, möjligen naiv men beslutsam tjej som kastar sig in i faran utan att alltid tänka på konsekvenserna. Dessutom är det lite uppfriskande att se en ung och vanlig tjej anta superhjälterollen, efter en lång rad av muterade supermänniskor i nanotech-dräkter.

 

 

 

Tajmningen är ju klockren. Premiärdatumet absolut ingen slump. "Hawkeye" utspelar sig i ett utsmyckat och glittrande New York, och julkänslan maxas med alla de där klassiska jullåtarna som alltid hörs på film. Klyschigt kanske, men jag är lite svag för de amerikanska julfilmerna där granarna är större än livet och hela Manhattan lyser upp om natten.

Sen är ju julaction en alltför sällsynt men högt uppskattad genre - det vet alla som någon gång sett "Die Hard" eller "Long Kiss Godnight". Med nya avsnitt varje onsdag räcker "Hawkeye" hela vägen fram till julveckan.